Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En demokratisk process?

Ledare

Annons
Lördag 12 januari 2002



En demokratisk process?

Det har under några år pågått ett beundransvärt arbete för att stärka demokratin och engagera fler i samhällsutvecklingen. Men hur är det i Västernorrland?

I flera år har det politiska etablissemanget ansträngt sig för att öka sin folkliga förankring. Hösten 1997 tillsatte regeringen en omfattande demokratiutredning om förutsättningarna för folkstyret inför 2000-talet, som det hette. Det var en parlamentarisk utredning under ledning av det tidigare socialdemokratiska statsrådet Bengt Göransson. I februari år 2000 var utredningen klar med sitt betänkande.

Från det året och fram till utgången av detta år arbetar en statlig demokratidelegation som har mottot "Tid för demokrati" och syftet är att utveckla folkstyret. Det innebär bland annat att medborgarnas aktiva deltagande i de politiska besluten ska öka. I Västernorrland tycks utvecklingen gå åt motsatt håll. Visserligen strävar kommunerna efter att få direktkontakt med väljarna på olika sätt men samtidigt pågår ett arbete med att minska antalet förtroendevalda. Antingen därför att både folkmängd och ekonomi krymper eller för att förvaltningsorganisationen förändras. Inom Landstinget Västernorrland förs samma diskussion.

Det är inte bra. Ju fler engagerade politiska förtroendevalda som rör sig ute bland allmänheten desto mer legitimt blir det politiska uppdraget. Staten, det vill säga regeringen, gör visserligen mer för att öka den centrala makten än att låta kommuner och landsting sköta sitt, enligt regeringsform och kommunallag, men det behöver ju inte fortplanta sig till kommuner och landsting.

I Härnösand finns förslag på att banta antalet nämnder och anpassa antalet efter den nya förvaltningsorganisationen. Det innebär bland annat större nämnder med fler ledamöter. Det är en fördel för små partier som därmed har lättare att vinna mandat av egen kraft vilket betyder att fler röster kommer till tals innan det tas beslut.

Men samma förslag innehåller också fem politiker på i princip heltid i kommunen. Varje nämnd/förvaltning ska ha en politisk chef på heltid. Det är otidsenligt. Vad är det då tänkt att förvaltningscheferna ska göra - är de inte betrodda med ansvar för sina fögderier utan överrockar? Det verkar politiskt klåfingeri i högsta grad. Det är något som demokratiutredningens ordförande varnar för; den politiska rollen är inte verkställande, den ska ange färdriktning och mål, enligt Bengt Göransson.

Även i landstinget grubblas det över förtroendemannaorganisationen. I februari ska det finnas förslag till beslut. Moderaterna anser att antalet ledamöter i fullmäktige ska minska. Färre förtroendevalda skulle alltså bilda det högsta beslutande organet i landstinget. I stället ska ersättarna kallas till mötena - med närvaroplikt! Är det ett övertänkt förslag? Om tanken är att sprida information och uppdrag ska antalet ledamöter behållas samtidigt som ersättarna kallas och ersätts för reskostnader och eventuella inkomstbortfall.

Att ta bort allt utskottsarbete, eller beredningsarbete, gynnar definitivt inte den demokratiska processsen. Flera landsting har valt att införa möjligheten att inrätta särskilda utskott, just för att kunna förankra det politiska arbetet i kretsar utanför landstingsfullmäktige.

Väljarna måste vara uppmärksamma på det som sker i kommuner och landsting. Vill de att makten centraliseras till färre politiker med mindre insyn som resultat behöver de naturligtvis inte reagera. Har de motsatt uppfattning så måste den komma fram innan besluten fattas.



Böckling

Förra året var i genomsnitt 4,4 procent av arbetskraften öppet arbetslös. Året innan var 5,3 procent öppet arbetslösa, enligt arbetsmarknadsstyrelsens, Ams, redovisning. Bara under några enstaka månader understeg arbetslösheten regeringens mål på 4,0 procent.

Människors minne är visserligen kort i allmänhet, men nog minns de flesta hur bland andra näringsminister Björn Rosengren jublade över att målet för arbetslösheten var nått. Gissningsvis minns moderaterna det bättre än andra, eftersom Lars Tobisson påstått att om det målet nåddes skulle böckling bli en favoriträtt i världen.

Böcklingen, särskilt den från Bönan, är fortfarande en läckerhet som mest uppskattas av svenskar och den öppna arbetslösheten var år 2000, enligt Ams siffror, 5,3 procent.

Hur var det nu den gamle centerledaren Gunnar Hedlund uttryckte det? Jo "Vi föredrar att inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten".

Och nu ökar varslen och arbetslösheten stiger igen.
Annons
Annons
Annons