Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Orkar Östros dra lasset?

+
Läs senare
Ledare

Torsdag 17 januari

Orkar Östros dra lasset?

Thomas Östros är helt oförtjänt en av regeringens Perssons mest anonyma ministrar. Anonymiteten är förstås en sanning med modifikation eftersom han internt inom partiet räknas som en tänkbar efterträdare till Göran Persson, inte minst sedan han ledde arbetet med det nya partiprogrammet.

Östros har kapaciteten att göra ett gott jobb som skolminister. Som småbarnsförälder är närheten till förskolan och grundskolan stark och som en av regeringens välutbildade hittar han väl i universitetskorridorerna. Men att göra allt på en gång? Nej, inte ens Thomas orkar det.

Det är förståeligt att statsministern är tveksam till att göra stora ombildningar i regeringen så här nära valet. Det är bara hans eget fel. Det fanns utrymme att göra det i samband med regeringsförklaringen tidigt under hösten eller under partikongressen i november.

Nu blir det mer av tillfälliga lösningar fram till valet.

Men kanske just därför vore det en idé att i alla fall ställa en biträdande minister vid hans sida för att ta ansvar för högskolefrågorna som annars måste ställas åt sidan. Frågan om kvaliteten inom grundskolan måste få ta plats under valrörelsen och eftersom det redan lagts fram flera propositioner under hösten kommer det området oundvikligen ställas på sparlåga.

Arbetet inom utbildningsdepartementet kommer fram till valet handla om skadekontroll. Ingegerd Wärnersson lyckades aldrig på allvar utmana liberalduon Leijonborg-Björklund om utrymme i debatten. Situationen i skolan har väl aldrig tidigare heller uppfattats så usel som herrarna hävdar att den är.

På det sättet har folkpartiet fått makten att formulera problemen med skolan och den som besitter den makten har halva segern i hand.

Lika enkelt kommer det inte att bli i de fortsatta striderna med Östros. Han har en helt annan pondus.

Östros har dessutom redan fått bättre uppbackning av lärarfacken än Wärnersson någonsin fick.

Redan under presskonferensen var ministerprogrammet klart: Skolan måste kvalitetssäkras genom regelbundna utvärderingar. Skolan måste få mer resurser främst i form av lärare, psykologer att öka tryggheten bland eleverna. Det är en trygghet som förutsätter ett arbete mot mobbing och våld, mot framtida snedrekryteringar och ojämlikhet.

"För mig är de stora frågorna kunskap och trygghet", sammanfattade den nye skolministern.

Anse handsken kastad och valrörelsen i gång.



Susanne Sjöstedt





Framtidens ledare har talat

Locka ungdomar med den politiska ideologin!

Så mycket är säkert att den politiker och det parti som i valet om åtta månader ska gå hem bland ungdomarna måste ta steget in i en ideologidebatt. Där sitter nämligen de unga och bara väntar.

Att de yngre uteslutande är intresserade av att engagera sig i enfrågerörelser och i enstaka politiska frågor är inte sant. Inte heller är de oförmögna att ta till sig ett ideologiskt budskap.

Den slutsatsen kan man dra av sammanställningen av ungdomarnas viktigaste valfrågor i "Ungt val 2002" den pågående storsatsningen från Aftonbladet, Skolverket och Ungdomsstyrelsen för att engagera unga inför valet. Syftet med satsningen är i förlängningen även att ungdomarnas prioriterade frågor ska fungera som en blåslampa i baken på partierna när de beslutar om vilka frågor som dominera deras individuella valprogram.

Överens är hittills partierna och ungdomarna om att skolan är den mest angelägna frågan.

Att partierna sätter skolan högt på dagordningen framgick inte minst av partiledardebatten på onsdagen.

Som det första ledet av Ungt val 2002 samlade man ungdomar till gruppdiskussioner som fritt fick behandla aktuella samhällsfrågor. Från diskussionen vaskades fram en lista med frågor som 1000 gymnasieungdomar ombads rangordna från "extremt viktigt" till "inte viktigt alls" med ytterligare två svarsalternativ där emellan.

Skolan hamnade i den rangordningen på första plats, där 91 procent av de tillfrågade tyckte att skolan är extremt viktig eller mycket viktig.

Mer överraskande tycker nog de flesta av oss ändå är gymnasieelevernas andraplacerade fråga, som var mycket nära att hamna i topp.

Bland tjejerna ansåg 73 procent av de tillfrågade att jämlikhetsfrågan var extremt viktig. Räknar vi med de tjejer som ansåg frågan vara "mycket viktig" som alltså är snäppet under, kommer vi upp i otroliga 96 procent!

Skillnaden i lön mellan könen trots lika arbetsuppgifter upprör även killarna i undersökningen där 44 procent av de manliga gymnasieeleverna höll med tjejerna om att frågan var extremt viktig.

En av de tillfrågade killarna kallar i Aftonbladet de könsdiskriminerade lönerna "för jävliga". Tycker Gudrun Schyman att han är en taliban han också?

Överhuvudtaget kan man på topp fem-listan över vad ungdomarna räknar som viktigast enbart finna frågor som rör välfärdens väsen. På tredje plats uppvisar gymnasieeleverna ett starkt ställningstagande mot drogmissbruk. På fjärde plats återfinns vården och som femma kommer frågan om segregationen mellan svenskar och invandrade.

Oron för bristerna i välfärdssamhället blir tydliga i frågorna som rör tryggheten i samhället; oavsett om det är trygghet i skolan, inom vården eller ute på gatorna.

På samma sätt som eleverna ofta finner de enkla lösningarna på politiska problem eftersom de inte fastnar i budgetfrågor eller partilinjer, är det för dem naturligt att önska hårdare straff för våldsbrottslingar och fler poliser på gatorna.

De vill helt enkelt att alla ska känna sig trygga.

Att de förstår sambanden blir dock tydligt i de prioriterade frågorna skola och segregationen. Där 95 procent av de helsvenska eleverna får ett avgångsbetyg från grundskolan är motsvarande siffra bland de elever som kom till Sverige efter tio års ålder bara 50 procent enligt en statlig utredning.

Att mer pengar läggs på de fritidsaktiviteter som helsvenskarna är intresserade av bidrar även det till att skapa klyftor som i sin tur raserar tryggheten. För att hitta representanter ur socialgrupp 1 bland de som dömts för våldsbrott måste man följaktligen leta med ljus och lykta.

Slutsatser om vilket parti som kommer vinna förstagångsväljarnas röster är för tidigt att dra, men uppenbart är vilket parti som har bäst förutsättningar.





Susanne Sjöstedt

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons