Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frågan som avgör valet

Ledare

Annons
Tisdag 20 november

Frågan som avgör valet

I Danmark råder inför dagens folketingsval en uppiskad stämning. Frågan för dagen gäller invandringen och få håller tyst om var de står.

Precis som i det norska valet tidigare under hösten hänger det danska på ett nationalistiskt och främlingsfientligt parti. Precis som i Norge måste borgerligheten bestämma huruvida det är lämpligt att bilda regering med stöd av ett parti som för ut propaganda bland annat mot landets flyktingmottagning.

I Norge blev det i realiteten så. I Danmark lutar det tyvärr åt samma håll.

Vinnare i dagens val blir nämligen den som mest övertygande kan framföra sitt flyktingmottagningstvekande på mest övertygande sätt. I den kampen har till och med socialdemokraterna med statsminister Poul Nyrup Rasmussen i spetsen, deltagit.

Efter förslag från socialdemokratiskt håll om hur kriminella från andra etniska grupperingar ska omhändertas har ribban för vad som är försvarbart i kampen om väljarna sänkts rejält, till fördel för de än mer uttalat främlingsfientliga medlemmarna i dansk folkeparti.

Därmed kan vi redan på förhand utpeka valets verkliga vinnare: Pia Kjaersgaard, dansk folkepartis ledare, som fått danskarna att anse flyktingfrågan vara den mest angelägna valfrågan.

55 procent av danskarna håller med om den bedömningen. Den andra viktigaste valfrågan - långt bakom "utlänningspolitiken" som den kallas i Danmark - är sjuk- och hälsovården där sjukhusprivatiseringar även här är på tapeten.

När Poul Nyrup Rasmussen utlyste val trodde han att det rådande världsläget - som i bland annat Sverige innebar att väljarna i opinionsmätningarna valde stabilitet framför regeringsombildning - skulle påverka även danskarna. Det gjorde det förvisso, men inte på det sätt Nyrup Rasmussen räknat med.

I Danmark valde i stället danskarna att lyssna till Kjaersgaards hetsanden mot landets muslimska minoritet i stället för att ställa sig bakom ett omval av den sittande vänsterregeringen. Nu räknar alla bedömare med ett klart uppsving i dansk folkepartis väljarstöd och det i sin tur har lett till en socialdemokratisk statsministers mycket tveksamma agerande i invandrarfrågan.

Det är klart att politiker väljer aktuella frågor att diskutera och när två tredjedelar av danskarna i en färsk opinionsmätning uppger att de vill se en hårdare flykting- och invandringspolitik, är det den frågan som gäller.

För Kjaersgaard faller det sig naturligt att fortsätta på samma spår hon följt sedan dansk folkeparti bildades för sex år sedan. Partiet har sedan dess presenterat mer eller mindre uttalat rasistiska kampanjer som gått hem bland danskarna. Resultatet i fjolårets folkomröstning om en övergång till euro kan förklaras med partiets kronförsvar.

Mindre bra gick det för ett par år sedan då Kjaersgaard föreslog en lagstiftning om att köttet som serverades i skolor och andra offentliga inrättningar inte skulle anpassas efter invandrarnas religiösa krav på slaktmetoder. Fick de maten gratis skulle utlänningarna inte kunna ställa en massa krav på anpassning.

Tji fick hon när det visade sig att all slakt i Danmark sker under bön och alltså är helt anpassad efter muslimernas krav. Anledningen är att Danmarks kött och fågelexport är omfattande och för att kunna sälja även till länder med stora muslimska grupperingar är slaktmetoderna anpassade därefter.

Kjaersgaard lever förstås nog fortfarande i en illusion om Danmarks totala oberoende i världen. Det gör sig enklast om inte verkligheten tränger sig på.

Kjaersgaards kollegor inom borgerligheten tar till lika direkta metoder de. Inte så liberala venstre, som tros överta regeringsmakten under Anders Fogh Rasmussen, använder i detta val taktiken att sätta två grupper mot varandra. Förslagen från venstre omfattar bland annat en sänkning av biståndet till förmån för vården - ett populistiskt sett framgångsrikt drag som alltså slår två flugor i en smäll: ett tillskott till den danska vården på bekostnad av utlänningarna. Rätten för invandrarna i Danmark att få socialbidrag ska enligt förslag från venstre begränsas, likaså den familjerelaterade invandringen.

Hur ett land som Danmark, som under de senaste sju åren njutit av en rekordstark ekonomi, kan falla i främlingshetsarnas fälla är svårt att förstå. Segregationsbyggarna brukar generellt återfinnas i ekonomier i kris.

Ännu svårare är det att förstå det ideologiska svek socialdemokraterna ägnar sig åt för att hålla kvar makten.

Susanne Sjöstedt



Bjälken i ögat svår att se

Det är inte bara det danska valet som kommer att handla om främlingsfientlighet. Även det svenska verkar kunna bli något av en uppgörelse. Inte för att främlingsfientliga sverigedemokraterna ens vid ett toppenval skulle kunna göra några riktiga avtryck i den svenska politiken, men bara en etablering i beslutande församlingar de bittra mångfaldsbekämparna mer uppmärksamhet än de förtjänar.

När de nu är ensamma företrädare för ett "bevara Sverige svenskt"- tänkande eftersom Ny demokrati stilla har insomnat och Ian Wachtmeisters avknoppning Det nya partiet höll knappt ihop ens under valrörelsen 1998, kan det kan betyda en röstmaximering för sverigedemokraterna.

Kyrkovalet för två månader sedan lockade - undantaget våra kommuner då - fler väljare än tidigare, trots att kyrkan sedan förra valet skilts från staten. Anledningen tror många var målsättningen att hålla just sverigedemokraterna utanför så många beslutande församlingar som möjligt.

Det lyckades väl behjälpligt och höjer förhoppningarna inför riksdagsvalet nästa år. Det bästa sättet att bekämpa partiets etablering i riksdagen är genom att väljarna faktiskt tar sig till röstlokalerna. Stödet för främligsfientliga politiska företrädare är minst sagt begrnsat här i landet.

Vad sverigedemokraterna försöker göra, och som vi i artikeln här intill har sett lyckats för bland annat dansk folkeparti i Danmark, är att väcka misstro mot inte bara flyktinggruppens brottsbenägenhet, utan även de politiska företrädarna.

Nu visar en kartläggning genomförd av den antirasistiska organisationen Expo, att de självutnämnda "demokraterna" inte på lång väg uppfyller kraven på hederlighet och moral de anser andra politiker sakna... för att inte tala om invandrarna.

Det är journalisterna Stieg Larsson och Mikael Ekman som kartlagt brottsfrekvensen inom partiet mellan åren 1989 och 1998. Resultatet redovisas i boken "Sverigedemokraterna - den nationella rörelsen" som symboliskt nog släpps den 30 november. Där framgår att nära en fjärdedel av partiets kandidater i allmänna val har dömts för brott - och då räknar författarna inte med förseelser som fortkörning, betalningsanmärkningar och mindre trafikbrott.

Den absolut högsta siffran samma författare hittade för brottslighet bland invandrare var 12 procent.

Sverigedemokraternas partiledare Mikael Jansson kallar uppgifterna för "tramsiga" och betraktar boken som ett "ointresserat påhopp från rånluvevänstern". Janssons verklighetsuppfattning rymmer inte heller bilden av sverigedemokrater som överrepresenterade i brottsstatistiken och speciellt inte i förhållande till invandrare.

Det är klart att det är tufft att ställas inför faktauppgifter man själv inte haft möjligheten att frisera.

Susanne Sjöstedt
Annons
Annons
Annons