Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Han ska inte bestämma

+
Läs senare
Ledare

Han ska inte bestämma

- Vi har ett ödesår framför oss. Så sammanfattade Lars Leijonborg läget när partiets landsmöte inleddes på torsdagen.

Visst har han rätt. I oktober nästa år är det tveksamt om det finns något folkparti för honom att leda.

"Du ska bestämma", har liberalerna döpt sitt landsmöte, men får då räkna med att väljarna tar dem på orden. Det kan mycket väl betyda att varken ordförandekamp eller eventuellt namnbyte kan förmå väljarna att uppmärksamma folkpartiet i valet 2002.

Lars Leijonborg klarade sig med nöd och näppe kvar som partiordförande trots att flera mycket starka länsförbund runt om i landet förde fram Jan Björklund som kandidat under en hätsk, och av de liberala tidningarna understödd, partiledarstrid under sommaren.

Skolborgarrådet från Stockholm var fram tills dess i stort sett okänd för den breda allmänheten runt om i landet men har nu etablerat sig som borgarnas främsta skolpolitiker hemmahörande långt till höger om Leijonborgs socialliberalism.

Det är sannolikt Björklund Leijonborg tänker på när han i en debattartikel i DN framförde ambitionen att locka väljare från moderaterna fram till valet. Problemet med det är förstås att de som föredrar en moderat politik sannolikt hellre väljer originalet framför kopian, även om Björklund är en god moderatimitatör.

Partiet ska dessutom sluta kompromissa och vara så samarbetsvilliga meddelade Leijonborg i samma artikel. Han har nog överskattat sitt fyraprocentiga väljarstöd något. Som det med marginal minsta borgerliga partiet lever folkpartiet på sina högerkollegers väljarkårs välvilja.

52 procent av dem tror att folkpartiet finns kvar i riksdagen efter valet 2002 enligt en Gallup-undersökning. Hur många som skulle vara villiga att stödrösta på partiet frågade Gallup inte.

Lars Leijonborg må ha omvalts med stående ovasioner vid ett folkpartistiskt landsmöte i oktober 2001. Vid det riktiga valet 2002 lär det översvallande mottagandet inte upprepas.

Susanne Sjöstedt





Balanserad obalans

Att det inte skulle bli någon budget i balans för landstinget kom inte som en överraskning för fullmäktigeledamöterna under landstingsfullmäktigesammanträdet på onsdagen. Bokslutsprognosen för 2001 var inte på något sätt oklar.

71 miljoner minus är långt ifrån balans.

Att balansen inte planeras nås förrän först om tre år bekräftades dock inte av landstingsstyrelsens arbetsutskott förrän på torsdagen.

Arbetsutskottet var i alla fall rörande överens om att en balanserad budget tidigare skulle betyda för stora personalnedskärningar. Att sparka personal under 2002 som sedan måste återanställas under 2004 för att då klara personalbristen, är precis som arbetsutskottets medlemmar påpekade, orimligt.

Förhoppningsvis håller kommundelegationen med om den bedömningen och kräver inte tuffare metoder än osthyvlingen som uppskjutna och inställda projekt innebär, för att inte tala om "färre stafettläkare" som blivit begreppet för året inom landstinget men som bara fått ordentligt fäste i Kramfors/Sollefteå.

Förr eller senare måste tuffare beslut till. För den här gången får vi vara nöjda med att alliansen är eniga om budgetramarna. Lite balans i obalansen alltså.

S.S

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons