Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ingen vuxen ingrep när jag behövde hjälp

+
Läs senare
Insändare

Ingen vuxen ingrep när jag behövde hjälp

Artikeln "Narkotikan ödelägger familjen" i Tidningen Ångermanland den 16 oktober, väcker många känslor hos mig.

Jag är ett vuxet barn till en alkoholist. Som vuxen lider jag fortfarande av sviterna av min uppväxt. Sviterna av att ha tillhört, och tillhöra, "de bortglömda barnen". Barnen som ingen såg, ingen brydde sig om och ingen hjälpte. Den så kallade vuxenvärlden visste att jag mådde dåligt, och att något var allvarligt fel. Men ingen ingrep.

Detta är jag inte ensam om att ha upplevt. Jag har träffat andra, idag vuxna, barn till alkoholister, blandmissbrukare och narkomaner, med samma erfarenhet. Förhoppningsvis är det bättre idag, men jag vet att allt för många barn far väldigt illa även nu.

Det kan vara svårt att nå barn till missbrukare, men det är inte omöjligt! Fakta är att ju mer resurser som satsas på att hjälpa barn och tonåringar i missbrukarhem, desto mer samhällsinsatser (socialen, polis, psykiatri, sjukhus och missbrukarvård) kan undvikas och sparas på lång sikt.

Många av oss har själva börjat med missbruk och/eller kriminalitet. Många av oss lever självdestruktiva och självutplånande liv. Jag är dotter till en alkoholist och det märks.

Är det någon som ser barnen till missbrukare i dag? Vad gör samhället för dessa barn?

Cina

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons