Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gädjens och våldets högtid

Ledare

Annons
Fredag 28 december 2001



Gädjens och våldets högtid

En glädjens högtid - och en våldets - är över. Julen är en av de värsta helgerna i fråga om kvinnomisshandel.

Nu är julhelgen över, den kanske största familjehögtiden av alla. Det är då barnens ögon ska tindra av glädje och förväntan inför julaftons fröjder. Det är då man samlas runt matbordet och njuter gemensamt av det goda som bjuds. Det är också den familjehögtid då barn skräckslagna och förgråtna får se mannen i huset banka och slå på en pinad mamma. Julen är inte en glädjens tid för alla, den är också rädslans och våldets tid.

Räddningen för misshandlade kvinnor och barn heter oftast kvinnojouren. Det är dit de tar sin tillflykt när våldet blir outhärdligt. Landets kvinnojourer bär det tyngsta ansvaret för att hjälpa misshandlade och förföljda kvinnor. det är ett frivilligt arbete, låt vara med ekonomiskt stöd av kommuner och landsting. Det finns emellertid kommuner som vägrar förstå allvaret i kvinnomisshandeln och vad den gör med de barn som blir vittne till hur deras mödrar slås blodiga. Över 60 kommuner i landet vägrar ge några bidrag till kvinnojourernas arbete.

Ännu fler saknar fortfarande handlingsplaner för stöd och hjälp. Enligt Anhöriggruppen mot fysiskt och psykiskt partnersvåld i Västernorrland är det endast en kommun i länet som upprättat en handlings- och åtgärdsplan vid våld mot kvinnor och barn "i nära relation". En enda kommun! Trots att det är kommunerna och socialtjänsten som har det uttalade ansvaret för att kvinnorna och barnen får hjälp.

Om kommunerna inte har råd att avsätta personal som tar fram en handlingsplan erbjuder sig Anhöriggruppen att tillhandahålla en - förutsatt att det antas av politikerna i kommunfullmäktige. Anhöriggruppen erbjuder också lämplig utbildning till de tjänstemannagrupper som, enligt beslut i riksdagen, ska arbeta mot misshandel av kvinnor och barn.

Det svala, så gott som obefintliga intresset hos kommunpolitikerna är obegripligt. Kvinnomisshandel är ett stort samhällsproblem och enligt brottsstatistiken är är våldet vanligt i Västernorrland. Det borde vara självklart för kommunerna att inse allvaret i situationen.

I en debattartikel före jul ställde jämställdhetsminister Margareta Winberg och projektledaren Ingegerd Sahlström, Nationellt råd för kvinnofrid, några frågor om kommunernas ansvar.

"Finns det kommunala handlingsplaner för stöd och hjälp till kvinnor och barn? Var, när och hur kompetensutvecklas personal för att rätt förstå den som söker hjälp? Hur samarbetar myndigheter och frivilligorganisationer för att nå ett gemensamt mål?"

Det är viktigt att frågorna ställs, men debattartikeln väckte nya frågor. Hur starka påtryckningar utövar Nationellt råd för kvinnofrid på kommunerna? Vad gör jämställdhetsministern rent praktiskt och handgripligen för att minska misshandeln av kvinnor och barn?

Det räcker inte med att förfasa sig över kommunernas bristande engagemang i en debattartikel. Som jämställdhetsminister har Margareta Winberg - eller hennes departement - ett ansvar för att följa upp riksdagens beslut, helst i samarbete med justitieminister Thomas Bodström.



Nödvändig kunskap

För att kunna fylla platserna inom olika språkutbildningar har universitet och högskolor börjat ge nybörjarkurser i franska och tyska. Orsaken är att allt färre vill läsa språk på högskolenivå och de som ändå känner sig kallade har alldeles för dåliga kunskaper med sig från gymnasieskolan. Umeå, Stockholm och Uppsala hör till dem som startar nybörjarkurser för studenterna.

Det låter befängt. Den högre utbildningen har även tidigare lidit av att studenters grundkunskaper varit så svaga att det krävts stödundervisning i vissa ämnen, men att nybörjarspråk finns på universitets- och högskolenivå visar att något gått mycket snett i gymnasieskolan - liksom i den kommunala vuxenutbildningen. Det är i vuxenutbildningen gymnasieskolans brister ska repareras, enligt den nuvarande skolpolitiken.

Mot den bakgrunden är det desto mer glädjande att utbildningsnämnden i Härnösand vill utveckla språkundervisningen, både i grund- och gymnasieskolan.

Världen krymper och gränser suddas ut. Den som inte hjälpligt kan behärska åtminstone ett men helst flera främmande språk riskerar att stängas ute från internationellt utbyte, både kulturellt och i sitt jobb när dåliga språkkunskaper stoppar möjliga karriärvägar.
Annons
Annons
Annons