Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kapitalismens märkliga generositet

Annons
Lördag 22 december



Kapitalismens märkliga generositet

Att giva är saligare än att få.

Jovisst är det så. Särskilt på julafton och åtminstone om man är 16+.

Men om givaren skryter med sin givmildhet är det inte lika saligt längre.

Därför väckte det uppmärksamhet när Bush-administrationens ekonomiske rådgivare Lawrence Lindsey i en artikel i den brittiska affärstidningen Financial Times för en tid sedan höjde sitt eget lands välgörenhet till skyarna.

Under rubriken "Kapitalismens generositet" berättade Lindsey att motsvarande 12-13 miljarder kronor har strömmat in till offren efter 11 september-attacken. Förra året gav amerikanerna sammanlagt 2 000 miljarder kronor till välgörenhetsorganisationer.

Denna generositet beror, enligt Lindsey, på kapitalismens natur. Kapitalismen skapar inte bara ett stort välstånd. Materialism och individualism är det som möjliggör humanitär hjälp, skriver Lindsey.

Kapitalismen är uppbyggandets ideologi. Kommunism och socialism däremot underminerar medmänsklighet eftersom samhället sörjer för så många av individens behov.

- Paradoxalt nog visar sig män och kvinnor som är fria att eftersträva individualitet och materiell välstånd vara de mest medkännande av alla, avslutar Lindsey artikeln.

Det här var för tjockt påbrett till och med för Financial Times kapitalistiska läsekrets. Lindseys skryt har mött protester från många läsare.

En indisk ekonomiprofessor påminner om att det minsann inte är särskilt väl beställt med den amerikanska generositeten om man ser bortom den privata välgörenheten.

USA hör till världens sämsta givarländer när det gäller internationell humanitär hjälp och utvecklingsbistånd. USA ger 0,1 procent av sin BNP i bistånd, bara en tiondel så mycket som de skandinaviska länderna.

En av tidningens kolumnister påpekar att den privata välgörenheten är en nödvändighet i USA eftersom det offentliga välfärdsnätet är så svagt. I det perspektivet förslår välgörenhetsinsatser på cirka 2 procent av BNP inte långt. De offentliga utgifterna i USA är 22 procentenheter lägre än i Sverige.

Den svenska debatten har handlat om avdragsrätt för gåvor till välgörande ändamål.

Folkpartiet hävdar att införande av avdragsrätt skulle öka bidragen till välgörenhet. Det är möjligt.

Men visst är det märkligt att människor är mer beredda att skänka pengar till välgörenhet om de slipper betala skatt på pengarna, det vill säga om de slipper bidra till den gemensamma välfärden.

En del stora välgörare har väldigt snäva gränser för sin medkänsla. För samtidigt som de är solidariska med vissa ändamål lägger de ned enorm möda och stora resurser på att demonstrera förakt för samhällssolidariteten genom att betala så lite skatt som möjligt.

Det är något konstigt med kapitalismens generositet: Att hjälpa människor genom enskilda bidrag är berömvärt, att göra samma sak via offentliga system förkastligt.

Det är inget fel på välgörenhet och personligt engagemang, men varför skulle givandets glädje bli mindre om pengarna dras på skatten och går till sjuka och handikappade som är beroende av samhällets välfärdsnät?

Peeter-Jaan Kask



Otroligt men sant

Det låter som en så otrolig historia att den förmodligen är sann.

I dagarna släpptes ytterligare en kärleksroman författad av den irakiske diktatorn Saddam Hussein! Den första, "Zabibah och kungen", publicerades förvisso anonymt förra året, men av kritikernas reaktion finns inget tvivel om vem som ligger bakom de båda litterära mästerverken.

Av den första boken planeras nu en tv-serie i 20 delar om den populäre kungens försälskelse i en gift kvinna.

Irakisk statstelevision kallar nya romanen - som skulle heta något i stil med "Den förstärkta borgen" på svenska - för "en innovation som ingen annan lyckats prestera under det senaste seklet"!

Ett sådant beröm luktar rädsla, så det vet nog mycket väl vem författaren är.

Romanen, precis som den första, handlar om "kampen mot orättvisor" som det står i förordet, men blandar militära hjältemod under först Iran-Irak-kriget under 80-talet och sedan under Gulfkriget på 90-talet, med kärlek.

Det bultar ett hjärta under västen - eller militäruniformen - hos alla oavsett position i samhället eller förmåga att stanna kvar vid makten under decennier trots att hela världen verkar ha gaddat i hop sig.

Romanen är kanske därför en lämplig julklapp till Hemab-Sigge. Han behöver också lite värme och kärlek så här i jul. All värme kommer ju inte genom två hål i väggen.

Susanne Sjöstedt
Annons
Annons
Annons