Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ofattbar hantering av vilda djur

+
Läs senare
Insändare

Ofattbar hantering av vilda djur

Vi är några som undrar vad som ligger bakom beslutet att tillåta fällfångst av ett vilt levande djur? I det aktuella fallet gäller det ett lodjur. Kan beslutet möjligen borga sig på att djuret ifråga var farligt?

Då tänker jag närmast på om det har anfallit och lemlästat någon, ett barn eller en vuxen. I andra länder är det en realitet. Vi känner alla till problemet i Indien med vissa tigrar, som av olika anledningar slår vedsamlare och honungssamlare när dom rör sig inom tigerns område. Men sådana problem har vi inte i Sverige.

Vad grundar sig då detta drastiska beslut på, undrar jag och många andra.

Kan det vara så att lodjuren blivit för många så att dom måste hållas nere, som det heter i jägarkretsar.

Nej då, för att tala klarspråk, det råder i Sverige i dag år 2002, en ofattbar hantering av den vilda faunan och hanteringen sköts närmast av Svenska Jägarförbundet med stöd av ett väl uppbyggt organisation i nämnder och beslutande organ.

Vad som är beklämmande är att Naturvårdsverket inte vågar ta strid mot denna i vår tid så ofattbara okunnighet inom en rörelse, som om dom får fortsätta, eller snarare tillåts fortsätta, allvarligt kommer att ställa till det och felaktigt manipulera vårt vilts naturliga dynamik. Strategin är att till varje pris trycka ner vissa arters numerär för att på så sätt uppnå obalans och skapa utrymme för så kallade jaktbara arter.

Man går ut via media, som villigt hakar på, med kampanjer som har till avsikt att tala om hur viktigt det är att förnya denna kultur med nytt och yngre blod, så att den naturliga mellan- och inomartsdynamiken inte heller i framtiden, får tillåtas verka i svensk natur.

Vargen, har till exempel i Lettland en helt annan situation än här. Där uppgår stammen på cirka 1000 djur, mot vår på cirka 100 individer.

Sett till ytan på de bägge länderna, skulle den svenska vargstammen vid denna jämförelse uppgå till några tusen individer.

Tänk att få höra vargyl uppe i Viksjö! Över mi döda kropp, sa en av de jag dryftade saken med.

Sån är jargongen.

Till sist kan man fråga sig hur länets viltnämnd är sammansatt. Finns någon liten insikt om det man har att fatta beslut om överhuvudtaget, blir den insikten överkörd av en effektiv lobby.

Frågorna kan ställas på sin spets mot bakgrund av tillståndet att fånga lo i fälla. I stort sett bara för att lon är just en lo, eller?

Håkan Åman

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons