Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ett riktigt romantiskt parti

+
Läs senare
Ledare

Måndag 17 september 2001



Ett riktigt romantiskt parti

Miljöpartiet är ett riktigt 1800-talsparti, emot det mesta i ett modernt samhälle.

Om man bortser från kärnkraften torde bilen och bilismen vara en rättrogen miljöaktivists hatobjekt nummer ett. Miljöpartiet jävar inte direkt det intrycket genom att föreslå höjda bensinskatter i ett läge när redan höga dylika i kombination med en svag krona fått upp literpriset på bensin till tiokronorsstrecket.

Miljöpartiet brukar hävda att de, till skillnad från övriga riksdagspartier, inte bygger på någon 1800-talsideologi. De tre stora politiska ideologierna, liberalismen, socialismen och konservatismen, har alla sitt ursprung i upplysningsfilosofin. Liberalismen och socialismen som två strömningar utifrån strävan till frigörelse från förtryck och etablerandet av demokratin. Skillnaden de två strömningarna emellan är synen på individen som varande viktig i sig för liberalerna och som en del av ett kollektiv för socialisterna. Konservatismen, å andra sidan, kan enklast beskrivas som en reaktion på de två andra.

Vid sidan om den konservatism som företräds av moderaterna, finns även än äldre strömning som brukar kallas den politiska romantiken. Denna strömning motsatte sig industrialiseringen, något som moderaterna och deras föregångare inte gjort, men marginaliserades i stort sett helt när parlamentarismen etablerades. Till en del har detta tänkesätt funnits inom bondeförbundet/centern men aldrig dominerat heller i detta parti.

Miljöpartiet däremot, har sina ideologiska rötter i romantiken. Något som visar sig ibland annat partiets avoghet mot det moderna industrisamhället, alltifrån ett mekaniserat och effektivt jordbruk till kärnkraft och transporter med bil. Miljöpartiet är därmed inte mindre "1800-talsmässigt" än andra partier. Snarare tvärt om.

Hur skulle partiets krav på höjd koldioxidskatt tänkas slå i valet nästa år? Någon valvinnande fråga lär det inte vara någonstans. Och rimligen bör det vara så att ju "biltätare" en kommun är, desto sämre förutsättningar för det gröna partiet.

Inom Västernorrlands län uppnådde miljöpartiet i kommunvalet följande resultat. Antalet mandat inom parentes. Härnösand (3), Kramfors (2), Sollefteå (2), Sundsvall (5), Timrå (2), Ånge (2), Örnsköldsvik (2). Västernorrland tillhör knappast partiets starkare fästen. Partiet stod still i Härnösand, Timrå, Ånge och Örnsköldsvik. I övriga kommuner backade man.

Sollefteå är den biltätaste kommunen i länet, med 543 bilar per 1000 invånare. Kommunen ligger därmed på 11 plats i landet. Därefter följer: Ånge (534), Kramfors (515), Örnsköldsvik (513), Timrå (488), Sundsvall (473) och Härnösand (453). Härnösand ligger på plats 13 bland de bilglesaste kommunerna i Sverige.

Det finns förstås fler faktorer än bilinnehav som avgör hur man röstar. Sålunda förlorade partiet mandat i Sundsvall även om biltätheten här inte är så imponerande stor. Bensinkostnaden var inte någon stor valfråga 1998, men kan bli det nästa år. Miljöpartiet vill "tjälsäkra" grusvägarna. Det låter så bra, men vad hjälper det om ingen ändå har råd att köra på dem.



Nya valmöjligheter

Helsidesannonser i tidningarna förkunnar under rubriken "vårt landsting" att det nu finns "ökade möjligheter att välja din vård". Där står också:

Valmöjligheterna för dig och alla andra inom vårt landsting gäller planerad vård hos vårdgivare med offentlig finansiering - alltså i princip all sjukvård inom landstingen eller hos privata vårdgivare som har avtal med landstingen.

Annonserna vänder sig tyvärr inte till människor som tillhör Västernorrlands landsting, det fria vårdvalet gäller däremot alla som tillhör landstinget Gävleborg. Så nära men ändå så långt borta ...

Möjligen kommer det ett beslut nästa år om att det ska råda fritt vårdval även i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens landsting. Först ska dock de fyra landstingen se att regeringens satsning på att korta köerna i vården börjar ge resultat. Det har socialminister Lars Engqvist gått med på efter förhandlingar som pågått sedan juni. Regeringen satsar 3,75 miljarder kronor på att få ned väntetiden till behandling och ingen ska behöva stå i kö för en operation mer än tre månader.

Alla andra landsting har följt rekommendationen från regeringen och Landstingsförbundet om att låta köande patienter söka vård där den finns tillgänglig. Det är nämligen mycket lönsamt. Inte bara ekonomiskt utan också mänskligt, eftersom lidandet minskar.

Norrlandstingen kan dock inte ta sådana hänsyn, här gäller det att i första hand slå vakt om den egna verksamheten. Så uttrycks det förstås inte utan politikerna hävdar att vården skulle bli ojämlik, det vill säga orättvis, ifall vissa patienter kan bli fortare återställda än andra. Bättre då att alla tvingas lida. Valet är inte patientens, inte ens läkarens, utan politikernas.

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons