Annons

Bakläxa för S

/
Ledare

110 miljoner kronor till läxhjälp. Är det så Socialdemokraterna vill visa att man värnar skolan?

Det börjar så lovande. Det talas om en förnyad skolpolitik. Om fokus på skickliga lärare. Om en likvärdig skola.

Det ställer vi alla upp på.

Sedan kommer det konkreta förslaget: 110 miljoner kronor till läxhjälp.

Socialdemokraternas debattartikel i Dagens Nyheter förra veckan, där riksdagsgruppledaren Mikael Damberg och utbildningspolitiske talesmannen Ibrahim Baylan presenterade Socialdemokraternas förslag om en satsning på läxhjälp, är förhoppningsvis bara ett olycksfall i arbetet, en testballong som tyvärr råkade hamna på Sveriges tyngsta debattsida.

Om förslaget är seriöst menat finns det all anledning att oroa sig över den skolpolitiska debatten i landet och Socialdemokraternas möjligheter att bli ett skolparti igen.

Argumentationen för pengar till läxhjälp är förutsägbar. Socioekonomisk bakgrund ska inte vara avgörande för resultaten i skolan och barn med föräldrar som inte kan hjälpa till med matteläxan eller förberedelserna inför historieprovet ska kunna få hjälp.
Socialdemokraterna vill se att skolan tar ansvaret för att organisera läxhjälpen och när det gäller yngre barn så är tanken att läxhjälpen ska ske i fritidshemmens regi. För de äldre barnen vill man gärna se samarbeten med ideella organisationer.

Och där, någonstans mellan det känslomässiga argumentet och den praktiska lösningen, börjar det svaja betänkligt.

Förstår Socialdemokraterna vad poängen är med läxor i grundskolan? Läxor är inte till för att elever på egen hand ska plugga in sådant som "inte hanns med" under skoldagen. Läxor är övningar i att repetera det man lärt sig på lektionstid, det är träning i att läsa, skriva, räkna, memorera och fundera. Läxor är de tusen tennisslagen mot garageporten, där tekniken nöts in, den teknik som tränaren i hallen "lärt ut".

Om det är så att fler och fler barn behöver stöd och hjälp med läxläsningen för att våga sig till skolan dagen efter har vi ett allvarligt problem. Då har vi nämligen en lärarkår som inte förstår att lägga läxorna på rätt nivå och efter individens behov.

Det är bra att föräldrar är engagerade i sina barns skolgång och intresserar sig för läxläsningen – och det är alldeles utmärkt att det finns eldsjälar som stöttar barn som inte får uppmuntran hemifrån – men läxläsning är inte och ska inte klassas som extraundervisning. Skolan ska inte organisera läxläsningen för eleverna och se till att Pelle och Lisa sitter ner och övar på att ta ett eget ansvar. Det blir liksom inte så mycket eget ansvar då…

Hela läxhjälpsförslaget känns som ett förtäckt sätt att säga att Socialdemokraterna vill ha mer lektionstid i skolan. Och om det är fler lektioner i skolan som Socialdemokraterna vill ha borde de säga det, för det är inte alls någon dum idé. Svenska elever är för få timmar och dagar, men för många år, i skolan; om skoldagar och terminer förlängdes skulle svenska 18-åringar vara redo för högskolestudier, istället för att som nu vara lite lagom blasé inför ett sista läsår i gymnasiet.

Fler lektionstimmar skulle dock kräva fler anställda lärare, då lärarkårens arbetsbelastning knappast kan bli större. Det skulle kosta betydligt mer än de 110 miljoner kronor som Socialdemokraterna vill satsa på läxhjälp.

Och eleverna måste fortfarande träna på egen hand.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons