Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

En erbarmlig kampanj

+
Läs senare
Ledare

Tisdag 11 december

En erbarmlig kampanj

Går vi på det igen?

För några år sedan rasade huvudkontorsdebatten i Sverige.

Storföretagen planerar att flytta ut sina huvudkontor ur landet för att skatterna är för höga, hävdade näringslivet. Några bolagsstyrelser lät också genomföra utredningar om flytt.

Debatten startade - lämpligt nog - ett år före valet 1998.

Någon stor utflyttning blev det dock aldrig efter valet.

Nu är det 2001 och ett år kvar till valet igen. Och en ny debatt om företagsklimatet har tagit fart. Näringslivets egen tidning Dagens Industri anger tonen redan i vinjetten: "Flykten från Sverige".

Även om rubriken är ny så är omkvädet detsamma: Svenska företag flyttar ut ur landet för att skatterna är för höga. Kapitalskatter och inkomstskatter måste sänkas.

Visst kan och bör företagsklimatet diskuteras. Och visst finns anledning att fundera över vilka som ska äga våra viktigaste företag.

Men inte till ackompanjemang av en skattehetsande näringslivskör och mot bakgrund av ett rent ut sagt erbarmligt faktaunderlag

Över 100 företag har hamnat under utländsk kontroll sedan 1970 sägs det i DI:s kampanj.

OK. Men är det mycket eller litet? Jämfört med andra länder? I förhållande till Sveriges förutsättningar? Ingen vet, för sådana analyser skulle ju riskera att förstöra kampanjen.

Underförstått i kampanjen är att uppköp av svenska företag alltid är dåliga. Vilket faktiskt återstår att bevisa. Om utländska företag investerar i Sverige kan de tillföra oss ny teknik, nya organisationsmodeller och öka konkurrensen. Att till exempel datajätten Microsoft investerat i svenska IT-företag är naturligtvis inget negativt.

Hur har jobben påverkats? Och forskning och utveckling? Det finns inga väl underbyggda svar på dessa frågor, men ingenting talar för att jobben skulle ha blivit färre på grund av uppköpen. Många uppköpta företag rapporterar istället sysselsättningsökningar.

I en alltmer internationaliserad värld är det naturligt med gränsöverskridande investeringar. Anledning till oro finns egentligen bara om det visar sig att strömmen av uppköp är ensidig.

Är det så i Sverige idag då?

Nej. Tvärtom visar statistiken att svenska företag de senaste sju åren köpt massor av företag i utlandet, ja faktiskt fler än vad utländska företag gjort i Sverige. Vi har en 75 procent större "inflyttning" än utflyttning av företag.

Det här är fakta som aldrig syns i kampanjen. När svenska företag köps upp av utlänningar sägs det vara exempel på företagsflykt. När svenska företag förvärvar stora bolag i andra länder håller man tyst.

Många stora svenska företag, som Ericsson, SCA, Skanska, Vattenfall, Atlas Copco, Sandvik, Assa Abloy, Securitas och Getinge har köpt upp rader av stora företag i Europa och USA de senaste åren. Men ingen talar om den företagsflytten till Sverige.

"Flykten från Sverige" handlar om grumliga föreställningar och en god portion verklighetsförfalskning. Avsikten är att sätta skattefrågorna på dagordningen på bekostnad av frågor om rättvisa och välfärd.

En sådan kampanj finns ingen anledning att ta på allvar.

Peeter-Jaan Kask



Stabils sanningar svider

"Många noveller och romaner börjar med att någon anländer till "den lilla sömniga staden som breder ut sig mot...".

Står det så kan man med nästan hundra procents säkerhet fastslå att författaren antingen är från Härnösand eller att författaren besökt Härnösand."

Så inleds det kåseri om Härnösand som finns publicerad på Stabils hemsida. Fortsättningen är om möjligt ännu dystrare, för att inte tala om de kommentarer läsarna lagt in som bekräftar sanningshalten i den bistra synen på Härnösand: "Du har så rätt att jag nästan spricker. Tyvärr." säger någon, "Tragiskt" säger en annan.

Och visst känns det tonårsbittert, men räknar man de politiska ställningstaganden som killen som skrivit texten tar angående skolan, kollektivtrafiken, gatubelysningen, äldreomsorgen väghållningen med mera, är det uppenbart inte en oengagerad ungdom som Härnösands kommun förfogar över. De är bara inte nöjda.

Det är Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV, som i Härnösand stöder driften av nättidningen Stabil som är tänkt att vara en mötesplats på internet för unga. Nu har hemsidan varit i gång under ett år och ett nedslag på www.stabil.st demonstrerar den politiskt inkorrekta tonårsverkligheten.

Det vore en nyttig upplevelse för kommunens politiker att surfa in och ta en titt. Efter november månads kommunfullmäktigesammanträde vet i alla fall ledamöterna om nättidningens existens. Då presenterades nämligen Stabils verksamhet och en enkätundersökning genomfördes bland de förtroendevalda.

Resultatet visar att politikernas nedslag i ungdomarnas verklighet inte är så få som man skulle kunna tro. Fler än hälften har regelbundna kontakter med sitt partis politiska ungdomsförbund och nästan lika många har besökt kommunens fritidsgård "Kåken" och under de tre senaste månaderna besökt en skola.

Men inte fler än en av tio har någon aning om vilka målen för den nationella ungdomspolitiken är, något som också kritiseras på Stabils hemsida. För även om målen ska utformas lokalt bör de förtroendevalda vara medvetna om mot vilka större mål de ska arbeta. Inte minst om ungdomarnas artiklar i nättidningen ska tolkas som inlägg i debatten.

En uttalad målsättning är att ungdomar ska ha goda förutsättningar att leva ett självständigt liv, ett annat är att deras engagemang ska tas tillvara som en resurs. Kanske är dock inflytandet det viktigaste för ungdomarna, att de ska ges möjlighet att påverka och vara delaktiga i beslut som rör dem och deras plats i samhället.

Många kommuner har som svar på kravet om inflytande skapat kommunala ungdomsgrupper. Erfarenheten visar dock att det inte alls garanterar ungdomarna något inflytande över den bedrivna politiken. I stället tilldelas de tom makt över frågor som inte spelar någon roll, och hålls effektivt borta från den "riktiga" politiska makten.

I kommuner med ungdomsfullmäktige eller liknande, har det inneburit färre ungdomar på valbar plats på nomineringslistorna inför valen. Är man inte med i ett parti kan man inte heller representera. Så illa tar vi till vara ungdomarnas engagemang.

Härnösands kommun försöker i alla fall med sitt ungdomsprojekt och det betyder att kommunen inte backar för kritiken.

Att låta missnöjda komma till tals är ett första modigt steg in i ungdomarnas verklighet. Men för ett avgörande krävs att ungdomarna får ta plats på fler ställen.

Susanne Sjöstedt

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons