Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Seniorhandboll hägrar

KÖPMANHOLMEN. A-laget är nedlagt. Men bara tillfälligt. Framtiden ser ljus ut för damhandbollen i KB 65.

Annons

Decembermörkret ligger kompakt över Sporthallen i Köpmanholmen, och inte en själ är synlig. Några steg innanför dörren och intrycket blir ett annat.
Spelet böljar fram och tillbaka. Det ges, tas och uppmuntras med närmast symbolisk framåtanda. När ÖA hälsade på för ett år sedan spelade 90 tjejer handboll i KB 65/Domsjö i dag är siffran 130.
Det pratas på skolan och när det går bra vill alla vara med, säger Helen Andersson. Nu kan vi snart inte ta emot fler.
Andersson har haft handbollen som ständig följeslagare. Som spelare på både ungdoms- och seniornivå, som styrelseladamot och som ledare.
Första tränaruppdraget tog hon redan som A-flicka, och fostrar nu ännu en kull B-flickor.

LYCKAT SAMARBETE
Men det har inte alltid pekat uppåt. Långtifrån. Handbollen för rent allmänt en tynande tillvaro i distriktet, klubbarna är få och för drygt två år sedan ställdes saken på sin spets för både KB 65 och Domsjö.
Klubbarna valde samarbete framför nedläggning och har aldrig behövt ångra sig.
Antalet aktiva har fördubblats, trots att man inför den här säsongen nödgades avstå A-lagets plats i division II.
Vi hade bara 13 spelare, och man behöver en trupp på minst 17 stycken för att klara skador och sjukdomar. Men nu lägger vi grunden för något nytt, säger Helen Andersson.

BRED SATSNING
Det ser onekligen bra ut. B-tjejerna som tränar i kväll utgör bara en liten del av en imponerande bred satsning.
I åldrarna 6-15 år finns alltså hela 130 spelare, där de allra yngsta spelar minihandboll tvärs över planen medan man har två C-flicklag (årskurs 5 och 6) och ett B-flicklag (årskurs 7 och 8) i seriespel. I det senare finns även fyra niondeklassare på dispens.
Förklaringen?
En väl fungerande styrelse och många ledare, säger Andersson. Minst tre i varje lag, vilket gör att det inte blir för betungande för ledarna och att tjejerna känner att vi verkligen bryr oss. Engagemanget är oerhört viktigt.
Återväxten är alltså tryggad och redan nästa säsong hoppas man åter mönstra ett A-lag.
Gamla spelare kompletterade av de äldsta tjejerna, förklarar Andersson.
En som lär bli aktuell är dottern Elin Andersson, mittnia som har spelat handboll i mer än halva sitt fjortonåriga liv.
Det var naturligt att börja, konstaterar hon. Det har alltid varit mer populärt i Köpmanholmen och Bjästa än i Ö-vik, men aldrig så här stort.
Hur känns det är förmodligen lira i ett seniorlag om bara ett år?
Spännande. Tror inte det blir för tufft.
Att det för tillfället saknas förebilder i ett lokalt A-lag spelar inte så stor roll.
Särskilt inte den i dessa dagar, då landslagstjejerna leverarar handbollspropaganda rakt in i hundratusentals vardagsrum.
Jättekul att det gått så bra i VM. Gillar särskilt Åsa (Eriksson), lagkaptenen. Och så Katarina (Arfwidsson) och (Tina) Flognman, säger Elin Andersson och kastar sig in i spelet igen.
För att efter en snabbdusch styra stegen mot hemmet och TV-soffan.
Kvartsfinal i kväll. Jag tror på vinst.

GUSTAF HÖÖK

Annons
Annons
Annons