Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sopförbränning: Gift in = gift ut

+
Läs senare
Insändare

De flesta människor lever i uppfattningen att saker som eldas upp försvinner. Framförallt signaturen ”miljötillvänd Ö-viksbo” som, i egenskap av förespråkare för sopförbränning, anser att känd sakkunskap är att betrakta som rappakalja.

Fysikaliskt kan ingenting försvinna. Massa kan inte förstöras, den kan endast omvandlas till nya former. Förbränning är endast ett sätt att omfördela avfall till små partiklar som sprids till luft, vatten och jord.
1999 förbrändes två miljoner ton sopor i Sverige. Detta kan även uttryckas som att två miljoner ton blandade sopor baserade genom en brand och kom ut som något annat.

En fjärdedel blev aska och hamnade på soptippar. Tre fjärdedelar spreds ut i luften. De delar av avfallet som omvandlas till aska kommer, på kort eller lång sikt, att spridas i vatten, luft och mark från de soptippar där de lagts.

De delar som spreds via rökgaser kommer att stanna kvar i luften eller spridas till vatten och mark.

När soporna passerar genom elden påverkas de kemiska ämnena i dem av hettan och släpps loss eller omvandlas till något annat, ingen vet vad.
Många ämnen bryts sannolikt ned till ofarliga former, men många är svårnedbrytbara och extremt farliga för levande organismer.
Vid förbränning bildas och frigörs koldioxid, kolmonoxid och andra föroreningar som svaveldioxid och väteklorid.
En tredje grupp av ämnen som frigörs vid avfallsförbränning är tungmetaller som finns i avfallet.

Den fjärde, och utan jämförelse största och kanske minst känd gruppen av utsläpp från avfallsförbränning är slutligen organiska föreningar.

De kan utgöras av ämnen som finns i avfallet, och som frigjorts vid förbränningen, eller, kanske vanligare, de kan ha bildats av ämnen som uppstår när de ursprungliga ämnena i avfallet utsätts för hetta, slås sönder, fördelas och sedan förenas igen i nya kombinationer. Att studera innehållen i utsläpp från förbränningsanläggningar kan liknas vid att titta på stjärnorna på himlen: vi vet att de finns men vi vet ingenting om dem.

Antalet miljö- och hälsofarliga ämnen som släpps ut från förbränningsanläggningar uppgår sannolikt till flera tusen. Forskare känner bara igen något hundratal av dem. Myndigheterna försöker bara rena bort ett tiotal.

Nej till planerna på placeringen av en sopförbränningsanläggning vid sopstationen i Må, Arnäs.

FÖR NORRLANDSPARTIET
HARALD ÖBERG

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons