Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Terrordåden i Frankrike, förvirringen och framtiden

/
  • ”Paris var bara toppen på isberget. 70 år efter andra världskriget har antisemitismen krypande återvänt till Europa, men nu i islamistisk, inte nazistisk klädnad”, skriver skribenten.
Insändare

Terrordåden i Frankrike har skakat om Europa. En halv tidningsredaktion massakrerad på grund av satir; en polisman ihjälskjuten på öppen gata; och judar mördade bara för att de var judar.

Det i ett Europa som i år firar att det var 70 år sedan Nazityskland besegrades.

Efteråt manifesterade i Paris två miljoner människor mot terrorn. Det var bra, men för verklig förändring måste tre väckarklockor hörsammas:

1. Militant islam existerar:

Efter attacken mot USA 2001 betonades att terroristerna ”kapat” en i själva verket fredlig religion. Det motverkade kollektiv skuldbeläggning, men var inte hela sanningen.

Militant islam existerar. Halshuggningar och steningar i Mellanöstern, såväl som terrordåden i Frankrike, legitimeras av gärningsmännen genom specifika hänvisningar till islams urkunder.

Alla tolkar inte som jihadisterna, men den militanta ideologin är utbredd, även här i Väst. Det kan inte längre ignoreras. Muslimska ledare måste nu börja prata om sin syn på kalifat, jihad och sharialagar i öppna debatter som alla kan följa.

På så vis kan agnarna skiljas från vetet. Och det skulle motverka både den militanta islamism som förgiftar unga muslimer, som den kollektiva islamofobi som växer i dess kölvatten. Görs det så rycks problemen upp med rötterna.

2. Det öppna samhällets balansvikt är medborgarna:

Terrorism är svåråtkomligt. Vem som helst kan ansluta sig till al-Qaidas ideologi och utföra egna terrordåd. Enda sättet att garantera total säkerhet är att utöva total kontroll.

Det är dock inte förenligt med demokratin, som bygger på att medborgare kan ta ansvar utan statens vakande öga. Men det kräver en gemensam tro på demokratin.

När somliga tar till våld blir demokratins ekvation svårare att lösa. Och övervakning måste då vägas i förhållande till öppenheten – på samma sätt som en matbutik måste överväga kameror i förhållande till vilka som ränner runt.

Men balansen måste hittas av medborgarna själva i öppna demokratiska processer. Och när säkerheten behöver höjas så är politikernas uppgift att övertyga medborgarna om nödvändigheten, inte att stifta övervakningslagar i hemlighet eller över folks huvuden.

3. Den nya antisemitismen måste tas på allvar:

I Paris mördades Mohammed-tecknarna för att de aktivt provocerat. En muslimsk polis sköts ihjäl på grund av att han var polis, inte för att han var muslim. De judar som dödades, mördades emellertid inte för något de gjort eller för sina yrken, utan för att de var just judar.

Paris var bara toppen på isberget. 70 år efter andra världskriget har antisemitismen krypande återvänt till Europa, men nu i islamistisk, inte nazistisk klädnad.

Dagens Europa är stabilt och militant islam är inte lika hotfullt som Hitler. Men för Europas judar är det allvar. Och även om hat också riktas mot andra, så visar illgärningen i Frankrike att ”vår tids förföljda judar” primärt fortfarande är just – judarna.

Och det kan ett 70-årsfirande Europa inte tillåta sig acceptera.

Lyckas vi med dessa saker, kommer vi att klara oss bra genom stormen som nu härjar.

Ronie Berggren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons