Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Industriminnen ger livskraft

+
Läs senare
Ledare

Måndag 15 oktober 2001



Industriminnen ger livskraft

Med avstamp i industriminnena kan Ådalskommunerna fås att blomstra på nytt.

Resultatet av kraftsamlingen kring industrisamhällets kulturarv i Ådalskommunerna kan bli något verkligt sevärt för turisterna när de kommer hit. Turismen räknas ju som nästa stora tillväxtbransch i länet. Om den kan byggas upp på fundamenten ifrån träindustrin skulle man kunna säga att en cirkel är sluten och att en ny, förhoppningsvis framgångsrik, era inleds.

I vilket fall som helst är Ådalens industrihistoria särdeles intressant och kan den åskådliggöras på ett lättillgängligt sätt blir den naturligtvis en glädje och tillgång även för alla som bor här nu. Det hävdas ibland att människorna här inte känner stolthet över industriarvet, vilket kan tyckas märkligt med tanke på den enorma utveckling som skedde under en relativt kort tid i slutet av 1800- och början på 1900-talet. Ångermanälven betydde naturligtvis allt för den här utvecklingen liksom skogen som gav både råvara och bränsle.

Befolkningsökningen i Härnösandsdistriktet, som omfattade även Kramfors och Sollefteå, var störst i landet. Industrin växte och behövde arbetskraft. De sågade trävarorna exporterades ut över världen och de främmande fartygen gav en internationell prägel åt regionen.

Genom att ta tillvara minnena från den framgångsrika industriepoken, som säker också födde åtskilliga mindre företag, borde människorna få tilltro till sin egen förmåga och kunna vända den nedåtgående spiralen. Enbart dokumentationen av alla minnen och uppföljningarna med utställningar, levandegjord historia med bygdespel, sånger och musik skapar sysselsättning.

Västernorrland som arkiv- och museilän kan utvecklas i sammanhanget, vilket väl också är tanken med alla EU-pengarna, och inte minst kan träråvaran åter utnyttjas för förädling i produkter som tillverkas inom länet.

Det här kulturarvet berör även mig, trots att jag är en inflyttare. Min farfar tillhörde dem som kom till Ådalen för att söka lyckan. Han kom från Värmland och han fann den, både i min farmor och i sågverksindustrin. En bit in på 1900-talet tog han visserligen familjen med sig och flyttade till Söderhamn, men farmor och de åtta barnen hade sina rötter kvar i Nora och Nyadal. De glömde inte sin hembygd.



Välfärd åt alla?

Fackförbundet Kommunal litar blint på att socialdemokraterna ska skänka välfärd åt alla här i landet. Inte ens arbetslösheten bland förbundets medlemmar kan rubba denna tilltro. Annars är ju arbetslösheten högst i kommuner där det råder vänstermajoritet. En stor del av Kommunals medlemmar har sin arbetsplats inom äldreomsorgen och sjukvården. Situationen där borde också ha gett en tankeställare, men icke.

Kommunal betalar förstås ett rejält bidrag till det socialdemokratiska partiet och kanske är det därför förbundet förväntar sig att få något tillbaka, till exempel "att varje arbetsplats inom välfärden ska ha resurser så att arbetet kan utföras på ett säkert sätt med hög kvalitet. De som arbetar ska inte riskera att bli skadade eller sjuka. Och de som behöver samhällets service ska känna att politikerna tar ansvar för medborgarna".

Sjukfrånvaron bland kvinnor är högst inom den offentliga sektorn. Rapporter om tillståndet på arbetsplatserna inom välfärden förskräcker. Ändå sätter Kommunal sitt hopp till socialdemokraterna, ett parti som varken lyckats ge kvinnorna i tunga jobb kortare arbetstid eller heltidstjänster - trots att de är arbetsgivare i en stor majoritet av kommuner och landsting och trots att det varit så sedan andra världskriget.

En del är nöjda med litet.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons