Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här är TÅ:s betyg på Modolirarna

Annons
Här är TÅ:s betyg på Modolirarna

Något längre serie-uppehåll får inte elitspelarna i ishockey den här säsongen.

Redan på Annandag jul är man igång igen för att man skall hinna med OS-turneringen i februari. Men TÅ-sporten passar ändå på att betygsätta Modo efter "höstterminen".



Fem, landslagsklass



Pierre Hedin: Trots att Modo även hade Per Hållberg och Mattias Weinhandl nominerade till Baltica Cup som inleddes i dag, är det bara Pierre som får betyget fem av oss.

Hedin har inte gjort en enda dålig match i de hemmamatcher vi bevakat, utan han har med säkra passningar och pucktransporter givit stadga åt Modos offensivt starka förstakedja. Som lagkapten har han spridit ett härligt lugn omkring sig, och dessutom bidragit med fem mål framåt. Så snälla tomten: "Får vi be om en extra snabb läkning av tumskadan..."



Fyra, hög elitserieklass



Peter Högardh: Att inte Peter fick chansen i Tre Kronor den här gången var inget annat än en jättemiss av herrar Anders Hedberg och Hardy Nilsson. Peter har gjort poäng i de fjorton senaste(!) matcherna. Är målbäst i höst med sina 15 fullträffar - tre bättre än Magnus Wernblom.



Magnus Wernblom: Alltid lika nyttig för det egna laget. Inte lika het som tidigare - är bara trea i den interna utvisningsligan (Peter Öberg och Andreas Pihl toppar). Verkar bättre tränad. Mindre djupa formsvackor och bättre fart på rören ser vi som bevis...



Mikael Wahlberg: Jim Brithéns "blixt-hockey" passar spelgeniet Wahlberg (25 ass säger allt!) perfekt. Oh nej, han är verkligen ingen blixt på grillorna - men hans kluriga passningsvägar lönar sig bättre nu när kollegorna alltid kommer i fart. "WWH-kedjan" har varit höstens stora behållning!



Lars Jansson: Svarade för en fin säsongsstart i par med Greg Johnston. Fick en svacka när Johnston började längta bort, men lyfte sig snabbt igen när Modo värvade Richard Lintner. Han har åter bevisat att han är en bra PP-back (fjolårssäsongen var ju ruggigt trög) och toppar backarnas poängliga med 19 poäng (7+12).



Richard Lintner: Senhöstens stora kap i Elitserien. Utan nonchalansen i den egna zonen (både med och utan puck) och det ibland tafatta närkampsspelet, hade han varit värd en "femma". Lintner har på sina tolv matcher i Modo redan gjort tio poäng (5+5). Det matchsnittet slår bara Mikael Wahlberg - 29 p på 29 matcher.



Stefan Öhman: En spelartyp som alla coacher skulle tacka ja till. Lagets bäste ordinarie tekare med 53 % vinst av de totalt 605 (reserven Staal har dock 73% på 30 försök). Anför dessutom lagets bästa checkingline som alla kedjor i Elitserien formodligen hatar att möta (Pettersson-Öhman-Pettersson), men i höst har Stefan även börjat vara delaktig i poängproduktionen framåt. Vid samma tid ifjol hade han 2+4, nu har han 4+11.



Tre, bra elitserieklass



Mattias Weinhandl: Här stod det och vägde för en fyra, men hans svaga form i de tretton matcher som spelats efter Sweden Hockey Games drog till slut ned betyget. Alldeles innan novemberuppehållet och under turneringen i Globen var det "5+" på det mesta han företog sig - så förhoppningsvis gör besöket i landslags-tröjan den här veckan att han hittar tillbaka till sitt vägvinnande spel igen.



Tommy Pettersson: Hade alla matcher varit mot Luleå hade "fyran" varit gjuten. Tommy P. fortsätter nämligen att gäcka norrbottningarna, men i övrigt har det varit lite upp och ned för "nr 11". Godkänt i checkingen och i skottprocenten (sätter 23% av sina skott - tangerad ledning i Modo med Peter Högardh), men skjuter lite för sällan. 40 skott på 30 matcher är till exempel 58 (!) färre än lagets skott-villigaste...ja, just det - Wernblom!



Mikael Pettersson: Ännu en krigare som får klart godkänt. Micke ger som vanligt hundraprocent arbetsmässigt i match efter match, men den här hösten har det även börjat trilla in en och annan puck. Fem mål har det blivit så långt och tillsammans med nio målgivande passningar ger det totalt godkända 14 pinnar.



Kim Staal: Höstens främsta "berg-och-dal-bane-lirare". Vissa matcher har han varit helt enorm, men i andra kamper har han varit helt osynlig. En jämnare nivå på insatserna vore önskvärt. Måhända kan en lösning vara att spräcka linen Weinhandl-Hlinka-Staal. Staal och Weinis är lite för lika i sin spelstil för att kunna komplettera varandra, anser vi. Men 23 poäng (11+12) går det förstås inte att klaga på...



Tobias Lundström: Har haft två rejäla skadeuppehåll på grund av en krånglande axel, men har inte heller stärkt sina landslagsaktier i de tretton matcher han vaktat Modo-kassen (två av dem delar av matchen). Hans räddningsprocent ligger på 89,23% och med det är han faktiskt snäppet sämre än kollegan Peter Hirsch. Men Lundströms avslutande matcher förra veckan lovade gott...



Peter Hirsch: Fick inte så värst många chanser ifjol, men i år har han verkligen tagit tillvara den chans han fick i och med Tobias Lundström bortavaro. Hirsch har i vissa matcher till och med spelat en matchavgörande roll. Vi delar således ut en stark "trea" (även om det i danska ögon rimligtvis borde varit en "femma").



Per Hållberg: Anledningen till att det bara blir en trea är att Per syns mindre i matcherna nu när backkollegan Hedin vuxit ut till lagets backklippa nummer ett. Tidigare skötte Hållberg de offensiva utflykterna, medan Hedin säkrade hemåt. Nu turas grabbarna om, och det förlorar onekligen Hållberg på. Men en lojalare back finns knappast att tillgå.



Magnus Hedlund: Spelar påfallande moget för att vara en 19-åring som gör sin första elitseriesäsong. Magnus är för övrigt den ende som har lyckats höja Andreas Pihl till den spelnivå han spelade på för några år sedan. Oturligt skadad precis när formen pekade som mest uppåt, och blir nu borta ytterligare ett par matcher pga av JVM-spel.



Janne Öberg: Ännu en "coachdröm". Gör sitt jobb - oavsett om han behövs som center eller som back. Men vi tycker nog att Janne spelade stabilare ifjol, och "tvåan" var faktiskt inte långt borta. Hattandet mellan de olika rollerna påverkar självklart.



Två, godkänd elitserieklass



Anders Söderberg: Åker och åker och åker, men hamnar fortfarande oftast utanför skottsektorn - trots att årets spelsystem ger honom friare tyglar. Varför det blir så funderar han säkerligen även på själv. Låt oss hoppas att han kommer på något lagom till det vankas slutspel i mars...



Greg Johnston: Hade han trivts vid sidan av hockeyn hade han aldrig lämnat Modo. Och då hade nog det här betyget blivit högre. Visst, Greg hade klara brister i skridskoåkningen, men hans skott och blick för spelet höll hög klass. Inte tu tal om annat.



Martin Johansson: Har egentligen allt som behövs för att vara en bra spelande elitserieback, men han ser ofta lite ängslig ut ute på isen. Kanske det lossnar nu då han inte behöver känna petningsrisken med tanke på Hedlunds JVM-äventyr och Hedins tumskada.



Miloslav Hlinka: Tappar mycket, mycket sällan sin markering i egen zon, men... nog hade vi hoppats på lite mer offensiv grannlåt av den slovakiske landslagscentern. Men kanske är det så att även han skulle behöva byta kedjekompisar. Varför inte någon av ungtupparna...



Ett, ej godkänd elitserieklass



Andreas Pihl: Höstens besvikelse! Klasser sämre än ifjol och det är alltså bara i par med Magnus Hedlund som Andreas fungerat. Stabbig på rören, tveksam i uppspelen - men som tur är proppar han fortfarande i sarghörnorna.



Fredrik Warg, Joakim Lindström, Peter Öberg: En trio ungtuppar som inte alls lyckats övertyga. Alla fick bra med istid i början av serien, men en efter en har de fått nöta bänken eller hälsat på i Allsvenskan. Lindström har varit för försiktig (bara sex skott mot mål!), Öberg har tagit för många utvisningar medan Warg inte hängt med i tempot. Men efter nyår är ju alla ett år äldre...



Jonny Dahlgren, Jens Näsman, Tomas Frånlund
Annons
Annons
Annons