Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Lön går före sänkt arbetstid

+
Läs senare
Ledare

Lördag 22 december 2001



Lön går före sänkt arbetstid

Den ekonomiska tillväxten upphörde praktiskt taget under tredje kvartalet i år. Då är det inte märkligt att människor föredrar att behålla sin lön framför sänkt arbetstid.

Arbetstidens längd har under senare år varit föremål för intensiv diskussion. Av partierna är det främst miljöpartiet och vänsterpartiet som drivit denna fråga. Från början hette det att vi skulle "dela på jobben" för att minska arbetslösheten. I takt med att det visade sig att det faktiskt rådde och råder brist på arbetskraft, i synnerhet kvalificerad sådan, försvann dock detta argument.

En utlöpare av allt detta är det friår av dansk modell som nu ska prövas. Att en arbetslös går in under friåret är fortfarande ett villkor men nu har det sociala i en sådan reform kommit förgrunden. Fokuseringen är mer på den som ska ta ledigt för att resa, studera språk eller förverkliga sig själv i största allmänhet snarare än på den som ska få en chans att komma in på arbetsmarknaden.

Det här är dock inte det enda experimenterandet med arbetstiden som pågått och fortfarande pågår i en del kommuner. 54 kommuner har prövat arbetstidsförkortning i ett eller flera projekt. Knappt hälften, 26 stycken, av dem har beslutat permanenta den nya ordningen, 26 har pågående försök och sju har haft projekt som nu är avslutade. 49 kommuner har planer på framtida försök, 32 av dem som har framtida planer har inte prövat arbetstidsförkortning tidigare.

Det innebär att 86 kommuner antingen har prövat arbetstidsförkortning eller har planer på att göra det. 44 kommuner har uppgivit försökens omfattning, i dessa kommuner erbjöds 43 042 personer kortad tid. Endast 4 234 av dem antog erbjudandet.

Hur ser resultatet ut? I några fall uppger kommunerna att de tjänat på förändringen, men det är fler som uppger att det här faktiskt kostat pengar. De allra flesta har dock inte redovisat det slutliga utfallet än.Viktigast är dock att konstatera att lön faktiskt går före kortare arbetstid. När frågan kommer om man är beredd att gå ner i lön för att minska sin arbetstid, svarar de flesta nej.

Nyligen publicerades ett svar från Bosse Ringholm till en nioårig pojke som i ett brev bett finansministern förutspå framtiden om 50, 500 och om 1000 år. Klokt nog avstod Ringholm från att spekulera i hur världen ser ut år 2501 och 3001, hänvisande till att det nog var omöjligt för någon år 1000 och 1500 att föreställa sig tillvaron som den ter sig idag. Men när det gällde tillvaron om ett halvsekel sade sig Ringholm vara övertygad om att vi då är rikare än i dag och att vi jobbar mindre.

Ska den spådomen uppfyllas måste de kommande 50 åren präglas av andra politiska inriktningar än Ringholms ideologi, så mycket är säkert. Ett gott belägg för den saken var de siffror över tillväxten som nyligen redovisades av konjunkturinstitutet. Den ekonomiska tillväxten i Sverige har i praktiken upphört under det tredje kvartalet detta år.

Inte att undra på att folk hellre väljer lön än sänkt arbetstid. Ska standarden förbättras och arbetstidens sänkas krävs höjd produktivitet och god tillväxt. Dessa förutsättningar är inte uppfyllda. Och de kommer inte att uppfyllas av vare sig friår eller dribblande med arbetstiden för kommunanställda.



Blir det någon skillnad?

Socialdemokraternas, vänsterpartiets och miljöpartiets främsta partiföreträdare deklarerar nu sin avsikt att gå skilda vägar. Det är ju valår nästa år och språkrör och partiledare har ambitionen att "ge väljarna tydliga besked om partiernas politiska prioriteringar inför valet 2002".

Skillnaden mot det gångna samarbetet i riksdagen lär inte bli så stor. Regeringen Persson gör som den vill och samarbetspartierna reagerar med konvulsiviska utspel men rättar lydigt in sig i ledet när det blir dags för beslut. Utbytet brukar vara några tillgodosedda krav som inte kostar socialdemokraterna särskilt mycket i politisk förlust.

Göran Persson, Gudrun Schyman, Lotta Nilsson Hedström och Matz Hammarström berömmer sig av en rad beslut som kommer medborgarna till godo. Dit hör bland annat sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt medger de att denna gröna skatteväxling äts upp höjda skatter på el och koldioxid. Ute i landet höjer också ett stort antal kommuner och landsting både skatter och avgifter, till exempel för tandvård, så det torde inte bli så rysligt mycket pengar över att glädjas åt för låg- och medelinkomsttagarna. Kommuner och landsting får tillbaka det staten tagit ifrån dem. Även de äldre har prioriterats.

"Pensionerna, pensionstillskotten och bostadstillägget har höjts. Vården har tillförts ytterligare resurser, vilket kommer många äldre till del" skriver de fyra i ett debattinlägg i Dagens Nyheter.

Det är förmodligen åtskilliga i Ådalskommunerna som inte riktigt känner igen sig i partiernas hyllning till sig själva.

Både vänsterpartiet och miljöpartiet har förutsatt att de ska ingå i regeringen ifall valresultatet ger en liknande situation som förra gången. Det kan de glömma. Statsminister Göran Persson anser att det skulle äventyra omvärldens förtroende för landets säkerhetspolitik. Visserligen nämner han enbart vänsterpartiet som omöjlig regeringspartner men eftersom miljöpartiet driver samma linje i utrikespolitiska frågor inbegrips det också i misstroendet.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons