Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ny lag krävs mot kvinnovåld

+
Läs senare
Insändare

Redan på 1960- och 1970-talen var mediarubrikerna feta om hur kvinnor och barn misshandlades, oftast i hemmen. Att misshandla någon på privat område tillhörde de så kallade angivelsebrotten.
Det krävdes att den misshandlade angav gärningsmannen för att rättsapparaten skulle kunna påbörja en förundersökning. Polisen satt i regel med bakbundna händer då kvinnan sällan angav sin man för misshandel. Gjorde hon det så tog hon i regel tillbaka sin anmälan med följd att förundersökningen lades ned och gärningsmannen kunde opåtalat fortsätta trakassera sin kvinna.

Den 1 juli 1983 blev misshandel ett allmänt åtalsbrott, med en ovillkorlig skyldighet för rättsapparaten att utreda oavsett om brottsoffret var villigt att medverka eller inte och oavsett om misshandeln tilldragit sig på offentlig eller privat plats. Förutsättningen var givetvis att brottet kommit till rättsapparatens kännedom. I och med det bedömdes polisen ha fått det verktyg som tidigare saknats och möjlighet att angripa kvinnovåldet effektivt.

Tyvärr tog det tid innan lagändringen trängde igenom och själva idén och tanken med lagändringen har på sina håll inte trängt igenom ännu heller.
Lagen är utformad som ett trygghetspaket som ger alla rätt att må bra och ha det bra såväl hemma som på arbetsplatsen, i skolan och så vidare. Vi måste respektera trygghetspaketet och rättsapparaten måste anamma andemeningen i lagtexten och ge oss det stöd vi har rätt att kräva.

Men så har vi de människor som ger sig själv rätt att leva efter andra lagar, att bestämma över och till och med att döda andra människor. De utsatta tvingas byta identitet, adress och bostadsort och att bära på ett larmpaket för att kunna påkalla hjälp om de blir ofredade. Enligt min mening finns det ingen logik i att brottsoffret påtvingas detta.
I rimlighetens namn borde gärningsmannen påtvingas olika åtgärder för att oskadliggöras. Utvisning, övervakning med hjälp av fotboja, anmälningsplikt och i förekommande fall kastrering är fullt rimliga åtgärder. Vi behöver således en ny lag.

Till och från har det kommit propåer om att handlägga våldsbrotten med hög prioritet. Det har också sagts vara nödvändigt att för behövande ge kunskap i innehållet i det jag kallar för trygghetslagar.
Tyvärr har intresset varit svalt samtidigt som sparpaketen plockat bort resurser som avdelats för lag- och rättsundervisning.
Nu när även mobbningen kommit i fokus vill jag påstå att det finns ett allmänt behov av undervisning i lag och rätt som borde ha ett givet utrymme i skolan, i militärtjänstgöringen och i samhällsstyrda arrangemang. Undervisning i och andemeningen i trygghetslagarna är en viktig grundsten att stå på.




GÖTE NORDMAR

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons