Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Förberedd – både fysiskt och mentalt

+
Läs senare
/
  • Niklas Edin är Sidensjökille i själen, men bor och tränar sedan flera år tillbaka i Karlstad. Här poserar han glatt tillsammans med den berömda
  • Niklas Edin och hans lag vill med hård träning förändra bilden av curlingen. De gör en jämförelse med golfen, där de bästa spelarna förr i världen inte alltid var i toppskick, men där de fysiska förberedelserna numera är oerhört viktiga.
  • Under tävlingssäsongen tar curlingträningen över, men Niklas Edin klämmer in flertalet fyspass i veckan – och sommartid säger han att han kan fysträna så mycket som 20 timmar i veckan.

2010 var han med för att se och lära. Nu tillhör han Sveriges största medaljfavoriter i OS. Niklas Edin har press på sig i Sotji, men tvivlar inte på sitt lags förmåga – trots att säsongen har varit lite knackig. – Vi vet att vi förmodligen går till final om vi presterar så bra som vi kan, säger Sidensjösonen.

Curling brukar ibland kallas "schack på is" och det är inte svårt att förstå den liknelsen. Om man bortser från att schack, till skillnad från curling, inte kräver någon vidare fysisk eller teknisk förmåga är grundbultarna desamma: Spelarna ska med hjälp av sina pjäser (i curlarnas fall stenar) göra taktiska drag som, om det vill sig väl, överlistar motståndaren.

Isens schack för – precis som brädspelet – en relativt anonym tillvaro i Sverige, men vart fjärde år bubblar den upp och blir en del av medvetandet hos många svenska idrottsintresserade.

Faktum är att curlingen i Sverige nästan har blivit synonym med OS, i avseendet att det är först under de olympiska spelen som gemene man verkligen engagerar sig i sporten.

Och det har Niklas Edin, Sveriges främste skipper på herrsidan, ingenting emot.

– Jag vill se positivt på det; att det blir så stort. Jag tycker också att det faller sig ganska naturligt. Det är i och för sig en bra tv-sport, men det är så få tävlingar som tv-sänds varje år. Och om jag går till mig själv så är jag väldigt idrottsintresserad, men det är många sporter som jag inte följer i vanliga fall, som jag tittar på när det väl är OS, säger Edin och fortsätter:

– Det är ju också därför OS blir så pass stort för oss inom de lite mindre idrotterna. Man får egentligen bara en chans vart fjärde år att verkligen prestera någonting bra som kan ge ringar på vattnet och som kan ge större resurser i ens egen satsning.

Vad skulle en OS-medalj – i bästa fall ett guld – betyda för lag Niklas Edin?

– Enormt mycket. Det skulle betyda att vi får ett namn inom idrotten som helhet, och inte bara inom curlingen. Det kan ge ingångar till sponsorer som gör det lättare att hanka sig fram inom en liten sport.

Se också:




28-åringen, som är född och uppvuxen i Sidensjö utanför Örnsköldsvik, kan syssla med curlingen på heltid tillsammans med sina lagkamrater i Karlstads CK: Sebastian Kraupp, Fredrik Lindberg och Viktor Kjäll.

Det är inte många som kan det – men det är heller inte guld och gröna skogar.

– Det är dåliga resurser inom sporten. När vi är ute och tävlar är det nästan inga prispengar och vi går i princip runt på det vi gör. Att vi kan spela på heltid beror på att vi har bra stöttning från SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) och våra sponsorer. Utan dem hade vi inte kunnat göra det. Inte ens i närheten, säger Niklas Edin.

Lagets OS-satsning har pågått ett bra tag. Edin säger att kvartetten redan för fem år sedan började blicka mot OS i Sotji, trots att inte ens Vancouver-OS var avverkat vid det laget.

Och till Vancouver tog de sig också.

Fjärdeplatsen där överraskade alla – inklusive spelarna själva.

– Vi var väldigt unga då och hade inga prestationskrav eller -mål. Vi visste inte riktigt var vi stod och var rankade näst sist när vi gick in i turneringen. Det var egentligen bara att ta match för match.

Ändå tog ni er ända till bronsmatchen?

– Ja. När vi gick till slutspel var det mer eller mindre en succé i sig. Men sedan blev det en övermäktig uppgift för oss. Vi fick möta huvudfavoriterna, först i särspel (Storbritannien) och sedan i semifinalen (Kanada). Vi var lite nöjda med att gå till slutspel och fick dessutom möta det absolut tuffaste motståndet. Vi brände lite för mycket krut där. I bronsmatchen (mot Schweiz) var vi egentligen bättre men föll på orutin.

