Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Raserad rättssäkerhet

+
Läs senare
Ledare

Torsdag 22 november



Raserad rättssäkerhet

Göteborgskravallernas efterspel har tagit en ny och otäck vändning när det filmmaterial som lagts fram som bevis i Göteborgs tingsrätt visat sig vara manipulerad för att bättre stödja polismännens vittnesmål.

Anklagelsen som presenterades i SVT:s Uppdrag granskning på tisdagkvällen, ansågs under onsdagen vara så allvarlig och misstanken om brott så stark, att den polisman som indirekt pekats ut anmäldes av kollegorna vid Göteborgspolisen.

I tv-programmet framgår mycket tydligt hur filmen klippts ihop med syfte att förstärka hotbilden mot poliserna på plats på Vasagatan i Göteborg den kväll Hannes Westberg sköts. Ljud är pålagt i efterhand med demonstranter ropandes: "eins, zwei, drei - nazipolizei". På originalinspelningen finns den ljudsekvensen inte med!

Att resten av filmen består av valda bitar ur ett omfattande material innebär att den som tittar får en felaktig uppfattning om händelseförloppet. Högst anmärkningsvärt, men faktiskt inte lika hemskt. som att någon vid polisen medvetet förfalskat bevismaterial.

Den anklagelse som Uppdrag granskning under tisdagkvällen riktade mot antingen åklagare eller polis är något oerhört skrämmande.

Rättssystemet får med jämna mellanrum ta emot hårda smällar när statistik visar att vissa grupper generellt döms hårdare än andra, att exempelvis invandrare oftare får fällande domar än svenskar trots att fallen varit jämförbara.

I dagarna har vi dessutom fått uppleva en friande dom mot den polisman som tidigare i år sköt en flykting till döds i Jönköping. Domen kritiserades av de anhöriga som menade att polismannen skyddas av systemet. Frågan kommer efter denna händelse diskuteras, och vad som mycket väl skulle kunna vara en korrekt bedömning ifrågasättas, för att vi numera har bevis för att det förekommer fall då bevisen konstrueras i efterhand.

Den svenska rättssäkerheten har inte råd med sådana misstankar än mindre faktiska överträdelser! Alla ska kunna lita på rättssystemet, oavsett om man är polisman, har invandrarbakgrund eller tycker att EU är så uselt att en rejäl manifestation under toppmötet var på sin plats.

Därmed inte sagt att domarna för uppvigling under toppmötet med hänvisning till detta bör upphävas eller ens mildras. Begår människor brott ska de bestraffas. Förstås även de förövare som vid brottstillfället bar uniform.

Susanne Sjöstedt







Ratad policy

"Det händer inte i vårt företag, i vår kommun, bland våra medlemmar."

Så låter det. Konstigt vore det annars. Vilket företag, kommun eller organisation skulle villigt erkänna att det bland de anställda, medborgarna eller medlemmarna fanns personer som på semestrarna och affärsresorna passar på att utnyttja barn sexuellt?

Lik förbannat finns de. Även i Sverige.

Den svenska grenen av ECPAT (End children prostitution, child pornography and the trafficking of children for sexual purposes) har sedan starten 1996 arbetat främst med opinionsbildning. Bland annat har organisationen tagit fram en etisk policy gällande barnsexhandel som man uppmanar svenska företag att skriva under. Antar företaget policyn innebär det ett kraftigt avståndstagande från sexuell exploatering av barn.

Svenskt Näringsliv tycker inte det behövs. Dels för att en förening inte ska tala om för medlemmarna vad de ska göra utan tvärt om, dels för att "en sån här sak borde vara uppenbar att man inte ska ägna sig åt", som Göran Norén, utvecklingsansvarig för internationell handel på Svenskt Näringsliv uttryckte det när Aftonbladet frågade.

Ericssons presschef Åse Lindskog uttalar sig i samma tidning ännu mer... ja, är det naivt eller bara dumt, att frågan aldrig varit aktuell i företaget eftersom det inte förekommer där. Det vet Lindskog eftersom "vi vet vad våra anställda gör".

Med ett sådant uttalande funderar man förstås på hur många övervakningskameror som egentligen finns utplacerade i företagets alla kontor, och om anställda på affärsresa tvingas bära fotboja. Är så fallet bör skyddsombuden och arbetsmiljöinspektionen ha en del arbete framöver.

Men så är det förstås inte. Lindskog vill helt enkelt bara inte tro att någon människa, och än mindre någon av företagets anställda, skulle göra något sådant.

Informationsdirektören på LKAB, Raymond Hedman, kan inte svara lika självsäkert som Lindskog. En av företagets högre chefer anklagas för att ha stämt träff med en minderårig flicka över internet. Det ser Hedman förstås bara som ett problem med att mannen inte följt företagets policy om att internet inte får användas för privat bruk.

I den frågan har företaget nämligen en klart uttalad policy.

Naturligtvis tjänar varken sakfrågorna eller företagen på att alla former av förseelser tas upp i individuella policyprogram för företagets anställda. Men nog måste våra storföretag, och dessa storföretags intresseorganisation, se ett mervärde i en policy mot sexuellt utnyttjande av barn, även om lagen redan förbjuder det.

En etisk Policy borde för övrigt omfatta ett ställningstagade mot sexhandeln med kvinnor som fortfarande förekommer på affärsresorna, sannolikt mer frekvent än barnsexhandeln. Därför går det inte längre för storföretagen att gömma sig bakom uttalanden om att alla borde förstå bättre. Alla historier har visat att så inte är fallet.

Susanne Sjöstedt

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons