Annons

Sargat världssamvete

/
Ledare

FN står och stampar samtidigt som blodiga konflikter pågår. Den i Sverige så omhuldade organisationen spelar en allt mindre roll i världspolitiken.

Under kalla kriget blev varje konflikt förr eller senare en del i den större motsättningen mellan USA och Sovjet. Sådana konflikter behövde hanteras, så att inte storkrig skulle utbryta. I dag är det få konflikter som har den sprängkraften. USA inväntade till exempel inte ett tydligt mandat från FN:s säkerhetsråd innan man gav sig in i Irak, eftersom Ryssland och Kina aldrig skulle sätta ett militärt hot bakom sina protester. Och den centrala dimensionen i världspolitiken är inte längre säkerhet utan ekonomi, och där har FN mycket lite att säga till om. IMF, Världsbanken och WTO står alla utanför FN-systemet, liksom G20-gruppens möten.

Med kalla kriget försvann också grunden för den traditionella svenska bilden av FN som fredens och de små folkens vän, en bild som förstärktes av att många svenskar, främst bland dem Dag Hammarskjöld, verkade i FN:s ledning. Numera tas korruptionen och ineffektiviteten i FN upp i större utsträckning i den svenska debatten.

Även vad gäller mänskliga rättigheter har FN:s stjärna dalat. I FN:s råd för mänskliga rättigheter sitter några av världens värsta syndare på området, som Saudiarabien, Kina och Libyen (invalt när Khaddafi styrde). Dess verksamhet är ofta en politiserad och till intet förpliktigande affär. Dagens verkliga ledstjärna på området är i stället Europakonventionen, som är juridiskt bindande och som kan användas av enskilda i domstol.

Samtidigt gör FN stora insatser för att hantera den pågående livsmedelskrisen. WHO har bidragit till att utrota några av våra dödligaste sjukdomar. Och den internationella brottmålsdomstolen kan visa sig bli viktig för att få krigsförbrytare fångade och dömda.

Dessutom behövs fortfarande FN som ett globalt forum för dialog. Det är lätt att klaga på att det sitter diktaturer i säkerhetsrådet och att vissa länder har vetorätt. Men samtidigt är det nödvändigt för att FN:s beslut ska få bindande kraft i praktiken. Det finns ingen global stat med våldsmonopol som kan driva igenom FN:s beslut. De kan bara verkställas om tillräckligt många länder agerar tillsammans. Ett säkerhetsråd med bara demokratier skulle fatta bättre beslut, men vara ännu tandlösare.

Det är lätt att drömma om FN som en demokratisk, perfekt fungerande världsregering, och kritisera organisationen för att den inte når upp till målet. Men frågan är om det är det vi bör hoppas på. Även i den bästa av alla demokratiska världar kanske samordning och samarbete, inte centralstyrning, är det lämpligaste på global nivå.

David Ekstrand

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons