Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Huvudet ur sanden

Annons
Onsdag 31 oktober



Huvudet ur sanden

EMU får fortfarande inte plats i ett socialdemokratiskt partiprogram. I ursprungsförslaget till det nya program som kongressen nästa vecka ska besluta om fanns ja till EMU med. Helt enligt tidigare kongressbeslut. Under sommarens omrevidering försvann dock EMU helt ur skrivelsen. Nu tycker partiet ingenting längre och det är många partister alldeles tillfreds med.

Svenskarnas inställning till EU och EMU har aldrig varit överdrivet positivt och det har fått den socialdemokratiska partistyrelsen att dra öronen åt sig.

Diskussionen som för ett par år sedan var het, har nu helt avstannat. Dagens negativa vindar betyder att inte ens den mest idoga förkämpe kan övertyga det svenska folket om det positiva i fortsatt och utökat medlemskap.

Ingen har förstås försökt.

Åren går och med bara några månader kvar innan en uppsjö europeiska valutor blir en, baseras svenskarnas inställning till ett valutasamarbete på hur tråkigt de tycker det skulle vara att förlora de svenska mynten och sedlarna. Ingen talar om visionen med ett Europa i samarbete, den vision som förmodligen är den som ligger bakom ja-resultatet vid den förra s-kongressen.

EU-valet blev starten för en massiv missnöjeskampanj. Löften uppfylldes inte och den politiska betoningen upplevdes läggas på jordgubbsnomering och snusförbud, snarare än de viktigare miljö-, utvidgnings- och sysselsättningsfrågorna som var det många röstade för.

Inte heller behandlingen av de "riktiga" frågorna har fortlöpt smidigt. "Det gränslösa Europa" fick en annan, mer obehaglig, innebörd genom den befarade narkotikasmugglingen, jordbruksstödet har inte reformerats än och politikerna vid EU-toppmötet i somras lämnade ett sönderslaget Göteborg bakom sig när de reste.

Att det nu bara är högern som talar öppet och varmt om EU och EMU oroar många osäkra väljare, bland dem många socialdemokrater, som i stället vänder sig till vänstern som endast företräds av EU- och EMU-negativa.

För den tredjededel av det svenska folket som i opinionsmätningar säger sig vara socialdemokratiska väljare finns bara dessa två alternativ att välja mellan.

Socialdemokratin vågar uppenbarligen inte på riktigt ta ställning för inträde i den monetära union som vi redan i valet 1995 röstade för.

Partistyrelsen säger sig inför kongressen inte vilja "köra över" väljarna och föregripa folkomröstningen genom att skriva in det beslutade ja-et i programmet.

Men när 80 procent av de tillfrågade i en undersökning i Finanstidnigen i fjol trodde att Sverige inom fem år har gått med i EMU - trots majoritetens negativa inställning - är det faktiskt dags att tala om visionerna och ambitionerna med det svenska medlemskapet.

För inte delar väl den socialdemokratiska ledningen moderaternas?

Susanne Sjöstedt





Principfråga partiet bör diskutera

Här intill framför Ebbe Nordin synpunkter på sammansättningen av det socialdemokratiska partiets lokala och regionala beslutande organ i vilka heltidspolitikerna är överrepresenterade.

Att heltidspolitikerna fyller stolar i partiorganen är inget nytt fenomen, inte heller är det självklart så att andra gjort jobbet bättre.

Diskussionen handlar inte alls om det, trots att det verkat så i den debatt som uppstått efter att statistiken visade att de socialdemokratiska kongressombuden inte är representativa för partiets medlemmar eftersom så många av dem är kommunalråd, och för att de 350 ombuden har en genomsnittlig inkomst som ligger en bra bit över medlemmarnas.

Vad det faktiskt handlar om är att en sådan här diskussion aldrig förs öppet inom partiet innan arbetet med att fastställa listorna är färdigt, vare sig på lokal, regional eller riksnivå. Vilka krav ställer medlemmarna egentligen på sina företrädare?

Läser man tidningar knutna till partiet framförs med jämna mellanrum kritik mot att klyftan mellan de förtroendevalda och "gräsrotsmedlemmarna" blivit för stort. När partimedlemmar i insändare menar att de egna företrädarna i sina uppdrag bara skor sig själva, blir klyftan sann. För så är inte fallet.

I det pågående nomineringasarbetet här i Ådalskommunerna har fler frågor i samma ämne flutit till ytan.

I våra kommuner sitter flera socialdemokrater som kommunalråd på deltid. Resten av tiden jobbar de på sina ordinarie arbetsplatser - inom kommunen.

Andra socialdemokrater har förtroendeuppdrag inom landsting, som de även har som arbetsgivare.

Diskussionerna om denna möjliga uppdelning av lojaliteter förs mycket tyst inom partiet, men den förs. När de olika s-föreningarna nominerar till kommunala, landstings- och riksdagslistorna kommer frågan om vad som är lämpligt upp.

Borde exemeplvis nominerade till förtroendeuppdrag vara yrkesverksamma inom samma sektor som de ska fatta beslut om, även om det rent juridiskt inte uppstår en jävssituation?

Många medlemmar tycker inte det. Men frågan har enligt uppgift inte förts upp på dagordningen på representantskapsmöten.

Anledningen är att det kan misstolkas som ett ifrågasättande av de förtroendevalda som befinner sig i den situationen, när det i stället handlar om det motsatta.

Kritikerna föregriper helt enkelt den kritik de befarar ska komma från väljarna. Om tuffa beslut måste fattas vill de inte att beslutsfattaren ska bli föremål för ifrågasättande.

Hur listorna skulle kunna fyllas om förtroendevalda inte fick jobba inom offentlig sektor eller ha ungar på dagis och samtidigt sitta i en barn- och skolnämnd, är omöjligt att se. Men ingen gynnas av tystnaden inom partiet, eller av att människor ombeds av enskilda partimedlemmar att inte kandidera till förtroendeuppdrag.

Det borde finnas utrymme för en principdiskussion. Den borde dessutom genomförts för länge sedan.

Susanne Sjöstedt
Annons
Annons
Annons