Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den dolda barnmisshandeln

Annons
Måndag 3 september 2001



Den dolda barnmisshandeln

Där välfärden inte fungerar, där social otrygghet råder, där är barnen utsatta och råkar mest illa ut. Våld mot barn i hemmen har inte upphört i och med att agan förbjöds.

Kommittén mot barnmisshandel presenterade i fredags efter två års arbete äntligen sitt slutbetänkande. Kommittén tillsattes av regeringen sedan polisanmälningarna och samtalen till Bris angående barnmisshandel, inkluderande vanvård, ökat kraftigt i antal under några år i mitten av 90-talet.

Att fler fall uppdagas behöver inte betyda att det totala antalet misshandelsfall blivit fler - bättre sociala nätverk och lägre våldstolerans kan tydliggöra problem som existerat länge - men siffrorna överraskade många och avslöjade ett missförhållande som behövde utredas.

Sedan aga förbjöds i lagen 1979 har, som kommittén påpekar, lindrigt våld i uppfostringssyfte minskat radikalt i Sverige. Under 80-talet pågick en ganska bred och uppmärksammad kampanj mot barnaga som framgångsrikt skapade opinion och uppslutning kring den nya lagen. I dag finns ingen social acceptans för en örfil eller en omgång med rotting.

Men det grövre, mer långtgående våldet i hemmen som löper utanför existerande värderingar har legat tämligen konstant under samma period, utan att påverkas av förändrade normer i samhället i synen på barn och våld.

Den gamla beryktade agan var en del av en pedagogik vars metoder vi i dag kastat på historiens skräphög men som länge var ett naturligt inslag i vardagen få reflekterade över. Fostran genom milt våld var ett kontrollerat, öppet och av samhället legitimerat sätt för vuxna att sätta gränser.

Den grövre, okontrollerade, ofta dolda form av barnmisshandel som överlevt trots lagen 1979 saknar däremot förankring i existerande normsystem eller teorier om uppfostran. De innebär tvärtom kränkningar av värden och ideal som nu går djupt i det moderna samhället och kring vilka alla slutar upp. Barnmisshandeln av i dag måste därför förklaras på annat sätt än genom tradition och lagstiftning.

Kommitténs slutsats är att våld mot barn i dag lättare uppstår i områden eller familjer där den sociala frustrationen och de ekonomiska spänningarna är som störst. Det finns en överrepresentation i statistiken som talar för att problemet djupnar i lägre socialklasser där arbetslöshet och missbruk fått fäste. Våld mot barn är naturligtvis ett generellt problem som finns överallt i samhället - man beräknar att 15000-18000 barn är drabbade - och som inte på ett vulgärt och primitivt sätt får reduceras till en fråga om social standard. Men statstiken ger klart stöd åt kopplingen mellan fungerande välfärd och barns välbefinnande. Sociala trygghetssystem är fortfarande det bästa sättet att förebygga olustiga uppväxtförhållanden.

Kommitténs förslag till åtgärder är rimliga och konstruktiva, utan att vara särskilt innovativa. Det handlar om bättre samordning mellan olika aktörer. Förskolan, skolan, fritidshemmet, sjukvården, de sociala myndigheterna - alla måste bättre samverka och samordna resurser och insatser när nya våldsbrott upptäcks. Att stärka de civila nätverken och skapa en miljö i vilken fler människor vågar rapportera om misstänkta fall pekas också ut som en angelägen uppgift.
Annons
Annons
Annons