Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förseningar som kostar

/

Goda transportmöjligheter för privatpersoner och företag är samhällets smörjmedel.
Trafikverkets trixande med statistiken för fjärrtågen framstår därför som ett hån mot alla de som är beroende av pålitliga transporter.

Annons

I söndagens Kaliber i P1 beskrevs sanningen bakom den officiella statistik som anger att 97 procent av tågen kommer i tid. Det visade sig att förseningsdefinitionen ändrats – efter en uppgörelse mellan Trafikverket och tågbranschen – och höjts från fem till femton minuter. Inställda tåg ingår överhuvudtaget inte.

Det finns många sätt att trolla med statistik. Problem uppstår dock när den statistiska och den upplevda verkligheten krockar och när "lövhalka" och "växelfel" känns mer bekant än "punktlighet". En fjorton minuters försening kan förorsaka stora problem för de som ska på jobb, ett möte eller resa vidare. Ett inställt tåg kan vara förödande både för privatpersoner och företag. Att blunda för detta duger inte, och den akademiska kvarten passar bättre för studenter än för tåg.

Vi åker mer och mer tåg. Även om varutransporterna minskat något de senaste åren, ökade det totala antalet tågkilometer med tre procent mellan 2011 och 2012. Ur miljöhänseende är detta naturligtvis positivt: Tåget utgör oftare ett alternativ till transportmedel som drivs av fossila bränslen. Men för att den utvecklingen ska fortsätta behöver pålitligheten öka.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) försvarar den ändrade förseningsdefinitionen med en ökad jämförbarhet mot andra länder. Problemet är att Kaliber i sin granskning inte hittat någon som använder samma definition. Sannolikt handlar förändringen i stället om att sminka verkligheten, för att få bukt med missnöjet. Risken med detta är – som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin riktigt påpekar – att regeringen lutar sig tillbaka, eftersom 97 procent av tågen plötsligt ankommer i tid.

År 2012 höjdes budgetanslagen för investering, drift och underhåll av järnvägar från 14,7 till 15,2 miljarder kronor. Frågan är om detta räcker ens till att upprätthålla nuvarande status, med tanke på att belastningen ökar.

Det som behövs är en rejäl och långsiktig investeringsplan i järnvägen, både vad gäller att komma till rätta med problemen samt att utveckla denna vidare. En sådan plan skulle passa bra ihop med regeringens arbetslinje, eftersom goda transporter gynnar såväl företagens konkurrenskraft som arbetskraftens rörlighet. Därtill skapas förutsättningar för ett grönare Sverige.

Annons
Annons
Annons