Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Skyddad identitet för vem?

Insändare

Skyddad identitet för vem?

Jag har med viss indignation läst insändaren i tidningen Ångermanland och Sundsvalls Nya Tidning om kvinnomisshandel.

Insändaren är signerad av så kallad fritidspolitiker i Härnösand och Ånge samt en länskvinnoansvarig i Västernorrland. Alla är (m)-kvinnor som ondgör sig över brister i så kallad skyddad identitet och vårt rättssystem.

Man föreslår åtgärder för att utsatta kvinnor skall få ökad trygghet, livsutrymme och självförtroende. Deras förslag är till exempel dresserade hundar, vapenlicens, tårgasspray, elektronisk övervakning och skärpta straff.

Dessa (m)-kvinnor placerar sig själva i samma division som sina medsystrar, vilka förespråkar kemisk kastrering och lobotomering.

Förslagen är så fantasifulla att det är tveksamt ifall man skall uppfatta dem som allvarligt menade. Hos dessa (m)-kvinnor avslöjas en konservativ syn och attityd till svensk kriminalvård, som dessvärre delas av alltför många. Det är beklämmande men inte förvånansvärt att denna uppfattning torgföres på detta sätt.

Vår uppfattning om frihet och inskränkningar i denna frihet varierar högst väsentligt från person till person. För den som tar varje steg med livvakt, lever under skyddad identitet eller sitter fängslad, så är friheten begränsad. Jag försvarar inte våld mot kvinnor.

Jag försvarar inte någon form av våld. Att möta rädsla och okunskap med kontroll och ökad kontroll är som att ge den flygrädde en fallskärm. Att inskränka på brottslingars frihet har inte i någon högre grad minskat brottsligheten i vårt land. Lika lite som en fallskärm till besättningen skulle minska flygolyckorna. Det är lätt att ha en uppfattning baserad på okunskap, dålig insikt och fördomar. Dessa uppfattningar görs ofta till "sanningar" i våra medier.

Om vi undantar dödsstraff, så kommer alla dömda i våra fängelser, förr eller senare vid avtjänat straff att bli frigivna: Att några efter denna förvaring struntar i besöksförbud eller andra restriktioner är inget konstigt. Lika lite som att missbrukare återgår till missbruk efter vård och behandling.

Att tro på förbud, kontroll och skärpta straff som en lösning på problem är inte bara naivt, det är ovanligt korkat. Ett rättssystem som, enligt önskemål, bara tar hänsyn till brottsoffer och inte gärningsmän kommer att skapa nya.

Sociala problem kan aldrig lösas med våld och motvåld, kränkningar och respektlöshet. Sociala problem skall hanteras med insikt och kunskap. Steget från brottsoffer till gärningsman är ibland väldigt kort.

Vi har en kriminalvård som har misslyckats med det mesta. Jag önskar att våra " (m)-kvinnor" besökt ett fängelse eller anstalt och att de pratat med några intagna. Då skulle deras uttalande kanske varit lite mer nyanserade.

Svensk kriminalvård är i större behov av ekonomiska och personella resurer, inte fler brottslingar. Resurser som skulle kunna förändra attityder och strukturer såväl innanför som utanför murarna.

Anders

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons