Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sanna historien om Brithén

Jim Brithén har hittills lyckats över förväntan med sitt Modo Hockey – laget han tog över efter populäre Per Bäckman, och många är överens om att han infört en roligare ishockey.
Relationen till, och uppfattningarna om Jim Brithén bygger, för många, bara på ett halvår tillbaka då han tillträdde sitt nya uppdrag.
ÖA-sporten ger här en vidare bild av skåningen i Modo-båset.

Annons

Under sin spelarkarriär stämplades ängelholmaren Jim Brithén, då med Persson i efternamn, som en buse från vissa håll.
Ja, han var en buse. Men han var feg och använde sig av många tjuvtricks och när domaren kom spelade han alltid oskyldig. Det var alltid mycket bråk och tjafs kring Jim, säger Walle Holmberg, biträdande sportchef på Helsingborgs Dagblad.
Själv tyckte Brithén att buse-stämpeln var orättvis och hänvisade i stället till att han åtminstone i Rögle var lagets polis. Uppenbarligen trivdes han rätt väl med rollen eftersom han i det civila kom att utbilda sig till just polis.
Precis som en polis ska svara för att ordningen i samhället upprätthålls, har ordning och reda varit ett genomgående mönster hos Brithén i de klubbar han passerat som tränare. Dessutom verkar en macho-attityd ha följt med på livsresan.

ENERGI FÖR EN STAB
Jag tror att personer som inte känner Jim kan få bilden att han är tuff, arrogant och kaxig. Men känner man Jim vet man att han har andra egenskaper också. Som positiv, lyhörd och samarbetsvillig.
Det säger Thomas Sjögren, klasskamrat till Jim Brithén när de utbildade sig till hockeytränare på GIH i slutet av 80-talet.
Dit kom Brithén efter att ha haft sitt första tränaruppdrag i Helsingborg. Under utbildningen tränade han Österåker och nyutexaminerad vandrade han vidare till Linköpings HC 1991. Han kom till LHC i ett läge när klubben med stora skulder blivit tvångsdegraderat till division II.
I kappsäcken hade han energi för en hel stab.
Ambitionen var att förändra LHC in i dess allra djupaste grundvalar, vilket innebar att han ville ha full insyn i allt som hände i klubben.
Han engagerade sig i ekonomin och ville ha rapporter, inte många tränare är så. Han ställde väldigt höga krav och dessa ökade efter hand. Gamla meriter på spelare gällde inte och han blev kanske obekväm för somliga, säger Kjell Sander, sedan 1988 kassör i LHC.
Det fick om inte annat LHC-stjärnan Stefan Nilsson känna av. Nilsson petades ur laget med motiveringen för dålig inställning. I det prekära ekonomiska läget hjälpte tränare Brithén till och med till med att dela ut telefonkataloger för att dra in pengar till klubben.

HYLLADES I LINKÖPING
Brithén och LHC siktade mot stjärnorna. Nu vet vi att båda har nått över trädtopparna. Inte tillsammans, men tack vare varandra. LHC hade säkerligen inte spelat i elitserien i dag utan Brithéns fyra år i klubben.
Han gjorde ett mycket bra jobb och göt en grundplatta. Han tog ett väldigt stort ansvar och blev en liten pamp nere i ishallen, säger Kjell Sander.
Låt oss för ett ögonblick hoppa fram till nutid, till den 23 september 2001. Jim Brithén är tillbaka i Stångebrohallen i Linköping, med Modo. Modo vinner matchen. Tro inte att vinnaren Brithén uppfattas som en svikare av LHC-fansen. Sanningen är att han ropas in efter matchen för att hyllas. Det är milt uttryckt ingen vanlig gest i Linköping.
Det finns ett par rätt dråpliga historier att hämta från Brithén-åren i LHC. Anekdoter som alla på sitt sätt hjälper till att förstå hur Jim Brithén fungerar.

HAR BETYTT MYCKET
LHC:s nuvarande lagkapten Mike Helber och målvakten Nils-Erik Landén (nu målvakstränare för Team 18) kom till klubben 1992. De är fortfarande goda vänner med Jim Brithén och konstaterar att han betytt mycket för deras personliga utveckling, vilket gör deras utsagor än mer jordnära.
Han är ju liten, men går omkring som Magnus Samuelsson (världens starkaste man) och tror att han är stor och stark och tuffast i världen. I duschen ser det ut som han går med apelsiner under armarna och tänker jag är en riktig biff, berättar Mike Helber och fortsätter:
Det är hans charm och lite av hans personlighetsgrej. Jag tar det som skämt, men om man inte känner honom tänker man vilken idiot. Ibland beter han sig som en småpojke.
Nils-Erik Landén minns också Brithén som en man med övertro på sin egen fysiska kapacitet:
Ja, det var pinsamt ibland när han gick omkring och spände sig. Han var bland de minsta.
Som ny i laget hade Landén prestationsångest över att visa sin kapacitet för tränaren och lagkamraterna. Just därför tappade han besinningen när han på en övning blev totalt överspelad.
Det skulle han inte gjort under Brithéns översyn.
Jag blev fly förbannad och tog upp pucken med plockhandsken och skulle på volley slå till pucken med full kraft upp i plexiglaset. Jag fick en demonträff, det var home-run-varning på den, och pucken hamnade på fjortonde, femtonde bänkraden, berättar Landén.
Vad hände sen?
Herr Brithén blåste av träningen och beordrade mig att hämta pucken. Jag trodde inte det var sant och just då var det inte roligt.
Så det var bara att gå av isen, ta på skridskoskydden och klättra upp på läktaren.
Det gick nån vecka och sen var det utagerat. Nu kan vi garva åt det, Jim tar upp det varje gång vi träffas.

NATTRÄNING SOM STRAFF
Eller ta den där beryktade premiärmatchen borta mot Grästorp, också det säsongen 92/93. LHC förlorade med 0-3 och på vägen hem skrattade och diskuterade flera av spelarna hur det gått på det italienska stryktipset.
Jim blev tokig över att folk var mer intresserade av Laziomatchen än vår egen fight, säger Mike Helber.
När spelarbussen kom till Linköping beordrade Brithén natträning som straff. Ingen som ÖA-sporten varit i kontakt med har visserligen använt ordet besserwisser, men flera har pratat i termer åt det hållet.
Han är envis till tusen i första läget. Har alltid rätt. Kommer du med ett förslag så är det n e j!. När han sen gått hem och funderat kan han komma tillbaka och säga bra idé, vi prövar den, säger Mike Helber.
Han har genom åren vid ett flertal tillfällen besökt Jim och hans fru Barbro och kan därför avslöja vad det är som gör att till synes ogörlige Jim plötsligt kan ändra sina benhårda uppfattningar.
Det är Barbro som påverkar honom. Han skulle inte erkänna det utåt, men så är det.
Till de beskrivande omdömena kan läggas hårt skal och mjuk insida, ordningsman, noggrann, respektingivande och orädd för konflikter.
Han är ju polis i botten och har jobbat med konflikthantering hela sitt liv. Han är professionell och eftersom han själv tycker att han gör sitt bästa förväntar han sig det av andra också, säger Thomas Sjögren.

LÅGT FÖR KLUBBENS BÄSTA
Under året som sportchef i sin moderklubb Rögle drog Brithén inte jämt med tränaren Christer Abrahamsson.
Vi var två tuppar på dyngstacken. Jag var tränare och han klampade in lite på reviret. Han tog sin Mats ur skolan, säger Abrahamsson.
Det gick åt helsicke, Jim ville vara med och bestämma och lägga sig i allting, säger Walle Holmberg.
I Rögles organisation fanns då och finns fortfarande Arne Henriksson. Även han minns turbulensen:
Jim hade en helt rak och klar linje och jag tycker att Jim hade rätt i dom kontroverser som blev. Men han låg lågt för klubbens bästa. Det stämde inte överens med Jim som person och då valde han att gå självmant.
En tränare måste inte bara ha förmågan att entusiasmera spelarna, det ingår också i jobbet att kunna hantera journalister.
Han var bra, det sprutade alltid rubriker kring honom. Jag har alltid gillat Jim, säger Walle Holmberg.
Inne på samma spår är Per Bergsten, sportjournalist på Östgöta Correspondenten i Linköping:
Jag gillade honom skarpt, han hade alltid nåt att säga. Han var ärlig och rak och hade mer än pasta i huvudet.
Var han lätt att arbeta med?
Ja, han var lätt att få att ställa upp och alltid anträffbar.
Hur var han på att ta kritik?
Han kom när LHC var nere i skiten och det hade inte kunnat bli sämre. Så det fanns inte mycket att kritisera.
Modo är känt för sin fina ungdomsverksamhet och i det perspektivet menar Mike Helber att man inte kunnat kontraktera en bättre tränare:
Han vill verkligen utveckla spelare och är öppen för nya idéer. Han är väldigt offensivt lagd i hockeyn och duktig på unga spelare och då inte bara i form av hockey, utan bryr sig även om den sociala biten. På så sätt är han väldigt bra för Modo.
Det är roligt för elitserien att det kommer nåt nytt. Det är så mycket inavel, säger Kjell Sander.
Hur länge Brithén till slut blir kvar i Modo har självklart att göra med kontrakt och resultat och säkert det faktum att han är skåning.
Han sa nån gång att det är tufft för en skåning att bo i Norrland. Det lät som att han gör det här några år och sen blir det nåt annat, säger Per Bergsten. MATTIAS HJÄLM

SPORTEN

Annons
Annons
Annons