Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ingenting att vara rädd för

Ledare

Måndag 15 oktober

Ingenting att vara rädd för

Alla är vi rädda för någonting. Ofta är rädslan ett fullt naturligt svar på verkliga hot mot oss själva, våra närmaste och det vi byggt upp.

Många av oss är rädda för döden. Vi är rädda för fler terrorattacker som de vi såg i USA för en månad sedan och för utvecklingen nu när USAs krigsmakt attackerar Afghanistan. Vi är dessutom rädda för att det ska påverka världsekonomin, den svenska ekonomin och vårt eget pensionssparande.

Många av oss är också rädda för sådant som vi förnuftsmässigt vet att det inte finns någon större anledning att vara rädd för: spindlar, getingar, blod, hissar, mörker...

Men allra räddast är vi, åtminstone enligt vissa undersökningar, för att tala inför andra. Och inte nödvändigtvis för att tala inför väldigt många från en scen eller ett podium utan också i mindre sammanhang, som i klass- och sammanträdesrum.

Det är naturligtvis ett problem för den enskilde som egentligen vill, men inte vågar, yttra sig. Men det är också ett problem för det demokratiska samhället. En demokrati förutsätter att människor säger sin mening också i andra sammanhang än i de allmänna valen vart fjärde år. Alla måste ha möjlighet och våga delta i diskussioner om viktiga samhällsfrågor.

I onsdags talade statsminister Göran Persson just om konsten att tala. Retorikklasser, samhällsvetare och allmänt intresserade fyllde Örebro Universitets aula till bredden.

Det ingår förstås i statsministerns jobb att tala till människor i olika sammanhang. Men Persson anses av många vara en ovanligt god talare, också för att vara svensk statsminister. Och var det något som stod klart i onsdags var det att det ligger mycket arbete bakom. Dels med talet i sig: vad man ska säga, hur man ska säga det, hur man ska fånga och behålla publikens uppmärksamhet. I dag har Persson en hel stab som hjälper honom med underlag till tal och med att bolla idéer.

Men en god talare måste också träna på själva talandet. Persson har tränat i 30 år, i SSU-klubbar, på kommunfullmäktigemöten och i riksdagsdebatter. Men han berättade också om hur han under sin tid som kommunalråd i Katrineholm brukade använda de många långa bilresorna till grannkommunerna till att öva sig på att tala. På väg till Nyköping eller Eskilstuna talade han fritt ur hjärtat i olika ämnen, utvecklade argumentationen och prövade formuleringar.

Det krävs mycket engagemang och vilja för att så målmedvetet utveckla sig själv som talare som Göran Persson och många andra gjort. Än mer naturligtvis om det handlar om att övervinna talarrädsla - även om det inte handlar om att tala inför en fullsatt aula utan kanske om att våga utveckla sina idéer om semesterschemat på ett personalmöte.

Under frågestunden i onsdags fick Persson frågor om retorikens plats i grundskolan. I andra länder, exempelvis USA, där man lägger större vikt vid muntlig framställning i skolan märks också en tydlig skillnad i människors lust till att tala.

Persson menade att det kan finnas anledning att fundera över läroplanen i det avseendet. Det har han rätt i.

Skolans uppgift är att se till så att eleverna utvecklas som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Då måste eleverna övervinna rädslan för att tala inför andra. Och de måste få möjlighet att medvetet träna på att utveckla talandet för talandets egen skull för att på så sätt minska risken för att de blir rädda och tystnar igen senare i livet.

Det vore i alla fall en bra början. Det finns ju egentligen ingenting att vara rädd för.

Karin Andersson
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons