Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Sjöstedt (S): Tyck inte synd om sophämtarna – men sörj ännu en galen privatisering

/
  • Sopåkarna i Stockholm strejkar vilt – men de riktiga skitstövlarna är faktiskt RenoNorden.
Ledare

Annons

Ännu en liten Stockholmshändelse har blivit nationell nyhet, men den här gången ger det ett utmärkt tillfälle att framhålla det överprivatiserade Stockholm som ett avskräckande exempel.

Det stinker av sopor i huvudstaden efter att sopåkarna vid ett av de större sopbolagen gick ut i vild strejk häromveckan.

Sopåkarna protesterar mot att arbetsgivaren RenoNorden velat införa ett nytt lönesystem som inte bara innebär kraftigt sänkta löner – uppemot 8000 kronor i månaden för en enskild anställd! – parallellt med att åkarna skulle få fler arbetsuppgifter.

Så långt har ni säkert redan hört på nyheterna, kompletterat med uppgiften att sophämtare kan tjäna rätt bra med pengar (vilket stämmer) och jobbar under 30 timmar i veckan (vilket inte stämmer).

Tusentals av er har säkert redan muttrat över arbetsvillkor som anställda inom exempelvis kvinnodominerade fysiskt tunga arbeten inte ens kan drömma om.

Och ni har så klart rätt – kvinnorna inom vård och omsorg till exempel borde jobba mindre och tjäna mer. Inte få sitt jobb nedvärderat av partier som vill sänka deras löner, inte heller tvingas gå med på delade turer för att få ihop en heltidslön.

Men nu handlar inte sopåkar-historien om det. För inte en enda kvinna skulle få en spänn extra om sopåkarnas löner skulle sänkas, eller en enda minut kortare arbetstid för att sopåkarnas schemalagda arbetstid förlängs.

Ramla inte i fällan som inte minst högern kommer att utnyttja där du börjar gnälla över andra arbetaryrkens villkor för att de är bättre än de egna – eller bättre än yrken du tycker är underbetalda. Alla ska upp! Alla ska med! Och ingen ska ge högern tillfredsställelsen att se arbetarklassen fajtas om samma lilla bit av den kaka som kapitalet alltid smaskar i sig den största biten av!

Sopåkar-historien handlar inte heller primärt om hur åkarna i Stockholm med sin vilda strejk hamrar spikar i kistan till den viktiga strejkrätten. Men bra är det inte.

Vad den däremot handlar om är mardrömmen som är privatiseringen av grundläggande infrastruktur och samhällsservice.

I Stockholm är sophanteringen privatiserad. Företag budar under varandra i upphandlingen och skandalbolaget RenoNorden vann sju av elva kontrakt genom att först bluffa om den ekonomiska stabiliteten i det egna bolaget och sedan med glädjekalkyler lägga sitt anbud långt, långt under närmaste konkurrent.

Hur de tänkte klara av det? Naturligtvis genom att ta ut mellanskillnaden från sophämtarnas löner.

Sänkta löner och höjda krav – och förstås den där ”nyckelinventeringen” som alla pratar om. För visst låter det helt galet att sophämtarna, som släpar runt stora nyckelknippor med omärkta nycklar till alla soprum, vägrar hjälpa företaget att få koll på vilka nycklar som hör till vilken dörr.

Men med ett oseriöst företag som redan står på konkursens brant och bevisligen inte har någon högre moral att tala om, ja då kan man misstänka att de strejkande sophämtarna har på fötterna när de säger att inventeringen enbart är ett sätt för företaget att få ut allt de kan av de anställda – för att sedan byta ut dem mot lågbetalda arbetskraftsinvandrare.

Det stinker i Stockholm och inte bara av soporna.

Annons
Annons
Annons