Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet efter skidåkningen

ÖRNSKÖLDSVIK. Det var svårare än väntat. Men nu är beslutet fattat – och Sandra Hälldahl kan blicka framåt.
Mot sitt nya liv. Livet efter skidåkningen.

Annons

Okej, lite tillspetsat är det. Självklart kommer Hälldahl då och då att spänna på sig slalomlaggarna och åter dansa nedför vita branter. Fast utan ackompanjemanget av en tickande klocka och utan att behöva tänka på placeringar och poäng.
Som turist, ler hon. Intresset kommer alltid att finnas kvar.
Bokslutet gäller alltså elitsatsningen. Den satsning som funnits i Sandra Hälldahls medvetande så länge hon kan minnas jag skrev alltid vinna världscupen i de där mina-kompisar-böckerna och som fick extra näring när den då 18-åriga FV-åkaren 1996 tog slalomguld vid junior-VM i schweiziska Schwytz. Trots att de mörka molnen redan tornat upp sig.

SMÄRTA OCH VÄRK
Redan vintern före hade Hälldahls muskelhinnor i underbenen gjort sig påminda. Otyget kallas compartment syndrome, innebär att hinnan runt musklerna är för trång och yttrar sig i smärta och värk.
Ibland har jag fått ont bara efter en runda på golfbanan. Då har man känt sig rätt skröplig.
Ännu värre har det självklart varit vid träning och tävling. Två operationer har inte hjälpt särskilt mycket och karriären har hackats sönder av ideliga påtvingade uppehåll. I princip hela fjolårssäsongen spolierades. Under november och december år 2000 stod Sandra Hälldahl inte alls på skidor och när comebacken vid en FIS-tävling i Åre genast ledde till nya problem föddes de tankar som nu grott färdigt och lett till det oåterkalleliga beslutet.

KÄNDES OVISST
Jo, då fick jag funderingar på att trappa ner. När jag tittade framåt mot den här säsongen kändes det väldigt ovisst. Men när det här med USA kom in i bilden kändes det som ett intressant alternativ.
Det här med USA var ett lockande bud från Denver University. Skolan erbjöd ett stipendium som hade inneburit att Hälldahl kunnat lägga halva sin tid på studier och resten på träning och tävling, såväl mot andra universitet som i den amerikanska motsvarigheten till Europacupen. Tiden blev för knapp för att åka över redan i höstas, men Sandra Hälldahl var länge inställd på att åka över nu i januari.

FINT FARVÄL
Fast jag såg det inte som någon nysatsning, poängterar hon. Snarare som en sista grej inom skidåkningen. En fint farväl, helt enkelt, samtidigt som jag skulle få möjlighet att studera och förbättra min engelska.
Dessa utsikter gjorde att Hälldahl var vankelmodig in i det sista, och det var bara härom dagen hon beslöt sig för att tacka nej. Dels för att hon visste att skadeproblemen skulle göra sig påminda, men även för att vara ärlig mot sig själv.
Jag hade ju redan bestämt mig för att elitsatsningen var över. Skulle jag tillbaka var världscupen det enda som räknades, och då hade det här inte känts rätt.

INGET LÄTT BESLUT
Men det var inget lätt beslut.
Nej, faktiskt värre än jag väntat mig. Skidåkningen har varit mitt liv.
Jag funderade länge fram och tillbaka och hade många samtal med familj och vänner. Det är skönt att äntligen ha bestämt sig och nu vill jag inte fundera på om jag gjorde rätt eller inte. Det skulle bli oerhört jobbigt.
Hur har du hållit det löftet?
Ganska bra. Klart att man funderar ibland, så är det ju. Men var sak har sin tid. Nu är det dags att låta andra intressen komma fram.
Hon säger det utan märkbar bitterhet. Visst tycker Sandra Hälldahl att det är trist att hon aldrig kunde förverkliga de där högtflygande planerna, men vill inte skylla på skadorna det är nog mer andra som tänkt fan, om hennes ben inte varit så dåliga och konstaterar nyktert att hon inte blivit idrottsinvalid.
Det är ju inte som för dem som förstört ryggen eller knäna och får jättebesvär i vardagslivet. Jag kan leva ett normalt liv.

JOBBAR EXTRA
Det är just det Sandra Hälldahl ska göra och ser fram emot. Efter att ha tillbringat stora delar av sin uppväxt på resande fot tiden på skidgymnasiet levdes mer i kappsäck än i Åre och ha fått försaka nöjen och socialt umgänge ska det bli skönt att dra ner på tempot. Under våren kombinerar Hälldahl Komvux-studier med extrajobb på Tvillingsta golfbana och på en sportaffär för att till hösten börja plugga på högskolan.
Antingen i Ö-vik eller i Stockholm. Får se vad jag kommer in på för program. Vet inte ens riktigt vad jag vill bli. Just nu lutar det åt sjukgymnast, men samtidigt gillar jag data. Det är en av få saker jag har tålamod med.

INTE SYSSLOLÖS
Sandra Hälldahl lär alltså knappast vara sysslolös i framtiden. Särskilt som hon inte helt vill släppa kontakten med skidåkningen.
Den har gett sig så mycket genom åren, och jag vill ge något tillbaka. Hoppas kunna hjälpa till lite som tränare i FV, i alla fall den här vintern.
Hur mår du, förresten? Både fysiskt och rent allmänt.
Bra! Benen känns helt okej och jag trivs utmärkt här i Ö-vik, även om många verkar längta härifrån.
Skidlivet är över. Ett nytt, lika spännande, har just börjat.

Fakta/
E Ålder: 24 år.
E Familj: Mamma Margareta och pappa Kent, storebror Andreas samt pojkvännen Fredrik.
E Yrke: Studerande.
E Bor: Etta i Örnsköldsvik.
E Meriter: Bland annat guld (slalom 1996) och silver (storslalom 1995) i junior-VM. Som bäst en trettondeplats i världscupen (slalom i Park City 1998).
E Aktuell: Har just avslutat slalomkarriären och stakar nu ut nya mål i tillvaron.

GUSTAF HÖÖK

Annons
Annons
Annons