Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Organisationsdilemmat

+
Läs senare
Ledare

Onsdag 16 januari

Organisationsdilemmat

Inför varje ny mandatperiod tillsätts en politisk grupp i varje kommun för att göra en översyn av de kommunala organisationerna. Det handlar om att göra en bedömning hur dels förvaltningsorganisationen, dels förtroendemannaorganisationen lyckas med sina respektive uppdrag.

n Inte i politiska frågor eller hur väl man följt budgeten förstås, utan om organisationen är organiserad på bästa sätt.

Kanske skulle det vara bättre om frågor som ligger intill varandra på den politiska paletten, även förvaltningsmässigt ligger nära varandra. Kanske vore det en idé att ha en nämnd som ansvarade för all utbildning i kommunen. Kanske borde inte en förvaltning rymma två nämnder.

Där någonstans ligger den pågående diskussionen om huruvida Härnösands nämndorganisation bör läggas om inför nästa val, och vilka alternativ som arbetats fram av kommunfullmäktigeberedningen.

Redan här finns anledning att höja ett varnande finger. Att ha makten att föreslå förändringar betyder inte att en förändring måste ske. Inte heller betyder en "förbättrad" organisation en förbättrad organisation.

Förklaringen är enkel. En organisation är inte statisk. Inte heller påverkas ens en tjänstemannaorganisation uteslutande av vilket politiskt styre som för närvarande regerar i kommunen. Därför skulle en omorganisation innebära tumult som den nya konstruktionen inte kommer att vara kapabla att stävja på länge, hur bra den än är. All omorganisering måste följas av flera lugna år innan kraven på resultat överhuvudtaget kan ställas.

Det gäller alla typer av organisationer. För att ta två vitt skilda exempel:

Kvällstidningen Expressen trodde att man genom att anställa en ny chefredaktör kunna vända år av nedgång i försäljning. Joachim Berner fick ett halvår på sig med sin nya "schysta" organisation. Det är klart att det inte fungerade.

Från och med valet 1994 har vi 4-åriga mandatperioder eftersom det var tydligt att arbetssituationen knappast kunde kallas fördelaktig. Att bara hitta rätt i riksdagshuset tar några månader för att inte tala om att vänja sig vid den politiska strukturen och tjänstemännen. Hade det inte varit problematiskt ur demokratihänseende borde mandatperioderna vara längre än så. Hade det varit möjligt borde ledamöterna dessutom väljas om eller ut i olika omgångar och inte alla på en gång.

Tjänstemännen får i tumultet som en omorganisering skapar allt mer att säga till om. De följer med oberoende av maktskiften och det är i huvudsak efter deras instruktioner som nyvalda lär sig hur uppdraget fungerar.

Det förslag som innebär en omorganisering i form av en sammanslagning av dels barn- och skolnämnden med utbildningsnämnden, dels en sammanslagning av vård- och omsorgsnämnden med individ- och familjeomsorgsnämnden; måste utifrån allt detta redan tidigt konsekvensbeskrivas utifrån personalens, de förtroendevaldas och brukarnas perspektiv.

Eftersom en sådan konsekvensbeskrivning inte presenterats än är det alltså tveksamt om någon gjorts. Att då från sammanslagningsentusiasterna hävda att deras alternativ vore det bästa, låter tunt bara därför.

Och då har vi inte ens kommit in i debatten och argumenten ännu.

Om inte sammanslagningsförslaget ter sig mer fördelaktigt i detta inledande skede, vore det högst anmärkningsvärt om det går igenom.

Av de argument som hittills förts fram är det tydligt att alternativet där nämnderna fortsätter som tidigare, har starkast stöd i bland de socialdemokratiska förtroendevalda.

Maud Byquist, ordförande i Individ- och familjeomsorgsnämnden och Stig Nilsson, ordförande i Barn- och skolnämnden har som företrädare för den alternativet med bibehållen organisation tyngden att ha jobbat under en sammanslagen dito.

Den enda nämndordförande ur den socialdemokratiska gruppen som vid måndagens repskapsmöte uttalade en avvikande åsikt var Ann-Christine Myrgren från Vård- och omsorgsnämnden. Stödet för åsikten verkade inte heller finnas bland fler än ett fåtal representanter.

Ska en sammanslagning lyckas är det ett dåligt omen om det upplevs utdömt redan på förhand. På det organisationsdilemmat hjälper inga argument.

Susanne Sjöstedt



Fisk i rören?

Under måndagskvällens representantskapsmöte för Härnösandssossarna, bjöd arbetarekommunens ordförande Göran Norlander mig på ett glas vatten.

Helt okej vatten var det och inte trodde väl jag på hans historia om att han tagit med det hemifrån. Det kom, erkände också Norlander, från kranen i köket på församlingshemmet där mötet hölls.

Församlingshemmet ligger inte mer än 100 meter från mitt hem där vattnet luktar akvarium och/eller avlopp. Eftersom jag aldrig druckit akvarievatten eller avloppsvatten kan jag bara gissa att det dessutom smakar som mitt vatten smakar.

Poängen med Norlanders vattenglas var förstås att göra mig, och en hel del Härnösandsbor genom mig, medvetna om att vattnet nog inte är så dåligt som vi vill hävda. Vattenledningar och -rör däremot lämnar en del att önska.

Därför var också den åtgärd som förkunnades, att snabba upp spolningen av ledningarna i stan. Det som tidigare skulle ta fem år, ska nu hinnas på tre.

Om de tar mina rör snabbt lovar jag att konsumera mer vatten hemma. Förmodligen har man från vattenledningens håll insett att privatkonsumtionen måste öka för att ersätta de stora konsumenter som lämnat kommunen.

Hur annars ska man tolka förslaget till ny vattentaxa som innebär ökade fasta kostnader och lägre rörliga? Även om det för ett vanligt hushåll inte betyder några större summor så hänger det på spolningen av rören om jag ska få en rejäl höjning eller om den stannar vid att vara måttlig.

Akvarievattnet tänker jag inte dricka mer av i alla fall, hur billigt det än blir. Inte heller tänker jag köpa några fiskar.

Sanningen är väl egentligen den att jag är mer putt än tidigare. Tidigare kände jag mig inte ensam om att ha akvarievatten hemma i kranarna, nu inser jag att det finns de i kommunen som har alldeles utmärkt vatten och att jag utgör ett - av ärligt talat för många - undantag.

Jag tänkte ta med mig en dunk till församlingshemmet. Ses vi där?



Susanne Sjöstedt



Vem vill bli skolminister?

Skolminister Ingegerd Wärnersson är avpolletterad. Inte tu tal om saken. Att bli utnämnd till landshövding brukar för statsråd betyda just det. När hon sedan erbjuds det jobbet efter en så kort tid i regeringen gör det hela ännu mer uppenbart.

Visst har skolministerposten varit utsatt för intensiv kritik från främst liberalerna, och visst har skolan varit på tapeten rätt mycket det senaste året, men så hopplös har Wärnersson inte varit. Anonym måhända, men inte hopplös. Wärnerssonpengarna har kommit många elever till del.

Frågan nu är då vem som övertar jobbet i utbildningsdepartementet jämsides utbildningsminister Thomas Östros.

Det kommer att vara en kvinna. Regeringen Persson har redan en man "för mycket" och med en uttalad policy att följa varannan damernas så långt det är möjligt så bör vi rikta blicken mot vilka kvinnor som kan anses vara ministermaterial. Därmed är varken Widar Andersson, som varit framträdande i sitt försvar för friskolorna, Jan Björkman eller unge Thomas Eneroth, tämligen okänd för de breda massorna, aktuella.

Ylva Johansson lämnade regeringen för några år sedan för att ge Erik Åsbrink möjligheten att sitta kvar. Nu borde inte deras relation stå i vägen för hennes återkomst. Men eftersom hon inte varit i innegänget på nästan tre år är hon inget förstahandsalternativ.

Inger Lundberg, riksdagsledamot och partistyrelsemedlem från Örebro län har varit framträdande i sociala frågor och bland annat lett utredningar. Kanske uppfattas hon ha tyngden som krävs.

Alternativet kan förstås vara en rockad där ett kvarvarande statsråd byter sin plats mot en annan. Då kan det handla om Britta Lejon kanske som förvisso är fullt upptagen med demokratiutredningen,, men som varit anonym i rollen som demokratiminister hittills.

Till den posten funnes det i så fall en handfull tänkbara kandidater.

I går blev det i alla fall uppenbart att Göran Persson i alla fall under kongressen bort ha aviserat en omstrukturering av regeringen. Att Wärnersson var det fjärde kvinnliga statsrådet som avgår på ett år betyder dessutom något mycket mer...

S.S

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons