Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan dragplåster

Sverigedemokraterna har misslyckats med att värva politiker från andra partier. Det är ett gott tecken inför EU-valrörelsen.

Annons

2009 närmar sig med stormsteg och 2009 innebär att det svenska folket ska gå till valurnorna.

I juni är det dags för val till Europaparlamentet och parti efter parti håller nu provval bland sina medlemmar, alternativt spikar sina listor på stämmor.

De flesta satsar på välkända namn.

Efter moderaternas provval pekar det mesta på att EU-parlamentarikerna Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner får agera vallokomotiv tillsammans med Anna Maria Corazza Bildt.

Centerpartiet toppar sin lista med Lena Ek, som även hon redan är bosatt i Bryssel och ledamot av parlamentet.

Precis som Carl Schlyter, som av miljöpartiets valberedning föreslås toppa listan för de gröna. Miljöpartiet hoppas också att partiet ska få lite extra draghjälp av Isabella Lövin, prisbelönt journalist och författare, som föreslås bli tvåa på listan.

En kombination av kändisfaktor och politisk erfarenhet hoppas uppenbarligen folkpartiets medlemmar ska vara segerreceptet 2009. Marit Paulsen vann nämligen provvalet hos (fp) och lär få en topplacering på partiets EU-lista. Om Paulsen, som satt i Europaparlamentet 1999-2004, kommer att locka väljare till (fp) på samma sätt som tidigare – ”Marit Paulsen-effekten” har blivit ett begrepp i den svenska politiska vokabulären – återstår dock att se.

Och så har ju socialdemokraterna beslutat att den kända EU-kritikern Marita Ulvskog ska agera affischnamn i valrörelsen 2009. Tack vare poster som statsråd och partisekreterare är Ulvskogs namn välkänt, så partiet lär inte behöva lägga särskilt mycket kraft på att presentera henne för väljarkåren.

Ett parti som, tack och lov, står utanför riksdagen har också presenterat sina kandidater till Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna (sd), som har gott självförtroende efter framgångarna i riksdagsvalet 2006, har sagt att de kommer att hårdsatsa inför EU-valrörelsen.

Partiet har också skrutit med att man ”förhandlat” med fyra kända politiker från andra partier om att agera vallokomotiv för (sd). Bland annat pratade man med den kristdemokratiske riksdagsmannen Lennart Sacrédeus, känd som en av de mest konservativa ledamöterna i riksdagen.

Sacrédeus övervägde dock aldrig att nappa på erbjudandet från (sd), utan tackade genast nej.

Det hedrar honom.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som någon seriös politiker borde associera sig med, och den politiker som väljer att gå med i det främlingsfientliga partiet bara för att han eller hon blivit garanterad en plats högt upp på en lista inför ett val förtjänar ingen respekt.

Men Sacrédeus var som sagt inte intresserad av att representera sverigedemokraterna, och de andra politikerna som (sd) försökte locka över sade uppenbarligen också ”nej tack”.

Nu toppas istället partiets lista av Sven-Olof Sällström, Katarina Bengtsdotter och Per-Arne Wahlberg. Det är inga välkända namn utanför (sd)-kretsar, och definitivt inga namn som ger lyskraft åt partiets valkampanj.

Det ska vi vara tacksamma för.

Partiet för en främlingsfientlig politik som är lätt att genomskåda, men med en skicklig och profilerad partiledare som Jimmie Åkesson som dragplåster lyckades (sd) dupera mer än en väljare 2006.

Risken för något liknande borde vara betydligt mindre nu – och tur är väl det.

Ett parti som (sd) i riksdagen efter valet 2010 vore ytterst olyckligt.

Men det vore det också om en av Sveriges platser i Europaparlamentet innehades av en sverigedemokrat.

Annons
Annons