Annons

Annons

Annons

Annons

Örnsköldsvik

Skådespelare med rötterna i Gideå

STOCKHOLM. Då och då dyker hon upp på tv eller vita duken, senast i den välgjorda tv-serien Tusenbröder. Rösten är välbekant från många tecknade filmer.
Hon är skådespelare och har sin bas i Stockholm men Susanne Barklund har sina rötter djupt rotade i Gideå.

Det är en strålande vinterdag. Solen skiner och i Vasaparken flanerar människor omkring i de sista eftermiddagstimmarnas solsken. Hundar leker och barn springer omkring.
På ett café i närheten når solen inte riktigt in, särskilt inte i en inre sal, dimmig av cigarettrök. Vi väljer ett rökfritt rum med stora fönster.
Susanne Barklund dyker upp på slaget när vi ska ses. Hon har cyklat hit, bor bara några kvarter bort i Vasastan. Hon är ledigt klädd, har precis varit och jobbat.
Susanne är på gott humör, ett leende som lyser ännu klarare när vi börjar prata om Ångermanland, ett landskap hon gärna återkommer till.
Ja, jag tycker så mycket om Gideå. Det är så skönt att åka upp till Ångermanland på somrarna. Jag hade inte varit där på några år när vi åkte upp dit nu i somras igen. Det var så vackert!
Susanne beskriver målande ett somrigt Gideå. Hon har släkten kvar där, två farbröder bor fortfarande året runt och hon beskriver trakten som ljuvlig.
Vi bor alldeles intill Skallbergsgrottorna, men jag kan inte gå ner, är alldeles för klaustrofobisk, säger hon och skrattar, vilket hon gör ofta, ett vänligt, smittande skratt.
Tänk sommarmorgnarna med ett morgondopp i Gissjön, ja, det är underbart.

FLYTTADE TILL UPPSALA

Släkten har varit Gideå trogen länge, men 1944 bestämde sig Susannes farmor att hennes barn skulle få en utbildning.
Hon tog med sig barnen och flyttade till Uppsala. Hon tyckte att det var viktigt att de skulle utbilda sig. Farfar ville inte flytta med, han stannade kvar i Gideå.
Några av barnen flyttade tillbaka igen, Susannes pappa blev kvar i Uppsala och det var där Susanne föddes och växte upp.
Men på något sätt har jag alltid känt att jag har rötterna i Gideå, i Ångermanland.
Somrarna tillbringades alltid utanför Örnsköldsvik, även i vuxen ålder, tills för några år sedan när ett sommarhus införskaffades på Västkusten.
Det var i Uppsala som hennes skådespelarbana på något sätt grundlades.
Min lärare på mellanstadiet var så uppskattande, hon tog fram det bästa hos eleverna. Jag och en kompis plågade kamraterna på roliga timmen med pjäser och uppträdanden.
Efter gymnasiet var hon beslutsam om att det var skådespelare hon skulle bli, sökte in till scenskolan i Göteborg och kom in. På första försöket.

ELEVKONTRAKT

Efter tre års utbildning fick hon ett elevkontrakt vid Malmö stads-teater.
Visst var det andra tider då. Det var självklart att man skulle få en anställning efter utbildningen. I dag finns det otroligt få anställningar som skådespelare. Jag kan jämföra med hur det var då i Malmö, jag tror att den fasta ensemblen hade 50 anställda skådespelare, i dag är det 10.
I Malmö spelade hon bland annat i Söndagspromenaden av Lars Forssell och Maratondansen av Horace McCoy och Roy Herman.
Men inget ska vara för enkelt här i livet. Jag tog tjänstledigt från teatern och flyttade till Stockholm för att frilansa. Och något år senare sa jag upp mig från min anställning.
Hon ångrar det inte, men visst, med en anställning kommer trygghet.
Men det innebär mycket positivt att vara frilans samtidigt som jag kan tycka att det är skönt att ingå i ett återkommande sammanhang.

