Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvångsförflyttning ingen lösning

Annons
Lördag 15 december

Tvångsförflyttning ingen lösning

Det är inte längre självklart att alla svenska barn är välkomna i sin skola. Nu får en elev i Stockholm inte längre gå kvar i sin klass utan tvingas flytta till en annan skola i en annan stadsdel.

Enligt Svenska Dagbladet har en 15-årig pojke under lång tid uppträtt olämpligt och trakasserat och förolämpat skolkamrater och lärare. Till sist ansåg de ansvariga politikerna att situationen var ohållbar och bestämde sig för att tvångsförflytta pojken. Skolborgarrådet i Stockholm, folkpartisten Jan Björklund, säger att beslutet är en förutsättning för arbetet på den skola eleven lämnar.

Beslutet följer den borgerliga majoritetens linje om att det är mobbarna - inte de mobbade - som ska flyttas. Frågan är bara vem det gagnar.

Naturligtvis ska varken elever eller personal på en skola behöva stå ut med trakasserier, kränkningar, hot eller förolämpningar. Och det är ett allvarligt misslyckande varje gång elever tvingas flytta för att undkomma mobbare. Men det måste också ses som ett misslyckande om den som mobbar tvingas flytta. Då har ju skolan, lika mycket som om den mobbade tvingas flytta, redan misslyckats med att skapa ett öppet och tryggt arbetsklimat. Då har det redan gått alldeles för långt.

Skolminister Ingegerd Wärnersson kommenterade beslutet med att det enligt gällande lagstiftning är möjligt att tvångsförflytta elever som en åtgärd i sista hand. Men problemet är inte nödvändigtvis löst för det.

Resonemanget bakom att flytta på mobbare bygger på att det är enskilda elever som är orsak till problemen och att de inte går att lösa på annat sätt än att skicka bort honom eller henne.

Men om nu eleven är så hopplös - då har man ju inte lyckats med något annat än att sprida effekterna till ännu en skola. Och varför ska eleven själv ens försöka bättra sig? Eleven har ju genom en tvångsförflyttning fått signalen om att han eller hon är just hopplös.

Den skola som nu får en elev och ett problem mindre har förvisso visat att man inte tolererar mobbing. Förhoppningsvis blir det nu ett bättre klimat på skolan, ett vänligare och tryggare. Men hur vet man säkert att det bara är en elev eller en begränsad grupp av elever som är problemet? I andra sammanhang brukar man säga att det största problemet inte är de som tar initiativet utan de som står vid sidan om och inte ingriper. Eller rentav hejar på.

Vad händer om det träder fram nya mobbare i den flyttades ställe? Ska man ta till en sista åtgärd en gång till då? Och sedan kanske en gång till?

Att tvångsförflytta elever som mobbar är inget bra sätt att motverka mobbing på lång sikt, även om det kan vara en lättnad för enskilda elever.

Flyttandet riskerar att inte bli mer än ett sätt att flytta eller skjuta upp de mest grundläggande, men samtidigt ofta också svåra, frågorna om hur man skapar en god miljö för barn och ungdomar.

Svaret på de frågorna kan omöjligen vara en enda elev.



Karin Andersson

Annons
Annons
Annons