Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Det kommer en ljusning

+
Läs senare
Ledare

Fredag 4 januari

Det kommer en ljusning

Det hänger på oss om det ska vända i ekonomin. En utmaning vi enligt alla undersökningar är villiga att anta.

Samtidigt som våra europeiska grannar fått öva att tänka på euro i ett par dagar, funderar även vi svenskar på landets ekonomiska läge.

Men där förfalskning av euro-sedlar och den matematiska upptäckten att euromyntet inte går att singla slant med eftersom den enligt den polska matematikern Tomasz Gliszczynski är asymmetriskt präglad(!), är det som upptar eurolandsmedborgarnas tankar, är det konjunktursvängningen som dominerar i Sverige.

Under sensommaren använde alla prognosmakare flygplansmetaforer för att beskriva den ekonomiska utvecklingen. Skulle tillväxten landa smidigt som en väl genomförd flygplanslandning eller krascha? Bara någon månad senare visste vi svaret på den frågan när både flygplanskrasch och ekonomisk krasch var ett faktum.

Hur uppgången kommer att se ut, och när den kommer, vågar ingen längre förklara med hjälp av metaforer. Vem vågar numera hävda att uppgången kommer med en smäll, hur mycket de än tror det? För det finns de som ser en snabb ljusning i horisonten.

Andra är mer skeptiska. TCO-ekonomerna kom ut med en rapport i mellandagarna som tillhör den dystrare gruppen som inte tror att den svenska ekonomin kommer få någon draghjälp av en förbättring inom den amerikanska ekonomin. I alla fall inte under 2002.

De räknar därför inte med en tillväxt över 1,3 procent, att jämföra med 1,6 som är medelvärde för 20 olika prognoser som Dagens Industri sammanställt.

Men spelar prognoserna någon egentlig roll?

För företagen som varit frikostiga med varslen under 2001, känns förstås negativa prognoser som en bekräftelse på att de agerat i tid och med kraft. En mer positiv bedömning av landets ekonomi hade utpekat dem som för hastiga och överreagerande.

Eftersom långt ifrån alla varsel som lades under fjolåret ledde några massavgångar utan tvärtom aldrig trädde i kraft, får vi väl säga att det måste utfallit bättre än förväntat.

Det håller svenskarna med om. Och eftersom det är vi som bestämmer så...

Enligt statistiska centralbyrån, SCB:s, undersökning om hushållens inköpsplaner som presenterades på torsdagen, tror allt fler att Sveriges ekonomi kommer att bli bättre under de närmaste tolv månaderna.

Färre blir de som däremot tror att landets ekonomi försämras under året, även om pessimisterna som vanligt är fler än optimisterna.

Innan den första lönen efter skattesänkningen faktiskt hamnar på lönekontot, är det nog dessutom svårt för många att förstå vilken skillnad sänkningen kommer att få. För att inte tala om vad maxtaxan innebär i reda pengar och/eller tid.

Den positiva utveckling svenskarna såg i december, ser förhoppningsvis ännu bättre ut i februari-mars när regeringens politik fått chans att göra sig känd. Men att ge hushållen ökad köpkraft är bara fas ett i att stimulera efterfrågan. Nu måste regeringen även lyckas med sysselsättningen.

Mer pengar i plånboken betyder inte ett enda öre mer i spenderade om inte svenskarna känner att jobbet kommer att finnas kvar, eller att arbetslöshetsförsäkringen förhindrar ett fritt fall av privatekonomin.

Den ljusare synen på den ekonomiska utvecklingen är positiv och betyder att svenskarna har ett förtroende för hur regeringen hanterat turbulensen i världen. Men; ju lugnare det blir, desto mer kommer svenskarna att kräva . Där ligger kanske den största utmaningen.

Susanne Sjöstedt



Jo, jag kan

Jag kan stava till noggrann. Det är säkert. Noggrann. Så varför blir det fel i texterna då? Och varför stannar inte problemet vid noggrann?

Ursäkter finns. Inga bra ursäkter förstås, men de finns. Dåligt stavningsprogram och stressande lathet är två. Alldeles för snabba tryck på datorn en annan.

Folkpartiet blir varje gång "folkapartiet", demokratisk alltid "demokratier" och noggrann blir allt som oftast "noggrabb" eftersom bokstaven b ligger precis till vänster om n på tangentbordet.

Jag skyller på vänsterhanden som har ansvaret för bokstäverna på den aktuella tangentbordshalvan.Vissa bokstäver är favoriter för denna hand som ansvarar bland annat för de välanvända bokstavsraderna e, r, t och a, s, d.

Stavningsprogrammet borde därför vara utvecklat för att fånga upp sådana typiska felstavningar, men eftersom programmet på fullt allvar hävdar att cigaretter stavas "cigarretter" och att ordet ploga inte finns upptaget i programmets ordförråd, ska vi inte räkna med för mycket.

Naturligtvis ligger ansvaret på mig. Men inte orkar väl jag läsa igenom allt jag skriver hela tiden. Så himla intressant är det inte alltid... Dessutom hjälper det sällan eftersom jag vet vad som borde stå i texten och hur det stavas. Därför hittar jag oftare stavfel i kollegornas texter än i mina egna.

Lättast är det att skriva ord som jag använder sällan. "Bangladesh" till exempel måste jag tänka på när jag skriver medan "Sverige" ligger i fingerlederna.

Göran Persson ligger i ryggmärgen medan jag aldrig kommer ihåg vad miljöparti-Lotta heter i efternamn och därför oftast klarar stavningen.

Värre är det när ord eller hela meningar "försvinner" från texten.

För ett par år sedan lyckades jag utan att märka det radera ett helt stycke i en ledare om Iran och påstod följaktligen att ayatollah Khomeini fortfarande levde och levde rövare i Iran! Vilket han definitivt inte gjorde.

Inte fullt lika illa var det i december förra året när jag försökte stryka ner en text till lagom storlek och gick från att placera Bo Lundgren i Stockholm till att placera ärkebiskop Hammar där. För att citera en läsare: "Huva, huva jänta!" Jag håller förstås med.

Så bara så att ni läsare vet: Jo, jag både kan och vet allt. Även om det inte alltid märks.

Susanne Sjöstedt



Sjuk karens

Moderate riksdagsmannen Mikael Odenberg ser införandet av en extra karensdag som ett lämpligt sätt att få ner de rekordhöga sjukskrivningarna.

Då känns det legitimt att fråga vad moderaterna ser som viktigast att göra något åt: att folk blir sjuka på jobbet eller att de faktiskt sjukskriver sig när de blir det?

Det verkar för moderaterna inte vara något som hänger samman.

Inte heller bör turordningsreglerna vid uppsägning finnas kvar tycker Odenberg och partiet, som därmed inte heller tror att trygghet på arbetsplatsen har något att göra med den arbetsmiljö som påverkar om arbetstagarna håller sig friska eller ej.

Tänk om alla problem hade en så enkel lösning som moderaterna alltid vill hävda...

S.S

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons