Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslan av ett vakuum

Insändare

Annons
Känslan av ett vakuum

Läser i Tidningen 9 oktober att Sollefteå har länets dyraste politiker. Inte nog med det. Sveriges tredje dyraste.

Som kommuninnevånare kan jag inte låta bli att reagera. Visst förstår jag argumentet att proportionerna inte stämmer mellan antal politiker - innevånare, men nog är det väl konstigt om inte den ekonomiska (lönerna) snittkostnaden kan utgå från samma beräkningsgrund oavsett kommun?

Först och främst anser jag att vi som bor i kommunen bör bli bättre informerade om "vad som är på gång" vad gäller sysselsättningen. Vad gör man med Rosengrens utlovade jobb? Visst, i vissa förhandlingslägen kan man inte säga allt, men det går ändå på ett trevligt och diplomatiskt sätt få oss att förstå att något händer. Som det är nu blir känslan ett vakuum.

En kommun kan naturligtvis inte bara förlita sig på statliga jobb, även privat behövs. Där upplever jag att många kreativa, utvecklande idéer på ett eller annat sätt motarbetas. Till vems bästa? Är det inte bättre att samarbeta både politiker - nuvarande och blivande näringsidkare?

Hur skall vi annars kunna få barnfamiljer och yngre människor att välja Sollefteå som hemkommun? Detta gäller för hela kommunen, alla vill kanske inte bo i centralorten.

I vår kommun är i dag var fjärde människa över 65 år. Jag har svårt att tro att alla dessa tycker att de vill vara kvar om medelåldern bara blir högre och högre.

Jag efterlyser också mer och kraftfulla protester från åldersgruppen 65 och uppåt, kanske lyssnar politikerna bättre på erfarenhet än de som är yngre och i medelåldern.

Om jag på något sätt missuppfattat vad som är på gång beror det nog mest på - att jag, som många andra -z saknar information.

En till som snart flyttar

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons