Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min mormor kommer att spöka för er

För ett par veckor sedan samlades Republikanska föreningen (RepF) till det som andra föreningar kallar årsmöte, men som här så tjusigt går under benämningen kongress.

Annons

SVT spelade in och visade det vid tre tillfällen, förmodligen för att de närvarande skulle ha möjlighet att se sig själva i TV. Tittarna var nämligen knappast fler än föreningens cirka 7 000 medlemmar.

Lite synd, kan jag tycka, eftersom det för en rojalist som undertecknad är skaplig underhållning. RepF befolkas nämligen framför allt av människor som verkar vara gamla elevrådsordförande och frisinnade petimätrar; den förste talaren presenterade sig som såväl revisor som folkpartist. "Monarkin är något magiskt, den måste bort!", förkunnade sedan en dam innan några herrar blev mycket allvarliga när de konstaterade att statsskicket är odemokratiskt och omänskligt mot kungafamiljens medlemmar (som kanhända hålls fängslade på Drottningholm?).

Särdeles odemokratisk är dock monarkin inte. Den är folkligt förankrad, stadsfäst i en bred koalition vid mötet i Torekov 1971 och fullt möjlig att avskaffa medelst just den representativa demokrati vi alla håller så kär. Allt som behövs är två riksdagsbeslut med ett allmänt val emellan, så det är bara att samla stöd, gå till val och förändra. Problemet för RepF är förstås att de är väl medvetna om att det är en liten minoritet som skulle stödja detta, och att det därför inte är en lockande strategi för den som vill vinna ett val. Än mindre två.

Men visst, jag har en magisterexamen i statsvetenskap och kan förstå invändningen mot att ämbetet som statschef går i arv snarare än väljs. Likväl har jag svårt att uppbåda några upprörda känslor över detta – vår monark är en historisk påminnelse och en traditionell symbol, så tydligt separerad från den politiska makten att ett eventuellt demokratiskt underskott knappast är större än sådant som skapas av de faktiskt folkvalda. Det finns till och med fördelar med att statschefen inte är vald, till exempel i att det därmed inte finns en stor andel av befolkningen som har tagit ställning emot honom. Samt, förstås, i att den flärd och glans som omger en statschef frikopplas från den makt och det ansvar våra folkvalda har att förvalta.

Åter till Republikanska föreningens kongressdag. Som i varje elevråd återfinns här en av skolans punkare, en politisk radikal. "Jag vill gradvis införa republik", säger han, "men jag måste fråga, varför gör vi inte bara revolution?". Kanske var det blott en retorisk fråga, men jag besvarar den ändå:

Min mormor, vars arv till oss efterlevande främst bestod av tallrikar med bilder från kungaparets bröllop, skulle spöka för er då. Dessutom skulle ni varken ha stöd av folket, dess politiska representanter eller av dess beväpnade styrkor. Ni skulle vara en liten grupp principfasta besserwissrar med tveksamma prioriteringar och alla vi andra, vi som faktiskt vill ha det så här och därför har sett till att det fungerar alldeles utmärkt i kombination med demokratin, vi skulle praktisera icke-våld genom att åka ner till Torekov igen, bara för att säkerställa att vi fortfarande är överens om att monarkin fortfarande är något vackert och gott.

Fredrik Westerlund

Fredrik Westerlund är IT-konsult och liberal skribent.

Annons
Annons
Annons