Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ministrarna rangordnade

Ledare

Torsdag 27 december 2001



Ministrarna rangordnade

Klokhet och tydliga budskap placerar Anna Lindh överst på regeringens bästa-lista, före statsministern Göran Persson.

Utrikesminister Anna Lindh går från klarhet till klarhet. Nu har hon utsetts till regeringens bästa minister av Sifo och Aftonbladet som frågat tusen svenskar över 15 år hur de betygsätter regeringen. En förklaring är förstås att Anna Lindh har haft mycket att bestyra under det svenska ordförandeskapet i EU, hon har synts och hörts i de stora sammanhangen, men också att hon framstår som en klok och sansad person. Framför allt har hon lärt sig att tänka först och tala sedan under sin tid som utrikesminister.

Statsminister Göran Persson har både synts och hörts betydligt mer, i en rad små och stora politiska sammanhang men också i lättsamma pratprogram i television som i helgen tillsammans med Tomas di Leva i ett samtal om gott och ont i världen. Det har gett honom en rejäl skjuts uppåt i bästalistan men han ligger ändå efter Anna Lindh. Det grämer honom säkert, även om han vill framstå som en jämställd statsminister.

Både Anna Lindh och Göran Persson har försvarat Sveriges stöd till USA och FN i jakten på terroristerna i Afghanistan. Att just de båda nu anses vara regeringens bästa företrädare visar att en majoritet av svenska folket delar deras uppfattning. Det borde ge både vänsterpartiets och miljöpartiets företrädare en tankeställare - båda partierna, men framför allt Gudrun Schyman, har ju gått till hårda angrepp mot regeringen för att den inte krävt ett stopp för bombningarna i Afghanistan utan lagt sig platt inför USA.

Andra statsråd som får betyg strax under medel är finansminister Bosse Ringholm, måhända för hans ståndaktighet i försvaret av utgiftstaket, och socialminister Lars Engqvist där löften om mer pengar till vården kan vara en orsak.

På den undre halvan av listan återfinns bland andra kulturminister Marita Ulvskog, näringsminister Björn Rosengren och skolminister Ingegerd Wärnersson. De båda sistnämnda är också de sämsta, enligt undersökningen. Ändå har de alla tre varit väl synliga i medierna men i deras fall är det uppenbart en nackdel. Björn Rosengrens placering antas bero på hans rekommendationer om köp av Teliaaktier, men en annan lika trolig förklaring är alla oinfriade löften som näringsministern strött omkring sig. Inte heller har han lyckats särskilt väl med att hålla storföretagen så nöjda med näringslivsklimatet att de vill stanna kvar i Sverige.

Att skolministern skulle få det sämsta betyget var väntat. Trots skolans alla problem som inbjudit till en politisk insats har hon inte väckt något förtroende hos väljarna. Ingegerd Wärnerssons uttalanden om skolan ger mest ett intryck av istadigt förnekande av att något skulle vara fel på den förda skolpolitiken. Det ger inga pluspoäng, när var och en kan se misslyckandena.



Rent nöje

Det var ett rent nöje att vara ute med bil i jultrafiken, åtminstone längs den del av E 4 där jag befann mig. Där bildades till exempel en fem mil lång norrgående bilkö norr om Uppsala, med två plogbilar i spetsen, men ingen förare försökte bryta sig ur kön och köra om bilarna framför. Enbart det kan göra en medtrafikant lycklig.

Faktum är att jag inte såg en enda vansinnesomkörning, varken på väg söderut eller norrut, bilarna rullade på och köerna löstes upp så småningom, när vägen fick dubbla körfält och särskilda omkörningssträckor.

Det fanns förstås orsaker till den lugna trafiken och det var väderförhållandena och att resandet spreds ut på flera dagar. Det är i alla fall tillfredsställande att olycksstatistiken från årets julhelg tycks bli ovanligt glädjande och att bilisterna anpassar sig efter väglaget när de inser riskerna, både när det gäller hastighet och avstånd. Med reservationen att några resdagar återstår.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons