Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Dags för ett eget bibliotek?

+
Läs senare
Ledare

Måndag 7 januari

Dags för ett eget bibliotek?

Det är reatider. Efter julens köpfest ska det som blivit kvar i butikerna bort, bort, bort för att lämna plats för nya varor. Svenskarna byter julklappar och fyndar tröjor och köper soffor.

Men inte så mycket böcker som somliga tycks ha väntat sig, nu när momsen äntligen har sänkts.

Rapporterna från landets bokhandelsdiskar har duggat tätt den senaste veckan. Och priserna har gått ner efter årsskiftet. Konstigt vore det väl annars. Bokbranschen har länge velat ha sänkt moms på böcker, den skulle alltså knappast få någon positiv uppmärksamhet om det uppdagades att inte momssänkningen omedelbart resulterade i sänkta priser i butikerna.

Men om momssänkningen ger resultat i form av ökad försäljning återstår att se. Det lägre priset på böcker ska ju, till skillnad från annan rea, bestå. Frågan är hur mycket prissänkningen, som motsvarar ungefär 50 kronor på en ny roman, kommer att betyda för läsarna när de funderar över att antingen låna på bibliotek eller köpa.

Och om studenterna vid högskolor och universitet nu anser sig ha råd att köpa mer viktig kurslitteratur istället för att glutta i bibliotekens referensexemplar eller kopiera. Och inte minst om de som sällan eller aldrig köper böcker nu lockas till bokhandeln.

Genom att sänka bokmomsen från 25 till 6 procent har Sverige till sist jämställt momsen på böcker med momsen på annan kultur och på dagstidningar. Det är en viktig politisk markering att man prioriterar bokläsning precis som annan läsning och andra kulturupplevelser. Men det räcker inte med markeringar.

Bokmomssänkningen i Finland för några år sedan ledde snabbt till en kraftig ökning av försäljningen. Men efter bara ett par år var priserna tillbaka i samma nivåer som innan momssänkningen. Det är erfarenheter att lära sig av. Momssänkningen innebär att de som ska upprätthålla förändringen, de som säljer böcker, får nya möjligheter att öka sina vinster.

Visserligen hävdar den samlade svenska bokbranschen att hela sänkningen ska komma kunderna till del, men det hävdade också den finska. Därför är det bra att Kulturdepartementet tänker tillsätta en bokkommission som ska granska dels om bokläsningen förändras och dels den fortsatta prisutvecklingen.

Det första stora testet för bokbranschen kommer när den årliga bokrean drar igång om några veckor. Kommer bokhandlarna då att sänka priset i samma utsträckning som tidigare år, eller kommer man att nöja sig med mindre sänkningar i förhoppning om att kunderna ska strömma till i alla fall?

Men om den svenska bokbranschen lever upp till sitt löfte och inte ökar sina vinstmarginaler på skattebetalarnas bekostnad så finns det goda förutsättningar för att fler ska tycka att böcker är värda sitt pris - året runt. Och om fler satsar på ett eget litet bibliotek för glädje, kunskap och inspiration har man vunnit mycket mer än den ekonomiska vinningen.



Karin Andersson

Den gröna utopin

saknar väljarstöd

Statistiska Centralbyråns mätning av partisympatierna i november 2001 är ingen munter läsning för miljöpartiet de gröna. Enligt mätningen skulle partiet om det vore val i dag endast få 3,3 procent av rösterna.

Därmed bekräftar den mest tillförlitliga opinionsmätningen den bild som tidigare mätningar från andra institut givit. Miljöpartiet ligger tydligt under fyraprocentsspärren och skulle inte komma in i riksdagen om det vore val i dag.

Naturligtvis bör man alltid ta opinionsmätningar med en nypa salt. Det är inte säkert att resultatet i valet kommer se ut som resultatet i mätningen.

Ändå kan det vara värt att fundera på vad miljöpartiets bottennotering beror på. En del skulle säga att det är ett bristande intresse för miljöfrågor som visar sig. Orsakerna får dock sökas djupare än så.

Miljöpartiet de gröna är det riksdagsparti som tydligast tar avstånd från samhället som det ser ut i dag.

Tydligare än till och med vänsterpartiet ser man den kapitalistiska produktionsordningen, ja själva den industriella produktionen som sådan, som ett ont. Idealsamhället är ett samhälle där materiella värden betyder betydligt mindre än i dag. I stället arbetar vi kortare tid och får vår försörjning tryggad genom en grundinkomst.

Det låter som en bekväm tillvaro, utan stress, otrygghet och miljöförstöring. På många sätt är miljöpartiet de verkliga arvtagarna efter 1800-talets utopiska socialister.

Problemet är bara att väldigt få faktiskt skulle välja att leva så.

Människor vill kunna öka sin materiella standard genom arbete, investeringar och förkovran. Vi ser inte nödvändigtvis arbetet som ett ont som vi vill minimera, för många kan arbetet tvärtom vara det som ger självkänsla, socialt umgänge och trygghet.

Tanken på en grundinkomst upplever nog fler än jag som direkt stötande.

Det är en självklarhet att det finns försörjningsstöd för de människor som på grund av sjukdom eller av andra skäl inte kan arbeta och en omställningsförsäkring för den som blir ofrivilligt arbetslös.

Att säga att alla människor oberoende av egen insats ska garanteras en inkomst på 8000 kronor (mer än en student på fullt studielån får i månaden) är något helt annat. Det måste löna sig att arbeta.

Miljöpartiets civilisationskritiska vision är varken särskilt realistisk eller särskilt attraktiv. I sin förlängning innebär den ett slut på ekonomisk tillväxt och utveckling. Det skulle slå hårt mot samhällets svagaste.

Miljöpartiets problem är inte att människor är ointresserade av miljöfrågor, det är de nämligen i allmänhet inte. Problemet ligger i att deras gröna utopi inte är en bild av det samhälle människor vill ha.

Den saknar stöd hos folkflertalet. Närmare bestämt hos cirka 96,6 procent av befolkningen.

Joakim Edhborg

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons