Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

En ganska bra demokrati

+
Läs senare
Ledare

Tisdag 22 januari

En ganska bra demokrati

- Det är ganska bra ställt med den svenska demokratin, sa demokratiminister Britta Lejon i samband med att regeringens proposition "Demokrati för det nya seklet" presenterades. Hon har delvis rätt.

n Lejon var förstås inte nöjd med en "ganska bra" demokrati. Fortfarande finns en stor skillnad mellan olika gruppers makt. De med höga inkomster, långa utbildningar och som är väl etablerade i det svenska samhället, använder med mycket få undantag sina påverkansmöjligheter i långt högre utsträckning än de som inte är väletablerade. Och den sistnämnda gruppen är inte direkt liten.

Framför allt är det invandrade svenskar som inte använder möjligheten att delta. Unga och arbetslösa ser inte heller rösträtten som en påverkansmöjlighet som betyder något för deras egna chanser: "Vad spelar det för roll om jag röstar, det blir samma politik ändå".

Det förklarar delvis att valdeltagandet vid det förra riksdagsvalet var det lägsta i modern tid. Bara 81,4 procent av de röstberättigade deltog i valet.

Att rösta i val vart fjärde år är förstås inget jättebra sätta att mäta politiskt deltagande eller engagemang. Det mesta händer ju mellan valen och uppfattas av de flesta som undantaget både insyn och inflytande från de som inte sitter som förtroendevalda.

Helt osant är det inte. Hur många går på möten i öppna nämnder eller på fullmäktigesammanträden i kommun och landsting? Hur många deltar på öppna möten med kommunföreträdare? Räknar vi bort de äldre är det få och eftersom den äldre generationen mangrant tar till vara sin rösträtt, får de också mer än genomsnittsmedborgaren mer att säga till om... Om det demokratiska systemet vore utan fel. Det är någonstans här den brister i konsekvens. Rimligtvis borde det i riksdag och fullmäktigeförsamlingar sitta en hel del pensionärer. Men undantaget ströplatserna är det inte så. Pensionärerna är därför ett argument mot valdeltagandet. De får ju uppenbarligen inte igen insatsen medan 40-talisterna däremot är rejält överrepresenterade.

Nu hoppas regeringen med denna proposition göra det möjligt för grupper som inte fått plats i det politiska beslutsfattandet att få en egen "gräddfil" till makten.

Regeringen vill ge landets kommuner möjlighet att införa förslagsrätt för kommuninvånarna oavsett ålder eller medborgarskap i kommun- och landstingsfullmäktige.

Inte heller ska olika kommunala driftsformer förhindra politiskt inflytande. Regeringen föreslår därför att alla för kommunen viktiga beslut i förvaltning eller helägda aktiebolag först måste passera fullmäktige. Detta för att garantera insyn och påverkan.

Att demokratin i Sverige faktiskt är ganska bra ändå förstås man när undersökningar visar att en av sex ändå kan tänka sig att ta på sitt ett politiskt uppdrag. Allt regeringen kan göra för att förenkla det är positivt inte minst de förslag som underlättar politiskt arbete för de som i dag inte har råd att ta ett förtroendeuppdrag.

Ersättning för förlorad arbetslöshetsersättning är kanske därför ett av de viktigare beslut regeringen i och med propositionen fattar. En helt ny grupp släpps in i maktens korridorer. Rätten till ersättning för barntillsyn öppnar dörren för en annan minoritet, likaså kravet på handikappanpassning i offentliga lokaler.

Denna proposition kan mycket väl vara regeringens viktigaste, helt oavsett om det nya politiska engagemang den kan väcka betyder stärkt socialdemokratiskt stöd eller inte. Alla demokrater blir propositionens vinnare.



Susanne Sjöstedt



Människovärde

Spelar det någon roll hur man behandlar terrorister? Måste man behandla människor väl vars levnadsverk inbegriper förtryckandet av en hel befolkning, ett godtyckligt avrättande av "brottslingar" och en inskränkthet som knappast kan återfinnas ens i den allra ljusskyggaste organisation.

Kanske borde vi, som högerdebattören Ann Coulter gjorde i tidskriften National Review den 12 september i fjol, dagen efter attacken mot World Trade Center.

Vi "civiliserade" västnationer skulle strunta i konventioner, i sökandet efter en ansvarig, en skyldig. Vi borde ta alla och göra det nu skrev Coulter: "Vi borde invadera deras länder, döda deras ledare och omvända dem till kristendomen. Vi sökte inte pedantiskt efter att finna och straffa bara Hitler och hans närmaste män. Vi lade bombmattor över tyska städer; vi dödade civila. Det är det som är krig. Och detta är ett krig."

Ann Coulter fick sparken. Inte ens den konservativa tidskriften tyckte det var lämpligt att skriva vad väldigt många amerikaner ändå kände. Känslan att det nog inte var rätt att uppmana till rena hämndaktioner lade band på de värsta hat-yttringar.

Nu läser vi om behandlingen av gripna al-Qaida-medlemmar i Guantanamo Bay på Kuba. Hår och skägg avrakat, ben och händer bundna, ögon och öron förbundna och hukandes under plåttak övervakade av beväpnade vakter. Då uppstår frågan om det är nödvändigt att behandla onda varelser som människor, och därmed erkänna rätten för alla människor att behandlas som just människor.

Svaret är ja. Att vara "vinnare" i ett krig där de militära resurserna med marginal i mångmiljardklassen överstiger motståndarnas gör ingen nation eller koalition till vinnare i allmänhetens ögon. Det hänger i stället på att demonstrera varför, i detta fall USA, är den vi hoppas ska vinna. Att argumentera emot talibanernas godtyckliga rättsväsende genom att själva neka fångar en folkrättsligt hållbar behandling - är inte en taktik som rekommenderas.

Efter fiaskot med ambulerande militärdomstolar som med enkel majoritet kunde döma en man till döden utan krav på rättssäkerhet, kommer nu uppgifter som säger att amerikanerna inte ens erkänner de tillfångatagna al-Qaida-soldaterna som krigsfångar. I stället kallas de "olagliga soldater". Därmed kan fångarna inte kräva de rättigheter som Genevekonventionen tillerkänner krigsfångar, trots att det är precis det de är enligt bland andra internationella Röda Korset som påpekar att folkrätten inte omfattar termen "olagliga soldater".

Den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld säger till militärens försvar att den som kritiserar behandlingen av terroristerna inte har kunskap i frågan. Rumsfeld menar förstås - fast inte med så många ord - att de gott kan ha. Hjärtat ömmar inte för medhjälpare till terrordåd i USA.

Det samma gäller säkert för de tre svenskar som fortfarande, trots att ingen bevisning lagts fram, står på listan över de som tros ha stött Usama bin Ladins nätverk och därmed fått alla sina tillgångar frysta. Den svenska socialtjänsten får inte ge dem understöd ens till mat och hyra och enligt FN-resolutionen är det inte tillåtet för privatpersoner att ge dem varken pengar eller mat.

De överlever för att svenska privatpersoner, däribland vissa offentliga privatpersoner, uppmanar till och faktiskt begår lagbrott. Brottet består av att sätta in pengar på ett konto som kommer de tre svenskarna till del. Om tillräckligt många svenskar ställer sig kritiska till den grundlagsvidrighet som pågår, kanske stämman kan bli så stark att den når ända till den amerikanska enklaven på Kuba.

Susanne Sjöstedt



Ta tåget

SJ kör i dag fjärrtåg med 45 procentig passagerarbeläggning. Mer än hälften av alla platser står alltså tomma på de allra flesta tåg.

Alla vill förstås inte åka från Härnösand klockan 05.35 på morgonen. Tågseten fylls inte på ordentligt förrän i höjd med Gävle. Resande från Sollefteå och kanske även Kramfors har svårt att ta sig till stationen så tidigt. Och inte ens om det funnes bussförbindelser är det tveksamt om hundra Sollefte- och Kramforsbor varje morgon skulle vilja åka nedåt i landet med tåg.

Speciellt som det finns ytterligare åtta turer mot Stockholm under vardagarna om vi räknar även de som kombineras med buss till Sundsvall. Därför är det inte heller värt att satsa hur mycket som helst på att få dessa turer fullbelagda.

Samtidigt är det 05.35-turen en resande på väg mot ett möte i Stockholm under förmiddagen borde ta. Alternativet är en flera timmar längre tur med buss eller en åtskilligt kostsammare resa med flyg. Så det här att uppmuntra tågresande är klurigt.

Ett sätt kunde vara att sänka priserna. Enligt Banverket skulle en 20-procentig sänkning av biljettpriset ge fem miljoner nya resor på ett år och tågföretagen skulle öka sina vinster med ungefär 250 miljoner.

Undersökningen som kommit fram till resultatet visar dessutom att tåg av folk uppfattas som ett trevligare färdmedel än buss och flyg.

Det hela känns nästan övertydligt positivt men inte alla håller med. Det socialdemokratiska studentförbundet tycker att en generell prissänkning bara veckor efter att SJ uttalat en ambition att begränsa möjligheterna till studentrabatter.

Det känns som ett slag i luften, för precis som s-studenterna påpekar finns ett värde bortom de rent ekonomiska. Tåget är redan studenternas alternativ och ett gott ekonomiskt alternativ. För en resenär utan ungdoms- eller studentrabatter är det dock billigare att ta bilen, bussen eller till och med flyget på vissa sträckor.

För deras ekonomi och för miljön är det läge att göra tåget till ett gångbart alternativ för nya grupper.

S.S

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons