Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ännu ett magplask av (v)

Vänsterpartiet vill verkligen framställa sig som ett parti som värnar den svenska skolan. Engagemanget är det inget fel på, men själva politiken lämnar mycket i övrigt att önska.

Annons

Lars Ohly och Rossana Dinamarca lyckas, föga förvånande, inte ens ta sig igenom det första stycket i sin replik innan de börjar fara med osanning.

På vilket sätt jublade undertecknad när resultaten från TIMSS 2007 presenterades?

Om Ohly och Dinamarca tagit sig tid att faktiskt läsa den ledare i Tidningen Ångermanland (TÅ) som behandlade TIMSS-undersökningen hade de kunnat konstatera att några champagneflaskor inte korkades upp på grund av de svenska elevernas resultat, tvärtom.

Hade Ohly och Dinamarca dessutom tagit sig tid att läsa någon av de många andra texter om skolan som publicerats på den liberala ledarsidan i TÅ det senaste året hade de också kunnat konstatera att jämförande internationella undersökningar som TIMSS och PISA inte betraktas som rättesnören här.

Däremot konstateras det ofta i liberala ledare i TÅ att svenska elever inte når upp till de mål som den svenska riksdagen – där vänsterpartiet fortfarande huserar – satt upp. Och antalet elever som når upp till målen har blivit färre de senaste åren.

Nu ska man dock inte förvänta sig att i Stockholm isolerade yrkespolitiker som Ohly och Dinamarca, trots deras brinnande intresse för den svenska skolan, ska ha tid att läsa allt som skrivs ute i landsorten när det gäller skolpolitik.

Enklare är det då för oss ute i landsorten att sätta oss in i vänsterpartiets skolpolitik. En skolpolitik som tyvärr lämnar mycket i övrigt att önska.

Enligt Ohly och Dinamarca står vänsterpartiets politik för fler lärare, bättre kunskaper och en likvärdig skola. Det låter bra.

Välutbildade lärare, små grupper och arbetsro i klassrummen är förutsättningar för en väl fungerande skola, där eleverna får möjlighet till en bra utbildning, oavsett hemförhållanden.

I en sådan skola måste det också finnas plats för uppföljning och utvärdering, något som vänsterpartiet helt tycks glömma bort. Utvecklingssamtal, skriftliga utvärderingar och betyg är verktyg som välutbildade lärare kan använda för att hjälpa elever att tillgodogöra sig utbildningen. Är målet för Ohly och Dinamarca, som talar så väl om lärarnas betydelse för skolan, att begränsa lärarnas möjligheter att stötta sina elever?

Tanken om att alla läxor ska läsas i skolan, med lärare som stöd, är vacker men flummig, och återigen gör Ohly och Dinamarca ett pedagogiskt magplask.

Läxor är inte till för att göra det arbete som borde ha gjorts under skoltid. Läxor är träning i att arbeta självständigt, ta eget ansvar och att öva. Egenskaper som väl verkligen är nödvändiga i det samhälls- och arbetsliv som skolan ska förbereda våra ungdomar för?

Att Ohly och Dinamarca helst av allt skulle vilja plocka bort alla valmöjligheter ur den svenska skolan skrämmer också; en likvärdig skola strävar alla politiska partier efter, men en likriktad är det nog endast vänsterpartiet som vill ha.

Det är för övrigt intressant att Ohly och Dinamarca konstaterar att den svenska skolan stod på topp 1995 och att nedmonteringen började därefter. 1995-2006 regerade socialdemokraterna, med stöd av vänsterpartiet.

Är det kanske lite dåligt samvete som gör att vänsterpartiet nu vill engagera sig i skolfrågan?

Synd bara att det engagemanget inte spiller över i en skolpolitik för elevernas och landets bästa.

Anders Rönmark

Annons
Annons