Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Chansningen gick fel

ÖRNSKÖLDSVIK. En glödhet Peter Högardh och en gyllene chans att haka på topptrion. Därför valde Jim Brithén att ”gambla” och gå för seger i slutminuten.
Det sprack.
– Det här får jag ta på mig, säger Modo-tränaren efter 4-5 mot HV 71.

Annons

Krutröken har just skingrats. Modo har noterat vinterns tredje förlust mot HV 71 enda laget man inte tagit poäng av och tappat minst en poäng i slutsekunderna.
Ändå verkar Jim Brithén inte alltför nedstämd.
Jag skulle kanske ha coachat för poäng, men eftersom Högardh har sådant flyt satte jag in honom och Staal och satsade på seger. Nu blev det ett baklängesmål i stället, men det är sådant som händer.
Maskhållning?
I spelarkabyssen är det i alla fall dystrare miner.
Släppa in ett mål med tio sekunder kvar att spela, suckar Magnus Hedlund. Sådant ska ju inte hända.
Sanningen om det nu finns en sådan ligger kanske mitt emellan. Att Modo för första gången sedan 1-3 mot Färjestad den 6 oktober kammade noll i Kempehallen var naturligtvis en missräkning. Det svider att äta in ett tvåmålsunderläge, kvittera med dryga minuten kvar för att sedan tappa i slutsekunderna.
Men det finns många positiva saker att ta med sig från matchen.
I synnerhet från inledningen. Första perioden var troligen säsongens främsta, där det självförtroende Modo tillskansat sig efter Sweden Hockey Games kanaliserades i fartfylld, fantasirik och aggressiv anfallshockey. HV 71 hade stundtals fullt sjå att ta sig ur egen zon.
ÄNDRADE KARAKTÄR
Jättebra, säger Brithén. Fast vi skulle ha gjort ytterligare något mål.
Alldeles riktigt. Nu blev det bara två fullträffar, vilket gjorde att smålänningarna aldrig hängdes av. Och när matchen fullständigt ändrade karaktär i mellanakten stod det hastigt och mindre lustigt 2-4, sedan HV demonstrerat varför man är ett topplag. Inte via dominans à la Modo, men genom att agera smart och visa kyla när chanserna dök upp. Och med benägen hjälp av givmilda hemmaspelare. Martin Johansson var till exempel olycklig vid både 2-2 och 2-3 och plockades efter det senare bort till förmån för Magnus Hedlund.
Vi dog lite i andra och gjorde enkla misstag, nickar Jim Brithén. Visade för lite adrenalin samtidigt som HV var djävulskt bra. Efter det fick vi jobba i uppförsbacke.
Visserligen fick Modo kontakt genom Jan Öbergs sena 3-4-reducering ett viljemål efter fint förarbete av Peter Högardh men under sista perioden gjorde HV:s disciplinerade försvarsspel att de rödtröjade aldrig tilläts skapa några heta lägen.
AVLÄGSEN KVITTERING
En kvitteringspuck verkade mycket avlägsen ändå tills den satt i maskorna bakom Jonas Fransson. Hete Högardh var kall när han ställdes fri med den säsongsdebuterande keepern, vilket alltså fick Jim Brithén att inte nöja sig med en poäng utan coacha för tre.
Ännu ett individuellt misstag Lars Janssons misslyckade rensning gav Sahlstedt möjligheten att avgöra gjorde som sagt att det i stället blev noll. Snöpligt, onödigt, och de senaste veckornas fina poängsnitt till trots ganska typiskt.
Modo årgång 2001/2002 blandar högt och lågt, där briljans i offensiven alltför ofta går hand i hand med nonchalans i egen zon.
Detta kostade minst en poäng i lördags. Vad kostar det i ett slutspel?

GUSTAF HÖÖK

Annons
Annons
Annons