Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alavaara fikar inte efter något annat

GÖTEBORG. Allt kretsar inte längre kring hockeyn. Jan-Axel Alavaara klagar inte.
– Här finns ett helt annat utbud vid sidan om. Och tiden att utnyttja det.
Flytten till Göteborg och Frölunda Indians har blivit en nytändning.

Annons

För en sådan behövdes. Inte för att Alavaara vantrivdes i Ö-vik, men efter sex säsonger och 233 elitseriematcher i Modo fanns en viss mättnad. Och en vilja att prova vingarna både som hockeyspelare och människa.
Jag ville inte sitta där som 33-åring och ångra att jag aldrig testade något annat, som han själv uttrycker det.

TRIVS MED LIVET
Så när Frölunda hörde av sig i våras var beslutet ganska lätt särskilt som de var mycket mer angelägna att få hit mig än Modo var att ha mig kvar och Alavaara har aldrig ångrat sig. Tvärtom.
Den 26-åring som slår sig ner vid kafébordet denna fredagsmorgon är synnerligen tillfreds med livet. Inte bara tack vare föregående aftons sanslösa vändning i Scandinavium, då VF förvandlade 0-3 till 8-3 mot Modo.
Att vi ses på ett fik ser nästan ut som en tanke.
Det är så skönt att ta tidningen och en kopp kaffe och bara sätta sig och se på folklivet, säger Alavaara smått drömskt.
Visst kunde han få sig en java även i Ö-vik det handlar egentligen inte om kaffe men skillnaden är ändå slående. Främst på två punkter.
I Modo tränade vi förmiddag och eftermiddag nästan varje dag. Allt kretsade kring hockeyn. Här kör vi längre pass, men enbart förmiddagar. Det upplägget ger mycket mer fritid och chansen till ett liv vid sidan om.
Dessutom är utbudet ett helt annat och det är inte bara kafékulturen som lockar.
Härom dagen var vi på Operan och såg Romeo och Julia. Har även hunnit med några studentspex. Och bioutbudet är ju fantastiskt.

STRÖVTÅG I SLOTTSSKOGEN
Alavaara utvecklar:
Framför allt är det positivt att ha mer människor omkring sig. Att man går ut och träffas på vardagar. Att man stöter ihop med folk trots att klockan är tio på kvällen när man går ut med hunden.
Men även om det blivit åtskilliga strövtåg i närbelägna Slottsskogen och Änggården gröna oaser bland all asfalt är just närheten till riktig natur något den Kiruna-födde backen saknar.
Verkligen. Här blir det inte lika naturligt att bara ge sig ut. I Ö-vik brukade jag dra ut till havet och filosofera.
Stugan på Hornön ironiskt nog färdigrenoverad lagom till flytten står dock kvar, och fortsätter att utgöra en lockelse. Om Jan-Axel Alavvara och hans Charlotta inte dragit söderut hade de förmodligen gjort den till permanentbostad, och det är inte omöjligt att de i framtiden återvänder nolaskogs.

MÅNGA VÄNNER I GÖTEBORG
För flytten berodde som sagt inte på vantrivsel.
När tankarna först dök upp var förutsättningen att allt skulle stämma, och vi visste på förhand att vi skulle trivas. Hade redan många vänner i Göteborg och Charlottas bästa kompis från naprapatskolan har egen praktik här. Att hon kunde få jobb gjorde allt perfekt.
Hockeyn, då? Det var ju ändå den som ledde strävsamma paret Alavaara/Hällén som bara dagarna innan vårt möte fick sin första tillökning till västkusten.
Jo, tack. Vad sägs om att bli uttagen till Tre Kronor före elitseriedebuten med nya klubben?
Du måste varit grym under barmarksträningen...
Helt otroligt, egentligen!
Jan-Axel Alavaara flinar brett.
Självklart är det mycket Connys (Evensson) förtjänst. Att han rekommenderade mig. Och så är det kanske lättare att bli uppmärksammad efter en flytt.

ANNAN ROLL ÄN I MODO
Hur som helst gav Ceska Pojistovna Cup i Tjeckien mersmak.
Det var de tre roligaste matcherna jag spelat. Bra killar, bra fart, bra motstånd och en väldigt speciell känsla att dra på sig landslagströjan.
Även i elitserien har det flutit på, åtminstone inledningsvis. Trots att rollen i laget är lite ovan.
Får spela betydligt mer offensivt. Det är kul att få gå framåt och jag tror att jag har utvecklats.
Just utveckling är ett ord som under 90-talet blev närmast synonymt med Modo Hockey. Klubben är allmänt känd som landets bästa plantskola, och även om Alavaara anslöt som senior har han naturligtvis bra koll på den miljö som fått otaliga talanger att spira, växa upp till stjärnor och pröva lyckan i Nordamerika.
Nu är de egna löftena tillfälligt? något färre i Modo-truppen. Bäst i sammanhanget: Frölunda, där hela 13 spelare i A-truppen kommer från egna led.

TAGIT EFTER MODO
Jag har inte själv sett hur klubben bedriver U-verksamheten, men vet att man försökt ta efter Modo. Hört sig för hur hockeygymnasiet lägger upp träningen, till exempel. Och visst har jag fått en del frågor.
Likheter mellan Modo och Frölunda, alltså. Vilket för oss in på klubbars kroniska åkommor. Som att Frölunda av tradition är urstarka på hemmais, men har förtvivlat svårt utanför Scandinavium.
Vad såg du som Modos dilemma?
Att vi aldrig lyckades gå hela vägen. Efter finalerna mot Brynäs började det nästan kännas som en förbannelse.
Och nu har du flyttat. Större chans att få höja SM-bucklan, eller?
Om vi får ordning på försvaret och bortaspelat, så. Offensivt håller vi nästan världsklass, men det gäller att kunna ta ett blåmärke också.
Lita på att det vore ljuv smärta för Jan-Axel Alavaara.

GUSTAF HÖÖK

Annons
Annons
Annons