FAMILJEN NUMMER ETT

Flytten till Stockholm berodde också på familjen.
Det som betytt mest för mig är att vara mamma. Det har alltid varit nummer ett. Jag är så himla stolt över mina döttrar, Maria och Annika.
Resultatet av den frilansande tillvaron innebar filmer och tv-serier.
1987 var hon med i en av Sveriges första riktiga såpor, Goda grannar, där hon spelade Mia, i serien gift med Peter Dalle.
Hon gjorde även en större roll i SOS en segelsällskapsresa i regi av Lasse Åberg.
På senare år har det blivit en hel del novell- och kortfilmer samt tv-produktioner, senast medverkade hon i den mycket uppskattade tv-serien Tusenbröder i regi av Erik Leijonborg.
Det var så roligt att var med i den, en välgjord serie med klass och en ung regissör som satsar på lite nya skådespelare.
Hon är positiv över de nya regissörer och producenter som hon arbetat med.
Under förra hösten arbetade jag på DI (Dramatiska institutet, reds. anm.) med nya tv-producenter. De fick regissera oss skådespelare hela dagarna. Bland de nya regissörerna tycker jag att det finns en stor prestigelöshet och nyfikenhet att göra något nytt, att använda sig av andra skådespelare än de vi ofta ser på film och tv.
För visst är ungdomsfixeringen inte bara en myt. På teatrar och på film är det till stora delar unga personer som är intressantast.
Varför denna ungdomsfixering, tror du?
Jag vet inte. Kanske handlar det om odödlighet. Man vill inte se det oundvikliga åldrandet på film eller i tv. Tyvärr.
Men med ett gäng nya regissörer tror hon att fixeringen vid det unga kan försvinna, att scenen breddas.
Ett lysande exempel den här biohösten är Björn Runges Om jag vänder mig om, där den rutinerade skådespelerskan Ann Petrén fått en framträdande roll, trots att hon är okänd för den breda publiken.
Jag kan förstå att filmer och teateruppsättningar behöver affischnamn, man kan bli lite trött på sånt. Jag har många vänner som frilansar och är så duktiga och de kommer inte in vare sig vid teatern eller filmen. Det är uttalat på en del teatrar att de bara satsar på säkra kort som drar publik. Det är synd.

MÅNGA NEDSKÄRNINGAR

Frågan är om det blir tuffare framöver. Sveriges Televisions dramaavdelning har belagts med en snäv budget och Stadsteatern i Stockholm har aviserat nedskärningar.
Visst kan det leda till att det blir svårare att få jobb, men det kan nog också leda till att man tar in fler frilansare om man inte har så stor ensemble. Det är bara att hoppas på det senare.
Förutom att skådespela på tv och i kortfilmer dubbar hon mycket tecknade filmer och är speaker i reklamfilmer.
Det gäller att försöka göra det bästa av de uppdrag man gör. Det är ju en del av mitt yrke att använda rösten så det är roligt att gå in i studion. Yrket är bredare i dag än vad det var när jag började. Det har varit bra att kombinera de jobben med att vara mamma.
Inför den här hösten visste hon ingenting om vilka jobb som skulle bli av, samma sak inför den kommande våren.
Visst handlar det mycket om att vänta på svar, men för den skull sitter man ju inte ner och väntar på att telefonen ska ringa. Jag jobbar för fullt i alla fall och har ständigt nya idéer och det är sällan som man är ledig. Just nu väntar jag på besked om en teaterroll till våren.
Jag har funderat på att skola om mig och göra något helt annat. Men så dyker det upp ett jobb och jag fortsätter. Jag trivs verkligen med att skådespela och ingå i en ensemble med kolleger.
Hon tror att det kommer att lösa sig till våren också.
Nej, nu måste jag gå. Jag ska hämta Maria som håller på att spela Djungelboken i en teaterklass.
Hon säger hejdå till caféägaren, som hon känner väl, hon är stammis här, går ut i vinterkylan, låser upp cykeln och cyklar ut i den mörka Vasastan.




PER SANDÉN

Annons

Annons

Till toppen av sidan