Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inga svar ges om ubåtarna

Annons
Måndag 18 november 2001



Inga svar ges om ubåtarna

Det är andra tider nu än på 80-talet då var och varannan skärgårdsbo såg periskop utanför sin brygga.

Var det sovjetiska ubåtar som kränkte svenska farvatten på 80-talet? Därom tvista de lärde, och de lär tvista länge än, även efter Rolf Ekéus ubåtsutredning. Ambassadör Ekéus presenterade sitt material "Perspektiv på ubåtsfrågan" i veckan, och i detta granskas den politiska och militära hanteringen av problemet, från 1980 och en bit in på 90-talet.

Regeringen får med Ekéus utredning mer än den frågat efter. Visserligen tar inte Ekéus och hans expertgrupp ställning till nationaliteten hos de kränkande ubåtarna, men det som uppenbarligen faller utanför Ekéus ursprungliga uppdrag är att han gör en ny analys av ett antal kränkningar och deras sannolikhet.

Det mest uppseendeväckande är kanske att Ekéus inte är övertygad om att ubåt U137 som 1981 gick på grund i Karlskronas skärgård, var i området med avsikt. Ekéus verkar mena att U137 på något sätt kommit vilse, inte minst mot bakgrund av tidigare hemliga uppgifter om att sovjetiska fartyg samtidigt verkade leta efter ubåten vid Bornholm. Ekéus riktar också viss kritik mot Palmes tillsättande av ubåtsskyddskommittén i början av 80-talet. Regeringen skulle ha hållit i frågan med strama tyglar, inte släppt iväg den till en kommitté, menar Ekéus. Det kan ligga något i det.

I övrigt får man nog hålla med Carl Bildt, som på torsdagen kallade Ekéus slutsatser för "en bluddrig betraktelse". I utredningen finns givetvis mycket spännande avsnitt och intressanta översiktsbeskrivningar av det säkerhetspolitiska läge som rådde i början av 80-talet. Men beskrivningarna är inte invändningsfria eller helt logiska. Ekéus menar att ubåtskränkningarna enbart skulle vara någon slags mindre spinoff-effekt av en större uppladdning i Östersjön, och inte alls riktade mot svenskt territorium som sådant. När det säkerhetspolitiska läget förändrades under 80-talet, när glasnost och perestrojka började bli kända ord, torde kränkningarna också ha upphört - även om man med bättre utrustning nu kunde uppfatta fler misstänkta rörelser i Östersjön. Allt enligt Ekéus.

Vi kommer sannolikt aldrig att få veta hur många främmande ubåtar som rörde sig i svenska vatten under 80- och 90-talen. Däremot kan vi konstatera att det som hände när U137 grundstötte visade att Sverige var oförberett och beslutsordningen bristfällig, att en ny typ av hot mot svenskt försvar måste tas med i beräkningen och krishantering i fredstid bli en del av försvarets organisation och den politiska beredskapen. Nu har vi ett helt nytt läge: ett Ryssland som är militärt och ekonomiskt försvagat, ett Nato med nytt utseende, nya uppgifter och nya allierade samt ett Sverige där neutraliteten inte längre ses som alldeles självklar.

Nog kan vi lära oss mycket av ubåts-kränkningarna. Men de är nu historia. Aktuella ubåtskränkningar skulle näppeligen behandlas på samma sätt som under 80-talet, då var och varannan skärgårdsbo såg periskop smyga utanför bryggan.



Ojämlikt

Med starkt bistånd av köpmännen i Umeå hårdnar konkurrensen mot Botnia Links färja Transparaden - men affärsmännen i Vasa tycker nu att det börjar gå för långt.

Saken är den att köpmännen i Umeå ger en rabatt på 17-18 procent på allt som finländska kunder köper av dem, om de kan visa upp ett landstigningskort från RG Line som bedriver färjetrafik över Kvarken mellan Umeå och Vasa.

Turismen vill bli lönsam på Vasa-handlarnas bekostnad med hjälp av skattemiljoner från svenska och finska staten till Kvarkentrafiken, hävdar Vasas köpmän.

Det är måhända dags för Konkurrensverket att granska de ojämlika förutsättningarna för färjetrafiken. Botnia Link har som bekant inga liknande skattesubventioner för sin färja. Även om huvuddelen av Transparadens frakter gäller gods så finns det också gott om utrymme för passagerare.
Annons
Annons
Annons