I Vancouver var ni outsiders. Nu "ska" ni leverera. Det blir en annan sorts turnering för er i Sotji?

– Ja, precis. Det blir mycket mer press, framför allt från oss själva. Mer resultatinriktat. Förra gången tänkte vi bara att vi skulle spela så bra vi kan, och kom inte resultaten så skulle vi vara nöjda ändå förutsatt att vi presterade så bra vi kan.

– Den här gången vet vi att om vi presterar så bra vi kan så är vi förmodligen i en final mot Kanada. Vi kanske inte behöver spela på topp i alla lägen, utan det handlar mer om att få med sig segrarna. Att vi inte slarvar bort någonting mot sådana man "ska" slå. Att vi knyter ihop säcken när vi är det bättre laget.

Hur hanterar ni trycket?

– Framför allt de senaste tre åren har vi jobbat ganska mycket mentalt med en kille från SOK. Vi har tittat in i alla möjliga detaljer i det mentala. Det handlar om pressen som blir där borta, om nervositet, om fokusering och om samarbetet i laget. Vi har gått in på alla olika områden och lagt fokus på det vi tror kan påverka prestationen där borta.

Vad, exempelvis?

– Mycket handlar om när det blir stor press och det börjar gå dåligt; att vi då inte får in några negativa tankar utan fokuserar på det vi kan påverka. Man får inte tycka synd om sig själv för att man tycker att isen är dålig eller att motståndarna har tur eller något sådant...

Hanterar ni det som lag eller som individer?

– Det beror lite på vilken situation det är. Man ska naturligtvis jobba mycket som lag, men i vissa situationer blir det annorlunda. Exempelvis om en person är väldigt nervös eller förbannad på en dålig insats. Då är det lite svårare att lyfta upp den personen; han kan vilja vara mer för sig själv ett tag och försöka komma in i bubblan igen.

Niklas Edins lag är hårt sammansvetsat men även vid sidan om isen kan medlemmarna vilja vara på varsitt håll. Under turneringarna brukar de sprida ut sig emellanåt; någon kanske går och ser en film på bio, fikar eller promenerar på stan för att komma bort för en stund.

De räknar dock inte med samma chans till fritid i Sotji.

– Man är väldigt isolerad i OS-byn, säger Niklas Edin. Just i en OS-situation är det också extremt mycket förberedelser före varje match och egentligen finns det ingen tid. Man ska ut ur byn, ta sig genom säkerhetskontroller och förmodligen har vi någon med oss hela tiden. Det är krångligt att hitta på saker. Plus att det ofta är förhållandevis många matcher under kort tid och man hinner inte göra så mycket.

– Men vi ska försöka titta på andra idrotter under turneringen, om vi hinner med det. Någon dag kanske vi bara har en match och då kan man dra i väg en kväll. Det är väl ungefär så långt man kan sträcka sig.

Vad har varit viktigast i er träning inför OS?

– Just i och med att det är så mycket finmotorik i curling har det rent tekniska varit viktigast. Att man känner att man vet vad man gör ute på banan och att allting stämmer. Alla i laget vet hur vi ska sikta för att få till slagen men det gäller att utföra det hundraprocentigt också. Tekniken ska sitta. När man tror att man har gjort ett bra slag ska det också bli ett bra resultat på slaget.

Den här säsongen har generellt inte varit någon höjdare för Niklas Edin, vars lag bland annat åkte ut tidigt i EM. Men med VM-guld från 2013 och EM-guld från 2012 i bagaget får de ändå räkna med att tillhöra favoriterna i OS.

– Vi har inte gjort några jättebra resultat, men det blir lite grann så eftersom vi har haft det här OS:et som ett mål i fem års tid. Det blir lite speciellt. När vi gick in i säsongen var vi också redan klara för OS. Det har blivit lite avvaktande och vi har haft tankarna längre fram.

När blev det full fokus på OS?

– Personligen är jag inte faktiskt inte hundra procent inne i OS-fokuseringen än. Turneringen är ändå nästan två veckor lång och om man börjar maxfokusera för långt innan har man ingen energi kvar när man väl kommer dit. För egen del blir det nog i och med OS-invigningen. Där börjar det absoluta fokuset. Då är det järnet i varje match och varje sekvens vi gör, både på och utanför planen.

Annons
Annons
Annons