Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Räknetricken avlöser varandra

+
Läs senare
Insändare

Räknetricken avlöser varandra

Med risk för att i andras ögon bli betraktad som en som överreagerar, känner jag mig manad att tycka till om den i Tidningen Ångermanland, måndagen den 24 september införda artikeln: "Många positiva till äldre på jobbet".

I en stor studie har Riksförsäkringsverket tydligen bland annat konstaterat att drygt 70 procent av arbetsgivarna, sällan eller aldrig, anställer en person som är över 50 år.

Enligt artikeln bygger materialet på intervjuundersökningar bland 750 arbetsgivare runt om i Sverige angående de anställdas arbetsförhållanden, arbetets omfattning, möjlighet till kompetensutveckling och hälsofrämjande aktiviteter.

Tidningen Ångermanland slår dock Riksförsäkringsverket (RFV) och dess riksomfattande stora utredning på fingrarna och påstår med berått mod och utan självkritik att "I Härnösand stämmer detta dock inte alls".

Kan det kanske vara ett grepp att på det här sättet få igång någon typ av debatt och därigenom nya inlägg och uppslag till innehåll i Tidningen Ångermanland?

Nu är jag varken debattör eller skribent, men känner att det som påstås i artikeln inte till närmelsevis stämmer med den verklighet vi vanliga lever i och därför inte bör stå oemotsagt.

Man har på ett förunderligt sätt lyckats sålla fram de knappa 30 procenten av arbetsgivarna från RFV:s undersökning och förvandlat dessa till drygt 70 procent i lilla Härnösand. Ett halsbrytande räknetrick.

Som bevis för påståendet framhålls Manpower, Utansjö bruk, SSVH och kommunens personalutskott, som företrädare för arbetsgivare som är anställningsvänliga för människor över 50 år.

Manpower!?

Företaget består till allra största delen av yngre personal med några inslag av äldre arbetskraft. Enligt artikeln var ju medelåldern 27 år i företaget med 250 anställda. Det kan inte finnas så värst många 50+ människor i företaget när medelåldern är 27 år. Räknetricken avlöser varandra!

De få äldre människor som man anställt är oftast arbetstagare, som genom den nya mycket hårda bedömningsform som arbetsförmedlingen har infört, tvingats acceptera ett stressigt och underbetalt arbete för att inte riskera att tappa sin rätt till A-kassa.

Samma kväll (måndag 24 september) som artikeln i fråga är införd i Tidningen Ångermanland möts vi av reportage i nyhetssändningarna i våra TV-apparater, där man konstaterar att bemanningsföretag som Poolia, Manpower, etc, i motsats till vad man tidigare sagt om vidareutbildning för personalen vid låg beläggning, väldigt snabbt i stället "gör sig av med" den arbetskraft som man inte har nytta av. Vilka blir då i första hand föremål för avskedanden? Svar: De äldre!

Utansjö bruk!?

Företaget har säkert många äldre väldigt skickliga specialister som funnits i företaget under lång tid. Personalrörligheten är förmodligen väldigt liten. Naturligtvis är då den äldre utbildade personalen mycket värdefull för företaget och detta drar då upp medelåldern.

Därmed har man ju inte sagt att företaget gärna nyanställer äldre, dåligt utbildad arbetskraft! Förresten, vad menar Utansjö bruks företrädare med "de lite äldre"?

SSVH!?

I princip samma förhållande som vid Utansjö bruk. Välutbildade specialister, kanske många äldre, som "inte växer på trä´n" och har haft sin gärning vid skolan under lång tid. Där anställer man inte heller äldre, dåligt utbildad arbetskraft!

Nå, alla vi andra vanliga människor då, som hamnat en bit över 50 och kanske börjar närma oss de 60?

Min situation är den att jag i november 1997 blev uppsagd från en statlig anställning "på grund av arbetsbrist".

Redan i början av 1996 började jag som 52-åring att söka arbeten inom regionen som jag ansåg mig kunna klara av med hänsyn till min utbildning, intresse och fallenhet.

Gymnasieingenjörsutbildning, många kurser, god datorvana, mångårig Auto-Cad-vana.

Jag har till dags datum sökt 36 (trettiosex) utannonserade arbeten, statliga, kommunala och privata. Jag anser att mina ansökningshandlingar har varit upplysande, rediga, hela och rena. Hittills har jag inte blivit kontaktad av någon av dessa presumtiva arbetsgivare. Jag har alltså blivit kallad till 0 (noll) intervjuer!

Vad kan detta bero på?

Orsaken är naturligtvis min ålder. Jag är allt för gammal.

Dessutom har jag i mitt arbete tyvärr fått uppleva arbetsgivare som öppet uttalat sig vara helt ointresserade av att anställa arbetstagare över 50.

Naturligtvis kan de som intervjuas offentligt i Tidningens artikel av förståeliga skäl inte öppet säga att de ratar den äldre arbetskraften. Det skulle ju betraktas som diskriminering av grupp!

För att bevisa att de menar vad de säger anser jag att de genom konkret handling måste visa att de anställer även äldre i samma omfattning som yngre, naturligtvis i förhållande till antal ansökningar från respektive åldersgrupp.

Det har man överlag hittills definitivt inte gjort.

Jag litar nog i det här fallet på att Riksförsäkringsverket har ganska rätt i sin studie och det tyvärr även i vår lilla stad, Härnösand.

Över 50 och utvisad

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons