Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Andras brister är enklare att se

+
Läs senare
Ledare

Andras brister är enklare att se



Chanserna för den sydafrikanska staden Durban att få arrangera stora internationella konferenser, borde ha minskat redan förra året då den sydafrikanska presidenten som värd för en aids-konferens hävdade att det inte var hiv-smittan som ledde till utvecklandet av aids, utan att den dödliga sjukdomen helt enkelt var en följd av fattigdom.

Thabo Mbeki fick utstå massiv kritik, men dokumentet som konferensen enades kring blev en totalt urvattnad historia, mycket på grund av den avvisande inställningen från Mbeki.

Durban står även i år som värd för en stor internationell konferens som, likt fjolårets, skapar stora rubriker på bekostnad av faktiska resultat.

Denna gång samlas FN för att enas om motståndet mot rasism och bara några dagar in i konferensen hade redan de israeliska och de amerikanska delegaterna lämnat mötet.

Att överge förhandlingar är definitivt inte ett konstruktivt sätt att kritisera konferensens tonläge, men det är inte utan att man förstår den amerikanska och israeliska indignationen. Att ställas till svars för begångna oförrätter är det ingen som vill, och definitivt inte när kritiken kommer från en samlad konferensmajoritet.

Men inte är det väl någon som tror och tycker att konferensens enda bovar är USA och Israel? Det finns fler skelett i garderoberna och oavsett vad staterna själva hävdar finns sällan preskriptionstider för oförrätter, hur gamla de än må vara.

Redan innan konferensen varnade Israel och USA för att de inte ens avsåg att närvara om ryktet att arabländerna i ett slutdokument skulle få igenom utpekandet av sionismen och den israeliska staten som rasistisk, skulle visa sig vara sant.

De 3000 enskilda organisationer som parallellt med mötet höll en egen rasismkonferens gjorde just dettaoch kallade Israel i sin resolution för "en rasistisk apartheidstat".

USA lyckades dock för egen del avblåsa kravet på en ursäkt för slaveriet och därmed även en diskussion om vad som skulle vara en lämplig ekonomisk ersättning. Det var deras andra villkor för att över huvudtaget dyka upp på mötet. Man kan fundera över varför de kom till Durban. Men det är återigen lättare att se andras brister än de egna och den amerikanska delegationen hade enligt egen utsago förberett sig för att kritisera talibaner, Saudiarabien och läget i Tibet.

Nu när de vägrar och demonstrativt tågat ut, är det de resterande kolonialmakterna som får hårda påtryckningar och uppmaningar att be om ursäkt. Men att be om ursäkt är förstås det samma som att erkänna oförrätter och erkänner man oförrätter erkänner man också rätten för de utsatta att kräva skadestånd.

Så nu lutar det åt en tam avslutning på konferensen sedan majoriteten av EU-länderna tycker en ursäkt är på tiden medan fyra - Nederländerna, Spanien, Portugal och Storbritannien - absolut vägrar.

Vem hade egentligen räknat med något annat? Hela världens stora polis, USA, väljer hellre att stå utanför debatten och kompromissandet för att på så sätt undergräva förtroendet för breda överenskommelser - och sedan agera precis som de vill.

Det bådar inte gott för demokratin om stater som i rädslan för att förlora och behöva uppföra sig som goda förlorare och böja sig för majoritetens beslut, istället väljer att inte delta i beslutsprocessen överhuvudtaget.

Vi såg urvattnade beslut gällande Kyotoavtalet tidigare i sommar efter att USA dragit sig ut och urvattnade fördrag från årets aidskonferens där majoriteten böjde sig för de enskilda stater och intressen som tyckte annorlunda. Allt för att få ett resultat, vilket resultat som helst.

Den här kongressen hade kunnat betyda något. Nu blir så inte fallet.



susanne sjöstedt



De har gjort det igen

Utlänningsnämnden har gjort det igen, men har denna gång bytt ut en utsatt invandrargrupp mot en annan. I fredags beslutade Utlänningsnämnden att utvisa en ung man som flytt från Iran.

De menade att det faktum att mannen är homosexuell inte kommer att få några allvarliga konsekvenser i det gamla hemlandet, trots att Iran inte bara har en lagstiftning som betyder att homosexualitet kan bestraffas med döden, de tillämpar den dessutom aktivt.

Utlänningsnämnden menar dock i en kommentar till ställningstagandet att eftersom mannen inte "manifesterat sin homosexualitet" förrän efter det att han lämnat Iran därmed inte har något att frukta i ett återvändande.

Detta trots att mannen förekommit med namn och bild i en intervju i Dagens Nyheter i våras, där han även berättade om sitt förhållande med en svensk man. Men Utlänningsnämnden räknar kanske med att iranska myndigheter inte har tillgång till tidningar och internet.

Moderaternas Gustav von Essen, som var en av de tre som fattade beslutet, förstår inte alls mannens oro.

- Det är inte läggningen utan gärningarna som bestraffas där nere. Han skulle kanske tas in för förhör, men om han bara inte provocerar och gör väsen av sin homosexualitet så löper han ingen större risk för förföljelse."

Bra Gustav! Det var ett argument Utlänningsnämnden kan använda på andra grupper som vill leva i Sverige: Förneka dig själv så går allt bra!

Speciellt obehagligt är förstås von Essens homoförakt. I ett land där homosexuella handlingar är bestraffbara med döden, är det mer än provocerande att erkänna ens den minsta lilla avvikelse från heteronormen. Det verkar vara en norm som Utlänningsnämnden gärna ser upprätthållen.

Passar detta verkligen in i den nya, mjuka och humana moderata stilen? Om inte bör von Essen bytas ut. Kan något göras åt resten av nämnden, tas även det tacksamt emot.

s.s

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons