Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I ständig opposition

Ledare

Annons
Onsdag 9 januari

I ständig opposition

I dag samlas 225 vänsterpartistiska ombud i Aros kongresscenter i Västerås. Men att kongresscentrat stod värd för den större socialdemokratiska kongressen i november ska inte tolkas som att vänsterpartisterna trampar i s fotspår. I alla fall inte fortsättningsvis.

Ett fortsatt samarbete vill vänsterpartisterna gärna se. 94 procent av de tillfrågade vänstersympatisörerna säger i en nyligen genomförd Gallupundersökning att vänsterpartiet bör regera tillsammans med socialdemokraterna.

Av kongressmotionerna att döma är det en åsikt som går igen bland ombuden, som dock framhåller att ett samarbete endast kan tänkas under mycket bestämda förutsättningar. De flesta motionärer verkar överens om att en vänsterregering efter valet i september kräver att vänsterpartiet får besätta några ministerposter.

Göran Persson håller inte med.

I den debattartikel som samarbetspartiernas ledare gemensamt författat, beskrev man samarbetet som framgångsrikt. Persson gjorde det dock väldigt klart att ett parti med en sådan uppfattning i säkerhetspolitiska frågor som vänsterpartiet har, aldrig kan anses vara en trovärdig regeringspartner.

Eftersom Persson i dag står starkare än då samarbetet inleddes och framförhandlades, är det sannolikt ett besked som svider. Att tro att man kommer vara mer framgångsrika i att ställa ultimatum med ett försämrat väljarstöd fungerar inte, men så har vänsterpartisterna kanske inte varit det mest verklighetsförankrade partiet i riksdagen. Det är inte heller en roll som väljarna krävt att de ska leva upp till.

En stor del av v:s väljarbas har visat sig vara rörlig och flyttar utan större problem mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet beroende på hur högervriden man upplever Göran Persson. När socialdemokraterna nu fått genomföra flera rättvisereformer så tappar vänsterpartiet mark. Deras vinnande koncept har alltid varit att alltid agera som oppositionsparti. Huruvida Schyman ska sträva efter något mer är svårt att säga.

Borgerligheten vinner nog fler röster på ett sådant utspel än vänsterpartiet gör.

Men som vanligt är det ett rent nöje att läsa kongresshandlingar och motioner fyllda av det vanliga kringsnacket utan substans.

Jag förstår att Sollefteås vänsterpartister vill ha en bra regionalpolitisk plan, men vad är skillnaden mellan att ta "ett kraftfullt tag" i det regionalpolitiska tänkandet och att "lyfta upp de regionalpolitiska frågorna och dess innebörd högt på listan"? Det är två separata krav Mona Westerlund och partikollegor ställer i en motion som saknar minsta lilla förslag på lösning.

Det är för övrigt något som går igen i alla de motioner som vänsterpartisterna från länet lämnat in för behandling. Lösningen på alla problem och orättvisor verkar vara att lyfta frågan i någon annan instans.

Att flytta över ansvar kanske fungerar på en årsmöte i den kommunala partigruppen, men på kongressnivå borde kraven finnas att faktiskt presentera alternativ att ta ställning till. Men det har förstås aldrig varit vänsterpartisternas starka sida. Varken här i länet eller centralt.



Susanne Sjöstedt

Ätbart schampo och utilitarism

Mitt hårschampo är koscher, det vill säga att de oljor som uppenbarligen ingår i schamporeceptet framställts på ett judiskt tillfredsställande sätt. Varför någon skulle vara intresserad av att äta schampo vet jag förstås inte. Men det luktar rätt gott och innehåller även morot, så...

Med det i bakhuvudet funderar jag på hur många konsumtionsvaror som är anpassade till så många som möjligt, som en ny slags utilitarism där det handlar om att nå största möjliga konsumentgrupp med minsta möjliga ansträngning. Ett sätt att uppnå detta är att garantera att produkten är gångbar och accepterad även inom olika religiösa och etniska grupper.

Därför serveras mycket sällan griskött under internationella flygningar och därför har alla restauranger och caféer med någon självaktning alltid vegetariska lunch- och middagsalternativ.

I strävan mot, det vill säga för, individanpassning når vi dock det motsatta. Mainstreaming eller likriktning är det vi i stället uppnår eftersom även om alla konsumenter vill erbjudas ett individanpassat utbud så är det ingen som är villig att betala för det. Det kostar att vara unik.

Likriktandet innebär färre starka reaktioner, både för och emot. Att införa skoluniformer lägger locket på individens möjligheter att uttrycka personliga särdrag men innebär förstås även att ingen kan mobbas för att de har "fel" klädsmak. Om alla ser precis likadana ut skulle ingen vara vackrare eller fulare - starka känslor åt endera hållet står tillbaka för en mer grundläggande förnöjsamhet.

Världen är inte svart eller vit utan jämngrå. Inget lidande men inte heller någon översvallande lycka.

Hjälten i filmen ska vara slätstruken nog för att gå hem bland alla i publiken, och eftersom filmen ska släppas över hela världen för att nå så stor publik som möjligt måste hjälten vara en han. Majoriteten följer inte svenska jämställdhetsnormer och eftersom majoriteten bestämmer...

Även produktplaceringen i biofilmen skiftar beroende på var den släpps. I USA äter hjälten mat på Taco Bell. Det kan han inte göra i den version som släpps i Europa eftersom Taco Bell inte slagit igenom här. PR-ansvarige tjänar inga pengar på att ge filmtid åt ett företag som inte kan vinna nya konsumenter. Därför spelas restaurangscenen in i olika varianter. I Europa äter hjälten på McDonald"s.

Musikgrupper är sedan länge sammansatta efter utilitaristiska planritningar. Alla fans ska hitta "sin" favorit. Den blonde, den brunögde, den tuffe, den yngste, den farliga eller svärmorsdrömmen.

Och det fungerar uppenbarligen. Vi vill vara unika - precis som alla andra.

Susanne Sjöstedt
Annons
Annons
Annons