Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ledare (S): När ska Socialdemokraterna våga börja omfördela rikedomar?

/
  • Tyska SPD:s nye partiledare Martin Schulz gör succé med klassisk S-politik.
Ledare

I Danderyd rustar ett ungt par sitt luftiga hus med rutavdrag. I Ronna flyttar ännu en flyktingfamilj in i en tvårummare hos släktingar.

Fler och fler svenskar lever i skilda världar.

Våldsbrotten minskar på de flesta ställen, men i Kista och Biskopsgården skjuter gängmedlemmar varandra på öppen gata.

Färre och färre människor går utan jobb, men de långtidsarbetslösa blir bara fler.

Regeringen gör försök att hålla ihop landet. De sänker skatten för pensionärer och höjer den en aning för höginkomsttagare. Men vi har aldrig haft så många miljardärer förut. Och aldrig så många fattigpensionärer.

De seriösa angreppen på klassamhället lyser med sin frånvaro. De stora utjämnande reformerna väntar vi fortfarande på.

Pensionerna måste höjas rejält. Och varför ska Sverige skilja sig ur mängden genom att varken ha skatt på förmögenheter, arv eller fastigheter? Varför är skatten på kapital mycket lägre än på arbete, och varför uppmuntras vi att ta stora banklån med generösa avdrag?

Att behålla dagens nivå på välfärden kostar 50 miljarder de närmaste tre åren. Om kommunerna ska klara kostnadsökningen själva behöver de chockhöja skatten. Det leder ofrånkomligt till växande klyftor eftersom kommunalskatten är lika för alla, rik som fattig.

Staten kan inte fortsätta vältra över kostnader för flyktingmottagandet på kommunerna. Därför är höjda generella statsbidrag det enda rimliga. Det är en politik som utjämnar skillnader. Statens finanser är goda, så det finns ett visst utrymme.

Men det kommer ändå att krävas skattehöjningar de närmaste åren. Den striden måste Socialdemokraterna våga ta.

Skatter är inte politiskt tabubelagt längre. Men varje höjning, hur blygsam den än är, möts av högljudda larm från alliansen och SD. Logiska argument som att det är lika rimligt att beskatta flygresor som bilresor biter inte.

Den franske stjärnekonomen Thomas Piketty har fått sällskap av många ekonomer på senare år. De predikar alla samma sak: Ojämlikhet hämmar tillväxten och fungerar som tändvätska för nationalism och populism. Att rikedom sipprar nedåt och kommer alla till del är en omodern tanke.

I Sverige finns knappt den debatten. Finansminister Magdalena Andersson skrev en debattartikel nyligen om att Sverige måste hålla ihop och att inkomstklyftorna måste bli mindre. Men när hon får frågor om fastighets- och förmögenhetsskatter svarar hon undvikande.

Varför tvekar Socialdemokraterna inför reformer som på allvar skulle omfördela inkomster och rikedomar? Tror de inte det går att vinna val på en politik som utjämnar klasskillnader längre? Varför fullföljer de inte jakten på vinster i välfärden när en stor majoritet av väljarna vill det?

Britten Jeremy Corbyn, amerikanen Bernie Sanders och tysken Martin Schulz är demokratiska socialister som fått stort stöd i sina hemländer. Gemensamt för alla tre är att de fokuserar hårt på inkomstskillnader och växande klyftor.

När Martin Schulz utropade sig till Socialdemokraternas (SPD) kandidat i höstens parlamentsval steg partiets väljarstöd från 20 till 32 procent, högre än för Merkels CDU.

Skulle svenska väljare säga nej till en fördelningspolitik som minskar klyftorna? Jag tror inte det.

Jag tror att socialdemokraternas kärnväljare förväntar sig en sådan politik. De vill inte att Stefan Löfven ska kompromissa om skatter och offra budgetsamarbetet med Vänsterpartiet för att göra upp med borgerliga partier. Jag tror de vill se att Socialdemokraterna tar strid för sin politik. Även om det betyder nyval.

Tord Andersson är politisk redaktör på socialdemokratiska Länstidningen i Östersund

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons