Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sociala ekonomin försvaras

+
Läs senare
Ledare

Tisdag 25 september 2001



Sociala ekonomin försvaras

Den sociala ekonomin kan inte utvecklas ifall vänsterpartiet får stort inflytande över regeringspolitiken efter nästa val.

Det har i olika sammanhang hävdats att valrörelsen nästa år blir mer ideologiskt färgad än på länge. Det är bara bra, alldeles för ofta har politiken bjudit på ett utslätat budskap där höger och vänster glidit samman i någon sorts mittfält - trots att skiljelinjerna borde vara skarpa. Ett område där det går en klar linje mellan i varje fall vänsterpartiet på den ena sidan och folkpartiet och centerpartiet på den andra är den sociala ekonomin. Eller den ideella sektorn, som Maud Olofsson och Lars Leijonborg föredrog att kalla den vid ett gemensamt framträdande i samband med Vuxenskolans förbundsstämma i Gävle under helgen.

Vänsterpartiet har valt att skilja ut sig ordentligt i frågan om den sociala ekonomin. Partiet säger nej. Allt sådant som kan betraktas som offentlig verksamhet ska utföras av anställda inom offentlig sektor. Det innebär bland annat att kooperativ inte ska vara tillåtna inom kommunal barnomsorg. Det visar att vänsterpartiet ligger långt efter övriga partier i samhällsutvecklingen. Någonstans på 70-talet började ju socialdemokraterna så smått inse fördelarna med att engagera föräldrarna i barnomsorgen, föräldrakooperativ blev ett alternativ, förmodligen mest för att mota undan privata förskolor. Med föräldrakooperativen infördes ju, trots allt, en valmöjlighet för den som ville ha något annat än den stereotypa vanliga barnomsorgen.

Inom vissa kommuner och landsting finns idag socialdemokrater som förstått att det inte ligger något hot i att använda entreprenörer varken inom vård och omsorg eller annan kommunal verksamhet. Det händer till och med att ansvariga socialdemokratiska politiker erkänner att de privata vårdgivarna sköter sig bättre än kommunens egna.

Den sociala ekonomin har emellertid en större potential än så. Den kan vara en överlevnadsstrategi för samhällen där affären eller skolan hotas av nedläggning. Den ideella sektorn verkar mellan marknaden och politiken. Dess styrka är att den engagerar människor och tillåter dem att ta del av det gemensamma ansvaret på ett mer direkt sätt än enbart genom "tiondet" till stat, kommun och landsting. Särskilt som aktörerna inom den offentliga sektorn inte förmår använda skattemedlen på ett sätt som fyller medborgarnas behov av välfärd och service.

De båda partiledarna Maud Olofsson och Lars Leijonborg ärr mycket tydliga i sina inställning till den ideella sektorn. Politiken måste utformas så att den underlättar för människor att utveckla välfärden tillsammans. Om det betyder att de också startar företag för att rädda nedläggningshotade butiker eller skolor så måste den möjligheten finnas. Stopplagar kan aldrig accepteras.

Eftersom båda också företräder partier som hävdar gemensam finansiering av välfärden finns det en garanti för att privata aktörer aldrig helt kan ersätta offentliga. Däremot låter sig verksamheterna väl förenas i samverkan mellan olika aktörer. Så kan också sådana tjänster som det offentliga inte prioriterar och som vinstdrivande företag anser för olönsamma ändå bli utförda till allmänhetens fromma.

Det underlättar dock för småföretag och företag inom den sociala ekonomin om de tjänster som upphandlas handlar om mindre enheter. Inom äldreomsorgen, till exempel dominerar nu några få stora företagsjättar när det i stället mycket väl kan vara små kooperativ som utför arbetet - och därmed kan ta över vårdavdelningar för äldre som annars skulle dras in och läggas ned.

En sådan utveckling blir omöjlig om vänsterpartiet får stort inflytande över regeringsbildningen efter nästa val.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons