Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stinker det i äldreomsorgen?

/
  • Sopgubbarna får uppmärksamheten - men nu är det faktiskt äldreomsorgens tur!
Ledare

Annons

Så här i mitten av sommaren, när den efterlängtade värmen äntligen är här, följer jag nyhetsrapporteringen om sophämtningen i Stockholm.

Nyhetsinslagen visar överfulla soptunnor och bekymrade medborgare som är rädda för att råttor och andra skadedjur strax ska invadera dem. Bolaget, som genom upphandling ska sköta denna viktiga samhällsservice, har hamnat i konflikt med medarbetarna.

När detta skrivs har även det andra bolaget fått problem och medarbetare har gått ut i strejk. Läget verkar bekymmersamt.

Rubrikerna på ledare och krönikor skiftar. ”Det är fackens fel, som inte kan hålla ordning och ta ansvar för medarbetarna”, hävdar någon. ”Det är upphandlingarna som inte fungerar” eller ”politikerna klarar inte av att följa upp” hävdar den andre och den tredje.

Det är bra att det diskuteras och debatteras hur vi bäst ska sköta samhällsservice till våra medborgare. Det blir liksom så påtagligt när soporna inte försvinner som de brukar. Det stinker.

Inte riktigt lika påtagligt är det när våra gamla inte får den omsorg de förtjänar och behöver.

När de blir sittande instängda i sina lägenheter för att personalen inte har tid att gå ut med dem. När hemtjänstens besök är så tidspressat att den där viktiga stunden för samtal prioriteras bort, eller när nattbemanningen på äldreboendet är så låg, så att du får vänta alldeles för länge när du trycker på alarmknappen. Om du nu ens har fått en plats på ett äldreboende.

Nu när statens finanser ser ljusa ut och det finns utrymme för att satsa på vår gemensamma välfärd så hoppas jag att vi äntligen kan göra en rejäl satsning på omsorgen om våra svagaste äldre. Uppenbarligen varierar kvaliteten mycket beroende på var du bor i landet och det är naturligtvis inte acceptabelt.

Finansminister Magdalena Anderssons (S) besked under Almedalsveckan är lovande, men frågan är om det räcker. En sak är säker, ska delar av satsningen gå till vinster till aktieägare torde det räcka till mindre faktisk vård.

Jag minns plötsligt vad en av mina geriatriklärare sa till mig för 30 år sedan. Hon sa, på fullaste allvar, att det går att avgöra kvaliteten på ett äldreboende genom att bara gå in och känna av atmosfären och lukten. En svag doft av urin blandat med sopor var det mest uppenbara tecknet på att här fungerar det inte som det ska.

Kanske hade hon rätt, men vem bryr sig om doften på ett äldreboende? Den stör ju inte på samma sätt som ett oönskat sopberg mitt i semesterfirandet.

Kristina Nilsson är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland

Annons
Annons
Annons