Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avhopp är okej

/
  • Inte hela världen om folk hoppar av sina politiska uppdrag. Det är därför valsedlarna fylls med betydligt fler namn än partierna får mandat i valet; för att ha att ta av.

Vi befinner oss mittemellan två val. En period som teorin är den enda lugna stund förtroendevalda politiker kan räkna med under en mandatperiod.

Annons

Noviserna har blivit varma i kläderna, tjänstemännen har - i den mån kommunen och de kommunala nämnderna skiftade majoriteter vid valet - vant sig vid sina nya politiska chefers egenheter. Allt detta samtidigt som valrörelsen ännu inte inletts och de förtroendevalda inte behöver tänka på att ragga röster riktigt än.

Men det är i teorin det. I praktiken är detta tiden då partierna kämpar med att ha tillräckligt med folk att fylla på med fram till valet när förtroendevalda hoppar av sina uppdrag.

Som TÅ skrev i lördags har politikeravhoppen de senaste mandatperioderna ökat över hela landet, och i Ådalskommunerna följer man mönstret från tidigare år - även om Härnösand drabbats extra hårt med fem avhopp från kommunfullmäktige bara i år.

Att två av dessa avhopp skett inom lilla sjukvårdspartiet är intressant, och det är inte utan att man funderar över hur det ligger till i partiet som sökte väljarnas förtroende i kommunalvalet uteslutande med frågor som hör hemma inom landstingets ansvarsområden.

Men nu är ju avhoppen inte det partierna ska oroa sig mest över - utan tillväxten.

Avhopp från politiska uppdrag är okej, helt oavsett om det handlar om att man är ung förtroendevald som måste flytta till studier eller jobb, eller om man är äldre och tycker man gjort sitt.

Ja, till och med om det handlar om att man två år in i mandatperioden tröttnat på att inte få fördela överskott utan bara besparingar. På att tvingas lägga ner skolor och aldrig få öppna några nya. På att sitta i en nämnd som inte får igenom sina förslag för att kommunstyrelsen säger nej - eller bara för att det känns som att det tar för lång tid att få igenom den förändring man engagerat sig i.

Politik kan inte alltid vara kul, så att folk tröttnar och hoppar av är en naturlig del av det politiska livet som inte behöver vara ett problem.

Problemen uppstår först om man som förtroendevald känner sig tvingad att sluta på grund av ett otrevligt debattklimat, eller när ombytet av politiker innebär att tjänstemännens makt förstärks i förhållande till politikerna (som nu sker med den politiska majoritetens goda vilja i främst Härnösand).

Och så förstås när det inte finns någon som kan hoppa in istället för den som slutat så att kommunens många politiska uppdrag fördelas på allt färre.

Det betyder inte bara att ett enormt ansvar omedelbart läggs på dens axlar som indikerar att de är villiga att jobba politiskt. Det förstärker även trenden där fritidspolitikerna blir färre och att de som försörjer sig uteslutande på politiken, genom att sätta ihop en heltidstjänst av några ordförandeposter här och ledamotsposter där, blir fler.

Både trösklarna in i och ut ur politiken måste vara låga nog att det inte blir världens grej att vare sig ta på sig ett uppdrag eller att lämna detsamma. Även om det nu skulle ske mitt under en mandatperiod. Demokrati mår inte direkt illa av förändring.

Annons
Annons